tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post5587658697977261837..comments2023-05-04T17:54:55.371+02:00Comments on Ergo Sum : Att oglömmaErgo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-68159356013652932212014-01-29T22:59:00.185+01:002014-01-29T22:59:00.185+01:00Nej, jag håller med dig Åsa - jag göder heller int...Nej, jag håller med dig Åsa - jag göder heller inte min ilska. Men hon som finns med i början av texten borde göra det. Istället för att göra sig till offer och gråta. Ilska skulle i detta fall vara mera produktivt. Och det allra viktigaste är att skapa sitt egna nu. KramErgo Sumhttps://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-89947418355533471862014-01-29T22:12:58.672+01:002014-01-29T22:12:58.672+01:00Mycket bra skrivet! Jag tänkte lite liknande tanka...Mycket bra skrivet! Jag tänkte lite liknande tankar idag när jag gick 30 år bakåt i tiden och visare bilder från min tid som militär. I dag är det ett val jag aldrig skulle ha gjort, idag tycker jag vi kan ta och mpntera ner försvaret och ännu mer försvarsindustrin. Men det var inte så jag tänkte då, då såg jag det bara som ett intressant och fritt jobb, utan att komplicera det mer. Det betyder inte att jag skäms över min naivitet i dag, jag har utvecklats men jag tänker inte glömma och inte dölja vem jag var då. Inte så dramatiskt och inget sånt som gö att jag odlar mitt hat, men ändå en bild av hur jag som människa utvecklats och förändrats, men ändå med värme kan minnas den jag var...Frejahttp://frejareddevil.wordpress.com/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-41916424346919700732014-01-29T19:30:35.227+01:002014-01-29T19:30:35.227+01:00Nej, absolut inte glömma. Men göda sin ilska? Aldr...Nej, absolut inte glömma. Men göda sin ilska? Aldrig. Mitt förflutna skapade inte mig, jag skapar mitt nu.Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/16837807732586266274noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-72406283847185275702014-01-28T23:33:25.298+01:002014-01-28T23:33:25.298+01:00Du skriver så vackert och samtidigt så sorgligt at...Du skriver så vackert och samtidigt så sorgligt att jag ryser. Jag tänker som så att det är svårt att både glömma och förlåta. Som coach jobbar jag mycket med med att acceptera och fokusera om. För varje gång ett oglömt minne kikar fram i tankarna så upplevs det igen. Gång efter gång. Om man hittar verktygen att acceptera och fokusera om på det man vill ha istället så blir minnena från det jobbiga färre. Och de vackra saker omkring mig idag mer framträdande. Kram!Emmyhttp://bortabrabloggen.com/noreply@blogger.com