tag:blogger.com,1999:blog-6809639612395038142024-03-13T05:44:48.971+01:00 Ergo Sum En blogg om mittinattentankar, underdagenfunderingar och om livets stora gåta - i all sin anspråkslöshet sådär.. Uppdaterad blogg på: https://theergosumrenovata.blogspot.com/Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.comBlogger846125tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-45441916457691247632022-01-29T15:53:00.003+01:002022-01-29T20:19:33.247+01:00Att uppdatera<p><span style="color: #741b47; font-family: courier;"><b>Det är dags att uppgradera, uppdatera. Om ni önskar och vill - följa med mig in i den nya eran <a href="https://theergosumrenovata.blogspot.com/" target="_blank">Ergo Sum Renovata</a>. Kanske kan vi där faktiskt ha en kommunikation? Håll utkik här för länk till det nya. </b></span></p><p><span style="color: #741b47; font-family: courier;"><b>Caldium receperint! </b></span></p>Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-60233434147748283262022-01-21T21:43:00.004+01:002022-01-21T21:54:57.000+01:00Att lysa upp det innersta<p><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b>Så mycket som trängs i huvudet dessa dagar; nya uppenbarelser, nya perspektiv, gamla sanningar, omfärgade minnen och nya insikter. Det bara bubblar av ordföljder som bildar meningar, som bildar berättelser, som bildar meta-konversationer. Därför tänker jag att även om jag, med min språkläraresjäl djupt bunden i ”den röda-tråden”religionen, egentligen vill skriva strukturerat, får jag nog ge mig. Och bara skriva. Störtdyka ner i in medias res och ge plats åt orden som de kommer. Utan någon prolog eller preludium. </b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b>Detta år, om jag räknar sedan mitten av december förra året, har jag redan hunnit läsa elva böcker. De allra flesta teoriböcker som har med min nya tjänst att göra, men insprängt mellan dem är de skönlitterära andningshålen. Just nu läser jag <a href="https://sverigesradio.se/artikel/recension-kvinnor-jag-tanker-pa-om-natten-av-mia-kantimaki" target="_blank">”Kvinnor jag tänker på om natten” av Mia Kankimäki.</a> En mycket läsvärd bok med ett väldigt ojämt upplägg. Men mer om det när jag läst färdigt. I den boken citeras en del av ett brev som en kvinnlig upptäcksresande, Mary Kingsley, skrev till en god vän:</b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b> <o:p></o:p></b></span></p><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px;"><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm; text-align: left;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b><i>”Jag är inte mer människa än vad en vindpust är. Jag har aldrig haft ett personligt liv. Jag har alltid bara fått hoppa in där det behövts, har levt med andra människors glädje, sorger och bekymmer. Det har aldrig fallit mig in att jag skulle ha rätt att göra någonting annat än att då och då få sitta och värma mig vid verkliga människors eldar […]” </i></b></span></p></blockquote><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b> </b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b>Citatet har bitit sig fast hos mig. Under min rehabilitering (under hösten var jag sjukskriven ett tag vilket jag förmodligen kommer att berätta om längre fram – inget allvarligt!) fick jag nämligen frågan: Men, vad vill DU? Vad tycker DU om? Om DU fick önska..? Och chockad insåg jag att jag faktiskt – om jag skulle vara helt ärlig – inte visste. Jag visste vad jag ville, tyckte och önskade I FÖRHÅLLANDE till andra. Men jag kunde inte ens formulera orden kring hur det förhöll sig om jag inte fick lov att ta andra i beaktande. Och det är sorgligt. Verkligen sorgligt. <o:p></o:p></b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b> </b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b>Missförstå mig inte – det är inte ett dugg synd om mig. Jag har inte en känsla av att ha uppoffrat mig och att jag ”heeeela mitt liv baaaara levt för andra som nu borde vara tacksamma och buga inför mitt anlete”. Inte alls så. Jag är en fullt kapabel, stark och klok medelålders, välutbildad cis-kvinna. Född i ett av världens rikaste länder, given gratis grundutbildning, frikostiga lån vid fortsatt utbildning, flera glastak sprängda ovan mig och med man och barn som alla är friska. <o:p></o:p></b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b> </b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b>Det tragiska är att jag ÄNDÅ, trots detta, inte kan svara på vad jag tycker om utan att ta andra i beaktande. Vad i hela friden innebär det? Vad får det för konsekvenser? Får det konsekvenser? Och vad säger det om mig? Om dig? Är det det klassiska duktigaflickansyndromet? Eller storasystersyndromet? Eller något annat? Vad skulle hända om jag lät mig fånga det jag vill, tycker om, önskar? Skiljer det sig från Mig? <o:p></o:p></b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b> </b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b>Vad skulle hända inne i det innersta av Ergo Sum? Ergo Sum = Därför är jag. Ja, vem är jag när jag är jag? För jag är ju jag? <o:p></o:p></b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><span style="color: #351c75; font-family: courier; font-size: medium;"><b> </b></span></p>Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-26181353964943879472022-01-16T23:32:00.003+01:002022-01-17T09:13:44.175+01:00Att tuta och köra<p><br /></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;">Kors i krösamoset och far ända in i baljan. Det finns liksom inga fler ursäkter kvar. Inte några filosofiska, existentiella vändningar och inte heller något sakligt vetenskapligt omutifallatt. Nu handlar det bara om mig. Inget annat. Jag älskar ju att skriva och då är det ju bara att göra. Det är inget som kan bli gjort ÅT mig – ve och fasa förresten! Tänk om jag inte hade haft möjligheten att skriva – tänk om det togs ifrån mig! Då hade jag kunnat sitta där och lipa över bortslarvade möjligheter. Så skriv nu ditt åbäke! <o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;">Som ni märker försöker jag peppa mig själv. Vilket jag är utomordentligt dålig på. Jag kan peppa alla andra, vem som helst, men min förmåga att peppa mig själv har drastiskt minskat av någon outgrundlig anledning. Jag har i och för sig upptäckt att det är så med många; de gör ett fantastiskt jobb med att peppa/ordna/ta hand om/fixa/strukturera upp andra, men gör det inte för sig själv. Jag har funderat mycket på varför det är så där. Vad det är i oss människor som gör att vi mer sällan kan vara goda mot oss själva?<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"><br /></span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;">Inför detta nya ”2.0 inlägg” läste jag mitt senaste inlägg här på bloggen. Jag gjorde detta för att jag tänkte stänga ner bloggen och avsluta den. Eventuellt tänkte jag börja en ny, men nuförtiden läser ingen bloggar (väl?) och då jag absolut inte gör något för att synas med min blogg, tänkte jag att det inte var någon idé alls. Men efter att jag läst mitt senaste inlägg slog det mig hur roligt jag faktiskt har tyckt att det varit med bloggen, hur mycket nöje jag själv har haft av att uttrycka mig skriftlig och, dessutom, så upptäckte jag min lista. Och därmed blev det bestämt: inte stänga ner bloggen och inte skapa en ny. Min blogg är ju jag. <o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;">Så. Tillbaka till listan:<o:p></o:p></span></b></p><ol start="1" style="margin-bottom: 0cm; margin-top: 0cm;" type="1"><li class="MsoNormal" style="line-height: 115%; vertical-align: baseline;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"><span style="background-color: white;">H</span><span style="background-color: white;">ö</span><span style="background-color: white;">sten driver in mig i ett tango-mode</span><o:p></o:p></span></b></li><li class="MsoNormal" style="line-height: 115%; vertical-align: baseline;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"><span style="background-color: white;">Jag beh</span><span style="background-color: white;">ö</span><span style="background-color: white;">ver nog l</span><span style="background-color: white;">ä</span><span style="background-color: white;">sglas</span><span style="background-color: white;">ö</span><span style="background-color: white;">gon</span><o:p></o:p></span></b></li><li class="MsoNormal" style="line-height: 115%; vertical-align: baseline;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"><span style="background-color: white;">Jag kommer att sakna min nuvarande arbetsplats</span><o:p></o:p></span></b></li><li class="MsoNormal" style="line-height: 115%; vertical-align: baseline;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"><span style="background-color: white;">Jag ser framemot mitt nya jobb - hoppas jag kan g</span><span style="background-color: white;">ö</span><span style="background-color: white;">ra ett gott jobb</span><o:p></o:p></span></b></li><li class="MsoNormal" style="line-height: 115%; vertical-align: baseline;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"><span style="background-color: white;">Jag beundrar Greta Thunberg</span><o:p></o:p></span></b></li><li class="MsoNormal" style="line-height: 115%; vertical-align: baseline;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"><span style="background-color: white;">Fy fanken f</span><span style="background-color: white;">ö</span><span style="background-color: white;">r valet i USA nu i november</span><o:p></o:p></span></b></li><li class="MsoNormal" style="line-height: 115%; vertical-align: baseline;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"><span style="background-color: white;">Vi m</span><span style="background-color: white;">ä</span><span style="background-color: white;">nniskor m</span><span style="background-color: white;">å</span><span style="background-color: white;">ste l</span><span style="background-color: white;">ä</span><span style="background-color: white;">ra oss att vara sn</span><span style="background-color: white;">ä</span><span style="background-color: white;">lla mot varandra</span><o:p></o:p></span></b></li></ol><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;">Vi kan ta den uppifrån och ner. I oktober 2020 känns det som jag faktiskt ändå hade koll på grejorna. Ja, hösten driver in mig i ett tango-mode. Det är nog bara att konstatera. Jag har nog kommit fram till att det i huvudsak handlar om mörkret. Att det är så mörkt förmörkar mitt sinnelag. Det är bra att veta inför nästa höst nu – särsklit i dessa muntra Covid-tider. <o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;">Jo, jag behöver läsglasögon. Ni som är uppmärksamma ser att jag bytt profilbild. Jag har färgat mitt hår i en annan färg och med mina läsglasögon ser jag helt annorlunda ut. Vi låter det stanna där vid ”annorlunda” – min syn har dock blivit bättre. Yay för glasögon! <o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;">Ja, jag saknade min gamla arbetsplats: gymnasieskolan. Där jobbade jag först som lärare och sedan som rektor. Sedan fick jag en tjänst som rektor på en låg- och mellanstadieskola i kommunen. Jag gjorde ett gott jobb och trivdes jättebra och under hösten 2021 skulle jag också börja rektorsutbildningen. Men så blev jag sjuk (vi kan gå in på det under ett senare inlägg) och det krävde en hel del uppföljning och många provtagningar. Och då ville jag inte lämna mina fina medarbetare utan en chef. Så jag förstod att jag behövde söka ett annat arbete, något som inte innebar personalansvar. I alla fall för nu. Därför har jag ånyo ett nytt jobb (det kan jag också prata om vid senare inlägg) <o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"><br /></span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;">Jag beundrar fortfarande Greta Thunberg. Av ännu fler anledningar än tidigare. Och så nummer 6 på min lista: JÖSSES vad rätt jag fick i mina onda aningar om valet i USA!! Jag följde med skräck och enorm misströstan vad som hände för lite drygt ett år sedan i Washington. Tillsammans med många av er andra. Vilket leder oss till den sista punkten på min lista: vi människor måste vara snälla mot varandra. Vi måste! <o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;">Och så är jag igång igen! Nu kör vi!<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm;"><b><span style="color: #a64d79; font-family: courier;"> </span></b></p>Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-34066425373851779802020-10-11T23:00:00.011+02:002020-10-11T23:36:39.660+02:00Att öva <p><br /></p><span id="docs-internal-guid-b35b9cee-7fff-3c44-1ccf-046d79612e1b"><span style="font-family: courier;"><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span id="docs-internal-guid-1bb93b6b-7fff-bdbe-ae9b-20d683c4aa93" style="caret-color: rgb(0, 0, 0); white-space: normal;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Kan det kanske vara så att det är så med att uttrycka sig som det är med att ta sig fram på inlines? Man måste öva. Och även om kunskapen liksom sitter där, så måste man underhålla den för att inte ringrostigt vingla fram bredvid vägen. Så kan det nog vara. Och därför ämnar jag öva. </b></span></span></span></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="caret-color: rgb(0, 0, 0); white-space: normal;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b><br /></b></span></span></span></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Hur övar man då upp sin insomnade uttrycksförmåga? Hur manar på sig själv att fortsätta, när det är man själv som är det största hindret? Jo, man fejkar det. Man sätter sig ner vid tangentbordet med en megaloman självbelåtenhet och bara skriver. För ÄR man liksom bäst i fantasin, så kan det räcka med att en hundradel av allt det man inbillar sig faktiskt sätts på pränt. Då blir det en början och av en början kan det bli en fortsättning och ett slut och då har man övat. </b></span></span></p><span style="color: #351c75;"><b><br /></b></span><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Jag är alltsomoftast lite lätt avundsjuk på människor som faktiskt lever just så - som om de var BÄST. För även om de inte är det så sipprar ett självförtroende igenom och även om det då endast är en hundradel av det som stämmer, så har de redan hunnit långt bort innan en annan förstår och inser det. Medan jag står och hummar och väger ord på guldvåg har de spräckt ljudvallen med högljudda åsikter och för längesedan glömt vårt möte. Jag önskar jag kunde vara lite som dem. Det verkar vara roligare. </b></span></span></p><span style="color: #351c75;"><b><br /></b></span><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Så jag övar. Får se nu: vad är det jag vill uttrycka? </b></span></span></p><ol style="margin-bottom: 0px; margin-top: 0px;"><li dir="ltr" style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; list-style-type: decimal; vertical-align: baseline; white-space: pre;"><p dir="ltr" role="presentation" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Hösten driver in mig i ett tango-mode</b></span></span></p></li><li dir="ltr" style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; list-style-type: decimal; vertical-align: baseline; white-space: pre;"><p dir="ltr" role="presentation" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Jag behöver nog läsglasögon</b></span></span></p></li><li dir="ltr" style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; list-style-type: decimal; vertical-align: baseline; white-space: pre;"><p dir="ltr" role="presentation" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Jag kommer att sakna min nuvarande arbetsplats</b></span></span></p></li><li dir="ltr" style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; list-style-type: decimal; vertical-align: baseline; white-space: pre;"><p dir="ltr" role="presentation" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Jag ser framemot mitt nya jobb - hoppas jag kan göra ett gott jobb</b></span></span></p></li><li dir="ltr" style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; list-style-type: decimal; vertical-align: baseline; white-space: pre;"><p dir="ltr" role="presentation" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Jag beundrar Greta Thunberg</b></span></span></p></li><li dir="ltr" style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; list-style-type: decimal; vertical-align: baseline; white-space: pre;"><p dir="ltr" role="presentation" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Fy fanken för valet i USA nu i november</b></span></span></p></li><li dir="ltr" style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; list-style-type: decimal; vertical-align: baseline; white-space: pre;"><p dir="ltr" role="presentation" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>Vi människor måste lära oss att vara snälla mot varandra</b></span></span></p></li></ol><span style="color: #351c75;"><b><br /></b></span><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #351c75;"><b>En början är en början är gott nog. </b></span></span></p></span></span><br class="Apple-interchange-newline" />Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-36516635948357868982020-10-11T01:04:00.002+02:002020-10-11T01:04:20.411+02:00Att förtrycka att uttrycka intryck<p> </p><span id="docs-internal-guid-5542e458-7fff-8acd-dd46-70f1d0e56c09"><span style="color: #20124d; font-family: courier;"><b><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">"</span><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag insåg häromdagen att jag slutat uttrycka mig. Det känns lite sorgligt.” Så skriver en ordkonstnär och författare på sin Facebooksida. En kreativ själ som jag inbillar mig att jag känner - lite grann i alla fall. Och om jag inte känner honom, så känner jag verkligen igen mig i det han skriver. Orden träffar mig mitt i min själs solar plexus, ty det är precis så jag känner och det jag varit oförmögen att uttrycka. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Inte ens rubriken på detta inlägg har jag skapat själv - det är en ordlek jag snappade upp och skruvade till ifrån tråden som följde på det sorgliga konstaterande här ovan. För det är precis så det är: jag har tryckt undan min förmåga att uttrycka de intryck som dagligen strösslas över mig. Och det skrämmer mig. För vart tar då alla tankar vägen? Finns det ingenstans jag sorterar dem, värderar dem, luftar dem? Ekar min tystnad i ett stort vakuum eller försvinner den i den virvlande, sorlande ljudkulissen av vardagen? Behövs min röst eller välkomnar man avsaknaden av den? </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag vet inte om jag på riktigt vill veta. För så länge jag intet annat känner till kan jag fortsätta leva i den bubbla jag har skapt runt mig: Jag umgås inte särskilt mycket med andra. Jo, med mina killar. Men det är nästan allt. Jag pratar med mina elever - som lärare är det inte möjligt att existera i tystnad, men annars är jag oftast ovanligt tyst. Jag tränar, men lyssnar då alltid på en podd eller på musik. Jag lagar mat, bakar, städar, tvättar, vardagssysslar, men lyssnar då alltid på en podd eller på musik. Av någon anledning drar jag mig för att formulera mig - orden vill inte riktigt formas och varje tanke omformuleras och granskas kritiskt. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="background-color: white; font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Kanske är det åldern? Någon form av själsligt förfall. En osviklig känsla av irrelevans och oviktighet. Vad spelar det egentligen för roll vad jag vill säga? Vad vill jag säga? Vet jag ens det? Nej, det är en konstig situation. En limbisk situation i limbo. Jag hoppas innerligt att den snart tar slut. För det är inte nyttigt att förtrycka att uttrycka de intryck man har. Då blir man galen. </span></p></b></span></span><br class="Apple-interchange-newline" />Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-20319773925010335402020-07-28T13:20:00.002+02:002020-07-28T13:20:59.721+02:00Att värna ett uppslagsverk<span id="docs-internal-guid-ec86a44d-7fff-14c4-8cb9-2d8a69a339e6"><b><font color="#741b47" face="courier"><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">I 25 band står den där: längst ner i en av mina bokhyllor; vackert inbunden i vinröd skinnimitation och ett grått, stramt tyg med guldtryck. Nästan helt oanvänd, ty den förvärvades verkligen i en ganska så exakt brytningstid, precis innan Internets och smart-telefonernas tid. BBL 2000 - Bra Böckers Lexikon 2000. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Trots sin ringa bokålder; bara knappt 20 år, är den en bokdinosaurie där den står, stram och trygg. Då och då, med ojämna mellanrum, bläddrar jag i något av banden och stryker med min hand längs med sidorna. Jag minns hur otroligt bra det kändes när jag betalade det sista bandet av 25 då 1999. Det hade krävt mycket sparande från min sida och mycket bortprioriteringar av andra saker under en längre tid, men köpet av uppslagsverket var viktigt för mig. Det symboliserade kunskap, och kunskap är makt. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag tänkte att det skulle spara mig åtskilliga timmar då jag tillbringat många timmar på stadens bibliotek på deras referensavdelning. De böckerna där fick man ju enbart läsa sittandes på någon ganska så obekväm stol i ett dammigt hörn, man kunde inte låna hem dem. Och jag läste om allt möjligt. Folkvandringar och handelsvägar. Upptäcksresande och krig. Om infrastrukturer och järnvägar. Jag ville ju veta! Och därför prioriterade jag att köpa in ett uppslagsverk att ha hemma. Dels så fanns det ju vissa saker som verkligen var obestridd fakta: vad heter huvudstaden i Sydafrika? (Och varför är den uppdelad på tre städer?) medan andra saker kunde jämnföras med fakta från något annat uppslagsverk, som till exempel: konflikten i Israel? Hur har den utvecklats? </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Sedan kom WWW och Internet och och och.. Och mitt vackra uppslagsverk blev än dammigare i flera avseenden. Men när jag idag bläddrat igenom band 25 vis-öä, ställer jag ömt tillbaka det i hyllan. Jag nämns inte slänga det eller des 24 kompisar. Varför skulle jag göra det? De symboliserar mina prioriteringar, det jag tyckte var viktigt och det jag fortfarande tycker är viktigt: kunskap, nyfikenhet. Och en ödmjuk inställning till sanningar och nya sanningar. Utan att bli fanatisk och konspiratorisk. </span></p></font></b></span><br class="Apple-interchange-newline" />Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-29550582739913340672020-07-26T22:11:00.001+02:002020-07-26T22:19:31.114+02:00Att konspirera<span id="docs-internal-guid-fc7fa966-7fff-3024-e701-927a5b139777"><font color="#0026ff" face="courier"><b><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Förlåt mig, ty jag har gjort något jag inte borde.. En söndagskväll, efter en eftermiddag med störtskurar drev mig långtråkigheten att göra något mycket ogenomtänkt: jag ägnade tid åt inlägg på sociala medier. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag brukar inte göra det. Jag har inget Twitterkonto, Instagram och Snap delar jag bara med närmsta familjen och ett par vänner, FB scrollar jag mest igenom för att gratulera vänner jag har på födelsedagen och det är bara några bloggar jag följer. Vill jag ha information om något läser jag debattartiklar från olika tidningar, på olika språk och så kikar jag på vilka personer som skriver vilka artiklar för att se vilken vinkling man använt eller vilken förkunskap man kan ha om ett ämne. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag väljer ofta att se de olika sidorna av ett hett debatterat ämne - mycket för att det är så det ter sig för olika människor: på olika sätt. Jag vill förstå saker i både makro- och mikroperspektiv. Se om jag kan ta ställning eller om jag inte kan det. Kunna argumentera om varför jag tar en viss ställning eller varför jag aktivt väljer att inte ta ställning. Jag vill till exempel förstå Trump-förespråkarna: vad är det som driver dem i deras enorma hängivenhet? Och vissa av dem förstår jag. Jag håller inte med. Men jag förstår. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men EN sak förstår jag inte. Oavsett vad det gäller; chemtrails, antivaccin, Wallenbergsska-konspirationen, Covid-19 teorier, klimatförnekarna, andliga och religiösa rörelser och sekter, bokstavstro, ultranationalister av alla de slag, så återkommer samma begrepp: “en dag skall ni andra vakna”. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Vakna till vadå?? Till att världen är knäpp? Styrs av de som har makten, tillika medlen? Det ÄR redan så och har alltid varit så - det är ingen hemlighet!! Ingen konspiration. Ska vi vakna till att ni som tydligen redan visste allt (oavsett vad det nu gäller) inte gjorde jättemycket åt något mer än konspirerade på sociala medier? Jamen, hejsan - här är vi redan! Människor har ALLTID varit skeptiska till en mängd saker: ibland helt riktigt, ibland på helt fel grunder. Så har våra samhällen alltid sett ut. Bara det att nu är idiotin så mycket mera synlig - tack vare sociala medier. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag tar hatten av för de människor som lever som de lär om de valt det av fri vilja och inte skadar andra: djupt religiösa människor (oavsett religion) som mediterar/arbetar i kloster och gör avbön på allt det som de själva anser vara av styggelse, djurrättsaktivister som själva absolut inte skadar ett enda djur på något sätt inbegripet insekter och annat levande och därmed inte människor heller ty människan är ett djur och så vidare. Jag har full respekt för en annan människas livsval - men inte för skenhelighet och förljugenhet. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Hur det är blir “when the day will come” så har vi alla bara ett liv - här och nu - och det är här och nu vi skall vara vara goda mot varandra. Det är det enda som spelar någon roll. Konspirera mig hit och konspirera mig dit, bah! Gör något gott mot en annan människa istället och sprid den lilla glädjen vi “förlorade” människor kan! Historien kommer ändå skrivas av de som har makten. Och vilka de blir om 100 år vet vi inte även om vi kan ana. (Om nu civilisationen står kvar) </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">PS. Än en gång, förlåt! Skall låta bli sociala medier i fortsättningen också.. </span></p></b></font></span><br class="Apple-interchange-newline" />Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-58771029094393050582020-07-05T23:14:00.000+02:002020-07-05T23:14:50.294+02:00Att uppleva nätterna i juni<span id="docs-internal-guid-b52deb5c-7fff-fe0a-b534-9e138b4fcba3"><b><font color="#b51200" face="courier"><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Min känsla av att ha landat i min sommar härrör sig från nätterna i juni. Det har jag sakta förstått under de timmar som jag har funderat över skillnaderna från de två tidigare sommrarna. Jag har inte riktigt kunnat slappna av, inte kommit in i den vaggande, om huldande sommarlunken. Något kändes ofärdigt. Nätterna i juni. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Denna sommar kunde jag följa det förtrollande ljuset av nätterna som aldrig riktigt blir. Jag har suttit på vår altan - i vår soffa - och njutit av det gäckande dunklet som sakta bytts ut till silvrigt morgonljus. Det har varit magiskt och hänförande. Och väldigt läkande. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Sittande på midsommarafton i vår stilla trädgård, lyssnades till skratt och prat från andra trädgårdar var lugnande. Man var ensam, men ändå inte. Jag satt där jag satt - och det fanns liksom ingen anledning att önska att jag var någon annanstans. Allt var som det skulle. Färgerna bleknade, men himlen ville inte mörkna. Fåglarna ville inte riktigt slå sig till ro och samtalen i trädgårdarna omkring blev till mummel. Magiska drömridåbeströdda sommarnätter. </span></p></font></b></span><br class="Apple-interchange-newline" />Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-44406254619054742752020-07-03T00:37:00.002+02:002020-07-03T00:37:53.817+02:00Att semestra<span id="docs-internal-guid-d0a0f578-7fff-c716-6d17-687abc89086d"><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><font color="#7b1fa2" face="courier"><b>Det har blivit juli. Tyst och lungt och stilla har juli smygit sig på mig. I dag har det blåst ihållande här på västkusten och efter en dryg vecka med varmt och soligt sommarväder har nu värmen dragit sig tillbaka till förmån för den klassiska svenska sommaren. Och jag har semester.</b></font></span></p><font color="#7b1fa2" face="courier"><b><br /></b></font><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><font color="#7b1fa2" face="courier"><b>Det är vecka nummer två på semestern och för första gången på många år har jag gått in i ett verkligt semester mode. Förmodligen beror det på en mängd olika saker; läget i världen som Covid-19 har skapat, att mina söner båda jobbar hela sommaren (vilket gör att jag har en helt ny roll som mamma) och att jag behövt tid (och givit mig tid) för att landa i ett par saker inom mig. </b></font></span></p><font color="#7b1fa2" face="courier"><b><br /></b></font><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><font color="#7b1fa2" face="courier"><b>Ni förstår, jag saknar inte mitt liv innan pandemin. Inte än. Inte alls. Det är helt ok för mig att inte socialisera fullt ut. Jag läser, lyssnar på sommarpratare och andra podar. Sorterar mig igenom hela huset och skänker bort saker eller slänger. Jag lägger pussel, solar, jobbar i trädgården, sjunger och skriver. Denna vecka var jag dessutom med Å ett par dagar på Österlen. Vilka fina dagar vi haft! </b></font></span></p><font color="#7b1fa2" face="courier"><b><br /></b></font><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><font color="#7b1fa2" face="courier"><b>Mina pojkar, B och L, arbetar båda två hela sommaren. B är fast anställd och L har sommarjobb innan han börjar på gymnasiet i augusti. Det är en helt ny känsla för mig som mamma. Helt plötsligt har jag inte något lunchansvar; inget hittapåaktivitetsansvar; inget sommarlovsansvar. Det är udda det. Jag kan helt plöstligt göra helt och hållet vad jag vill. Och jag behöver fundera på vad jag vill. </b></font></span></p><font color="#7b1fa2" face="courier"><b><br /></b></font><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><font color="#7b1fa2" face="courier"><b>Det är det som tar mig till den sista delen: den där om att ge mig tid att landa i olika saker och ting. Det är inte helt lätt. Och jag jobbar på det. Samtidigt som jagförsöker ge mig själv tillåtelse att göra det jag VILL. Inte det jag måste, det som förväntas av mig eller det som skulle gynna andra bäst. Utan det jag vill. Jag. Vill. </b></font></span></p><font color="#7b1fa2" face="courier"><b><br /></b></font><p dir="ltr" style="line-height: 1.7999999999999998; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-size: 12pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><font color="#7b1fa2" face="courier"><b>Det får bli min hemläxa denna semestern. Att lära mig vad jag vill. </b></font></span></p><br /></span>Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-22396005058192897042020-06-07T00:15:00.000+02:002020-06-07T01:16:09.050+02:00Att måla fan på väggen<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det där med att cykla utan mössa i april. Det var inte helt genomtänkt det. Men det var ju som om jag anade det, när galenskapen i det hela slog mig. Det är nu de sista skälvande minutrarna på 2020:s nationaldag här i Sverige och denna 6 juni har det varit 11 grader med ösregn och kraftiga vindar. Ergo: en dag för både mössa och vantar. </b></span></span></div>
<b id="docs-internal-guid-bea279c5-7fff-58ee-eb57-6c0bf66f0c6c" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); font-style: normal; font-variant-caps: normal; letter-spacing: normal; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Men jag ångrar inte den stulna glädjen där i april. För maj visade sig vara mycket dämpad. Flera bestraffningar för min frivola lössläppthet drabbade mig och min familj hade jag kunnat känna om jag hade haft en tro på en straffande gud. Tre saker inträffade varav jag egentligen bara orkar beröra en: min man drabbades av Coronan. Verkligen en riktig, snärtig örfils-bestraffning på det bara april-huvudet. </b></span></span></div>
<b style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); font-style: normal; font-variant-caps: normal; letter-spacing: normal; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>S var hemma i två veckor för en “förkylning”. En feber som kom och gick, orkeslöshet och förlust av aptit. Ingen hosta att prata om och heller inget ont i halsen. Bara underlig frossa varvat med kraftiga svettningar. Vi kom överens om att han skulle vara i gästrummet och så gick jag och B till jobb och L till skolan. Enligt 1177 skulle vi det. Efter tio dagar kände jag att det fick vara nog. Då hade S:s röst nästan helt försvunnit och andningen kändes inte helt lätt. Jag körde en motvillig S till akuten. </b></span></span></div>
<b style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); font-style: normal; font-variant-caps: normal; letter-spacing: normal; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Väl på akuten fick jag inte komma med in. En effektiv och rar sjuksköterska i visir och skyddskläder försvann in med min man. Kvällen var sommarvarm och jag satte mig på en bänk för att vänta. Fågelsången var magisk och på sjukhusets vidsträckta gräsmatta satt två sköterskor en bit bort och andades sommarljummen luft under ett par dyrbara minuter innan de raskt igen försvann in. Efter bara en halvtimme fick jag ett sms om att jag fick köra hem. En massa prover hade tagits och S skulle stanna över natten. </b></span></span></div>
<b style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); font-style: normal; font-variant-caps: normal; letter-spacing: normal; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Bilresan hem tar 30 minuter. Jag kör mot en vacker solnedgång och innan jag hinner hem har min mobil plingat två gånger till. S meddelar att de är fantastiskt fina där inne och att de tagit en massa tester. Nästa sms berättar att de har hittat proppar i hans lungor. De tror att han ahr Covid-19 och att det är det som orsakat det. </b></span></span></div>
<b style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); font-style: normal; font-variant-caps: normal; letter-spacing: normal; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><br /></span></b>
<br />
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #0b5394; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det skulle visa sig att han har Corona/Covid-19. Han blir kvar två nätter på sjukhus och idag mår han väl. Men det är underliga dagar och sedan underliga två veckor här hemma. Det är i sanning en underlig vår och försommar. Men den är vacker - för trots allt ÄR det juni nu! Med vacker grönska överallt. Grillkvällar hemma. Fantastiska stora fullmånar. Syrener och nyklippt gräs. Och dugamladufria. </b></span></span></div>
<br />Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-82478800844377071192020-04-25T21:50:00.000+02:002020-04-25T21:50:17.021+02:00Att cykla utan mössa<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Att cykla utan mössa</b></span></span></div>
<b id="docs-internal-guid-fe22ee05-7fff-0fcf-0cfa-ff203aa2dfb7"><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Jag cyklade till jobbet utan mössa häromdagen. Det är stort, och för min del kändes det lite våghalsigt och nästan rebelliskt. Betänk att det ju fortfarande är april och egentligen borde jag har mössa några veckor till då morgnarna fortfarande är frostigt kalla. Men jag njöt av den lite kyliga vinden mot mina öron och fnissade för mig själv när jag insåg vad jag hade gjort. </b></span></span></div>
<b><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Skogen som jag cyklar igenom var fylld av fågelsång och på marken nickade hav av vitsippor emot mig. Gruset på cykelstigen dammade omkring mig och när ett fasanpar struttade över stigen framför mig, var min morgon fulländad. Där cyklade jag, i fågelkvitter, en skir och ljus morgon till mitt arbete. Mitt i corona-tider. </b></span></span></div>
<b><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>När jag tidigare denna vecka hade suttit i en intervju inför ett sökt jobb, sa jag att jag skriver för att motverka stress. Det slog mig där, morgonen utan mössa, att jag nog inte hade varit helt sanningsenlig: jag skriver när jag inte känner mig stressad. Alltså precis tvärtom. Jag önskar att jag hade kunnat använda mitt skrivande som medicin mot stressen, men många bortslösade kvällar och nätter framför tangentbordet, vittnar om att det är som förgjort: när jag är rastlöst stressad formulerar jag inga sammanhängande ögonblicksbilder, inga berättelser, inga vittnesmål. Endast lösryckta tankar och vaga viskningar om sådant som skaver. Jag borde kanske be min chef om ursäkt för lögnen. </b></span></span></div>
<b><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Det är en märklig tid det här. Inte nog med att jag cyklar utan mössa redan den 20 april, det är en märklig tid detta nådens år 2020. Så många viktiga, stora saker har glömts bort: klimatkrisen, terrordåd, hungersnöd, flyktingar. Allt har ersatts av en obestämbar rädsla för en osynlig fiende. För nu drabbar det oss. Och tvingar oss att ta ansvar för sådant vi inte har velat ta ansvar för: hur vi har monterat ner den välfärd som vi alla nu skriker efter, hur vi har lagt i vinstdrivande händer det som vi efterfrågar nu, hur vi har frågat efter skattelättnader av dem som vi nu avkräver hjälp. Det är en förunderlig tid. </b></span></span></div>
<b><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><br /></span></b>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; font-size: 11pt; font-style: normal; font-variant: normal; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><span style="color: #073763; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Jag jobbar. Jag är en av dem som ännu inte förlorat mitt jobb. Jag låter bli att bunkra, men jag fortsätter att leva sparsamt och så förnuftigt jag kan. Jag följer de regler och rekommendationer som finns, men samtidigt är jag rektor på en gymnasieskola och skall se till att eleverna klarar sina betyg. Det är inte alltid allting går ihop. Inte alltid allting logiskt kan följa en riktning. Men jag gör så gott jag kan. Och ibland glömmer jag allt och cyklar ut i solskenet utan mössa på mig. En morgon i april. Mitt i corona-tider. </b></span></span></div>
<br />Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-6983296002733519452020-03-01T22:46:00.000+01:002020-03-04T16:30:48.512+01:00Att leva i coronavirusets tid<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #073763; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det är första mars och det slog mig precis att oxveckorna tydligen är över. Jag är inte helt säker på vad det innebär för mig; av oxveckorna har jag märkt föga i år. Inte för att det inte har varit allmänt trögjobbat, mörkt och grått, utan mera för att mina två olika världar har krockat.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #073763; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Min microvärld – där mina pojkar bor, där mina vänner rör sig och där jobbet finns – har varit oxveckomodefri. Det är betydligt ljusare på morgnarna när jag tar mig till jobbet, ett par gånger har jag sett den blå himlen, jag har skrattat och trivts med min familj och mina vänner och jobbet har bjudit på alldeles lagom med utmaningar. Men så har vi min macrovärld – vår macrovärld. Den står i infekterade lågor. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #073763; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>När jag möts av Facebooks minneskavalkader blir det än tydligare att min macrovärld sedan länge varit en varböld – infekterad och sorgligt ovärdig. Och det handlar inte om Coronaviruset. Det oroar mig faktiskt inte alls. Epidemier kommer och går. Drabbar oss människor och drar sig sedan tillbaka. I dagens självupptagna och sammankopplade värld känner vi oss förfördelade om vi inte ”får lov” att, när helst andan faller på, helt oinskräkt röra oss över landsgränser. Vi känner oss lurade på livkvalité. Men coronaviruset är inte den verkliga faran. Vi är infekterade av något mycket mera förödande. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #073763; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det som har utgjort mina kroniska och ständiga oxveckor är två saker: dels klimatkrisen (nej, den är INTE påhittad) och dels den fruktansvärda framtid vi går till mötes i facsismens, nazismens och rasismens tid. Medan andra har orerat om att ”våren kommer tidigt” och så vidare har en olustkänsla gnagt i mig: det ÄR inte normalt att löven har spuckit ut på häcken som omger vår trädgård redan sista veckan i februari – det brukar ske i början av april. Det är inte bra. Och det är vansinnigt att mänskligheten, ännu en gång, kommer att stå inför förtryck, galenskap, förräderi och ovärdighet. Det sker redan precis här. I Skåne, i Hörby. Och därmed tar aldrig mina oxveckor slut. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #073763; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det jag funderar på är hur mina två världar, micro och macro, skall kunna mötas? Ty de måste existera tillsammans, de är inte möjliga utan varandra. Fast samtidigt kräver livet i sig att jag lever det varje dag, att jag bidrar med min arbetskraft, mina tankar och engagemang. Samtidigt som dessa båda världar finns. Och mycket snart kommer jag att behöva överge min microvärld för att agera i macrovärlden. För om man inte gör det är man inget annat än en liten lort och därmed finns det alltså mycket värre saker att oroa sig för än ett coronavirus. </b></span><span style="font-family: "apple casual";"><o:p></o:p></span></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-2912743449388865062020-02-16T21:37:00.000+01:002020-02-16T22:21:25.885+01:00Att spela in kasettband<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Under julhelgerna startade jag en ny vana – jag började lyssna på Sommar- och vinter i P1 på Spotify när jag städade. Dammandet och torkandet av lister och köksluckor gick så mycket snabbare när jag lyssnade på dessa program. Ni som följt mig, läst mig och som känner mig vet att jag städar ofta. Alltså hann jag igenom en mängd årgångar av värdar innan alla mellandagar och helger tog slut.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>I ett av dessa program talade Mendez. Leopoldo Mendez. Jag lyssnade på hans historia alltmedan jag torkade av glasprismorna i min matsalslampa och i allt det vardagliga fastnade jag för en anekdot: han talade om kasettbanden. De band som hans mamma spelade in i deras lägenhet här i Sverige för att skicka till deras släkt i Chile som hon saknade så det värkte. Och jag visste precis vad det var han pratade om. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Vi gjorde nämligen samma sak. Spelade in kasettband. Som vi skickade till mormor och morfar i Jugoslavien. I stället för att skriva långa brev, som skulle ha tagit otroligt mycket tid att skriva av tid som inte fanns för en skiftarbetande dåvarande tvåbarnsmor. Att ringa gick inte. Inte bara för att det var snuskigt dyrt att ringa utomlands, utan också för att mina morföräldrar inte hade någon telefon i den lilla ungerska byn de bodde i. Och min mamma saknade dem. Hon var här i Sverige helt utan någon släkt. Min pappa hade sina föräldrar här och alla hans syskon, men min mamma var ensam och hon ville tala med sin mamma. Så hon gjorde det – genom inspelade kasettband. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Under ett par dagar fyllde vi det 90 minuter långa kasettbandet med allt möjligt: sånger som min lillasyster och jag sjöng, långa ungerska dikter som vi lärt oss recitera, långa, enväga samtal om allt som hänt hos oss sedan senaste gången vi pratat och förfrågningar om hur de hade det ”där hemma”. Vi väntade spänt på min morfars lååååånga brevsvar på vårt kasettband, för de hade inte pengar att köpa band för att själva spela in och att spela över våra band skulle de aldrig göra; de sparades som skatter. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Torkande matta glasprismor i en taklampa ovanför mitt matsalsbord slungades jag helt plötsligt 40 år tillbaka i tiden. Och jag insåg att den långa, något smärtsamma flytten eller flykten från det gamla landet till det nya hade mina föräldrar gemensamt med så många andra. Mina föräldrar kom hit som värvad arbetskraft. De var 17 och 21 och var en tillgång när de dagen efter att de kommit hit började arbeta i den fabrik de skulle vara kvar i tills den lade ner. Då gick de vidare till andra arbetsplatser och jobbade ihop allt de har idag. De är stolta svenskar. Som fyllda av längtan efter de som inte följde efter hit, spelade in kasettband och skickade röster och sånger rakt in i de efterlämnades hjärtan. <o:p></o:p></b></span></div>
<br />Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-78149668499808756342020-01-06T00:08:00.000+01:002020-01-06T00:10:20.292+01:00Att titta på "Anne with an E" eller "Jag heter Anne"<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Jag kan inte längre hålla mig ifrån det, även om jag egentligen tänkte det. För frågan är hur intressant det jag kommer att skriva om är för andra att läsa? Men jag tänker för en gångs skull inte ens tänka på det, för detta känns viktigt för mig att skriva: ni som har Netflix – titta på serien ”Jag heter Anne” eller, som den heter på originalspråk:”Anne with an E” (AWAE)! Titta på den och njut av de tre säsongerna. Den är en sann pärla och bär flera otroligt viktiga budskap. Och framför allt: det är en mänsklig, varm, sorglig, kärleksfull och viktig serie i dagens oroliga brus. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det är en nyinspelning av min älskade Anne på Grönkulla av lika älskade L. M Montgomery. Som ni kanske kommer ihåg är Montgomerys böcker om Anne (och de om Emily) mina absoluta favoriter. De, tillsammans med böckerna om Laura Ingalls, räddad mig under min barndom. Det var till dem jag flydde när jag inte kunde ta vägen någon annanstans, och det var de som gav mig orken och styrkan att fortsätta och överleva. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Jag kände mig som Annes ”besläktade själ”. Trots att hon växte upp 100 år innan mig, kände jag igen mig i hennes förmåga att komma igen, att stå upp för orättvisor, att drömma och önska sig bort och att alltid försöka tro på sig själv. Hon var full av känslor och rätt dramatisk, hon var arbetsam och god och samtidigt som hon var självständig och klarade sig själv, gav hon ofta upp sina drömmar för att andra skulle kunna följa sina. Jag älskade hennes historia. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Jag läste allt av författaren och senare, i vuxen ålder, läste jag också allt om författaren Lucy Maud Montgomery. Jag kunde se att hon hade samma typ av mörker inom sig som man anat hos alla hennes romanfigurer samtidigt som hon begränsades av att vara en kvinna i den tid hon levde. Hon var långt före sin tid i tankar om vad och hur en kvinna skulle vara, men hennes ambitioner begravdes av traditioner och förväntningar och hon tog sitt liv vid 67 års ålder 1942. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Böckerna om Anne på Grönkulla har jag läst om många, många gånger. Så 1985 spelades en tv-serie in om Anne – Kevin Sullivans ”Anne of Green Gables” med Megan Follows som Anne och jag blev handlöst förälskad.(Se här: <a href="https://sullivanmovies.com/portfolio/anne-green-gables/" target="_blank">Anne of Green Gables</a>)En fantastisk filmatisering (även om den inte höll sig HELT till böckerna) och min lycka var total när jag så småningom kunde köpa alla delarna på DVD. Dessa har jag också sett oräkneliga gånger och varje gång jag är i tango-mode ser jag dem och gråter och skrattar.</b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="color: purple;"><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/UjHdj-vhND4/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/UjHdj-vhND4?feature=player_embedded" width="320"></iframe></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b><br /></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Så förstod jag för något år sedan att man gjorde en ny inspelning. Med Moira Walley Beckett vid rodret (se ovan). Hon meddelade redan från början att hennes Anne var lite mörkare än den förra, lite mindre gullig men att hon framförallt varit L M Montgomerys anda och tiden trogen. Jag tycker hon har gjort ett fantastiskt arbete. Jag känner igen min Anne, men jag känner också igen Lucy Maud. Serien lyfter viktiga frågor om att bli övergiven som barn, om utanförskap, om inskränkhet, sann vänskap, tonårstid, familjeband och mycket annat. Det finns något för alla åldrar: de yngre får lite tonårsromantik, vi äldre kan fundera över hur och varför vi känner som vi gör för våra barn. Vi får uppleva underbar inkluderande feminism och fantastisk syskonkärlek, men också sorg och rädsla. Det är en magisk serie. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Många av de ”rättrogna” Anne-fansen har irriterat sig över att Moiras Anne inte följer böckerna och att hon därför är ”otrogen”, men jag anser att hon på alla sätt skapat en Anne som L M Montgomery hade älskat. Det som är det tråkiga i det hela är att Netflix och CBC (Kanadas television) abrupt avslutade serien utan att Moira och skådesspelarna visste det. Moira hade planerat för ungefär 5 säsonger och därför blev inte alla trådar – av naturliga skäl – avslutade i säsong 3. När säsong 3 var färdiginspelad och man skulle släppa den i kanadensisk tv först, nu i höstas, kom helt plötslig nyheten: detta skulle bli sista säsongen! <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Detta har, av många ogreppbara, känslomässiga anledningar, blivit en stor sorg hos mig. Som om jag förlorat en vän. Jag har tittat på säsong 3 – 10 avsnitt – flera gånger sedan det släpptes på Netflix nu den 3:e januari. Jag vill inte tro att det är slut. Men är det det så vill jag att ni också skall se serien. För den är viktig. Särsklit viktig detta decennium. Den påminner mig om varför jag finns som människa. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-22318807393207473322020-01-05T00:07:00.000+01:002020-01-05T00:07:25.864+01:00Att anlända i ett nytt decennium<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #660000; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Till min egen stora förvåning, hade det gått mig helt förbi: det faktum att vi nu gått in i ett nytt decennium. Ja, alltså, naturligtvis har jag förstått det här med ”tjugotjugo” och så vidare, och sedan länge skrivit fel när jag bokat in tider i min kalender nu under 2020. Och för de som arbetar i skolvärlden har vi sedan förra året pratat om skolår 19/20 – med andra ord: jag borde inte ha glömt det faktum att vi faktiskt går in i ett nytt decennium. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #660000; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Det är egentligen stort det här. För vi talar ju om vår historia i form av decennier; ”det glada 20-talet”, ”framtidstron på 50-talet”, ”60-talets hippies och smahällengagemang” och ”7o-talets punk- och discoera”. Undrar just vad vi skulle kunna sammanfatta vår ”nya” 10-tal med? Nättroll, rasism och terrorism? Ytliga instagram influencers eller starka tjejer som Malala och Greta? Tja, inte vet jag. Kommer 20-talet vara civilisationens kollaps-decennium? Värdighetens och demokratins utdöende? Kanske, kanske inte. Jag kan inte göra mera än att leva på ett sätt som inte bidrar till det. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #660000; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Denna jul och nyår har varit bra. Mycket lugnt och stillsamt. Umgänge med familj och goda vänner. Träning. Läsning och pusselläggning. Jag har försökt att låta bli att tänka för mycket. Försökt att släppa jobb och engegemang i världen. Det har gått sådär och resultatet har blivit att jag egentligen inte förrän nu idag, lördagen den 4 januari, kunnat slappna av helt. Jag är ledig från arbetet två dagar till. Och så är det med det. Kanske räcker det bra så. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #660000; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Jag börjar detta decennium som tillförordnad rektor på vår gymnasieskola. Ser fram emot att få träffa mina medarbetare och eleverna igen. Tillsammans med dem skall jag möta detta 20-tal och försöka vara den trygga hamn som vårt nya decennium förtjänar. </b></span><span style="font-family: Apple Casual;"><o:p></o:p></span></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-15593434024928348692019-12-15T12:15:00.001+01:002019-12-16T16:38:58.210+01:00Att hålla tredje advent<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Strax efter midnatt, natten till tredje advent, sitter jag så åter med laptopen i knät för att samla mina tankar en gnutta. Jag hade egentligen velat skriva det där hänförda inlägget om den otroligt vackra stjärnhimlen jag såg sista helgen i november: en av två nätter som var stjärnklara i en grå och mulen november. På väg hem från en sen träning blev jag tvungen att stanna bilen då månen strödde sitt silverljus över ängarna och när jag andlöst steg ur bilen för att betrakta skådespelet uppenbarade sig den ena stjärnan efter den andra. Jag blev så otroligt rörd och drog djupa andetag där jag stod. Jag kände mig liten – pytteliten – och samtidigt så stor. Jag tänkte på alla människor som kunde blicka upp mot samma stjärnor och tänkte att de nog också fylldes av samma känsla som jag och plötsligt, trots att jag stod där ensam, så kände jag en samhörighet.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Men. Det var ju inte det jag ville skriva om i natt. Eller kanske var det det ändå. För jag ville skriva om hur vackert kören sjöng på Lucia, hur fina mina pojkar är och hur jag stundom översköljs av hur magisk världen är mitt i allt det onda. Och det slår mig nu att advent är precis det jag vill skriva om. Ankomst. Väntan inför ankomsten. Inte i någon religiös mening, då jag inte är religiös, utan väntan inför ankomsten av den kärlek som faktiskt finns bland människor. Man glimtar den varje dag. I leenden, en hjälpande hand, ett ställningstagande. Man känner den under stjärnklara nätter när man inser att man delar allt detta med alla, stora som små, ty ingen äger synen av en sliverbeströdd äng med böljande kullar tecknade i svart mot en djupblå himmel. Den är lånad till hela männskligheten. Oavkortat. Oavsett vad mänskliga regler, lagar och förordningar vill göra gällande. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Därför håller jag tredje advent. Därför ger jag aldrig upp tron på människan. I alla fall inte helt och hållet. För det finns ögonblick då jag känner kraften i den godhet som skapar världen. </b></span><span style="font-family: "apple casual";"><o:p></o:p></span></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-54966173716750753462019-11-01T00:08:00.001+01:002019-11-01T10:36:45.232+01:00Att tackla klimakteriet<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #444444; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Om det nu är det. Klimakteriet alltså. Det verkar vara väldigt svårt att fastställa om det är det eller något annat. Jag trodde i min enfald att det gick att ta ett blodprov – kanske flera – och göra en gynekologisk undersökning av något slag för att få vetskap. Men det gör tydligen inte det. Mycket underligt. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #444444; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Jag tror att jag är i klimakteriet och därför gör jag tappra försök att tackla det. Jag har oregelbunden mens: blöder mycket ibland, lite ibland, ofta ibland, sällan andra gånger. Jag vaknar på nätterna och är varm. Inte så där så att det stör, men tillräckligt mycket för att vara mer än jag brukar. Jag sover lättare. Vaknar av varje ljud, vilket också är underligt då jag ju egentligen inte hör på ett öra. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #444444; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det som är allra tydligast är att jag har ett labilt känsloliv likt alla de tonåringar jag är rektor för: oförklarligt ledsen ibland, lättsårad och lättirriterad. Djupt melankolisk andra gånger och tjutande av skratt en annan gång. Dramatisk. Och OTROLIGT irriterad på mig själv. För till skillnad från förra omgången med hormonpåslag – då, för 35 år sedan – är jag ohjälpligt medveten om hur patetiskt det hela är. Så den person jag tål minst är mig själv. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #444444; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Inte vet jag om detta är klimakteriet men jag tänker att det nog är så. När man är 47 år är det nog rätt normalt om det är det som händer. Även om jag just i detta hänseende aldrig varit normal: Jag gick in i puberteten väldigt tidigt och fick min första mens redan vid 11 års ålder, jag har aldrig ätit p-piller, haft p-stav eller spiral. Vid mina sparsamma besök hos gynekologen har hennes lösning på alla mina frågor varit att jag borde överväga en spiral. Tydligen skall det hjälpa till att tackla ett förmodat klimakterium. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #444444; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Men vad vet jag? Jag fortsätter irritera mig själv med att känna mig ensam och tråkig, orkeslös och dum. Kanske gråter jag en skvätt till ”Sofias änglar” eller ”Anne With An E”. Sträcktittar på ”Stolthet och fördom” och går långa promenader på gråa folktomma stränder med dramatisk musik dånande i mina hörlurar, tycker synd om mig själv i allmänhet och människorna i synnerhet. Och sedan bannar jag mig själv för att jag är så förbannat otacksam och löjlig. Vad detta än är tacklar jag det så gott jag kan. Och hoppas på att det snart är över. </b></span><span style="font-family: "apple casual";"><o:p></o:p></span></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-17965095630504409572019-10-27T11:44:00.003+01:002019-10-27T11:44:48.312+01:00Att diagnostisera en cysta<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Fick två kommentarer på inlägget i går och blev väldigt glad. Kommentarerna är en form av kommunikation som hjälper mig vidare i mina tankar; som pockar på nya inlägg, förtydliganden och revideringar. Det känns inte som om en bara talar rakt ut i den tysta och kompakta rymden. Nåväl. Tack Meekatt och Blondie – på grund av er blir det ett inlägg i dag också. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>L har opererats för en månad sedan. Det är hans resa detta inlägg kommer att handla om. Allting är väldigt väl nu och jag har verkligen inget att bekymra mig för. Längre.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>I våras hade L ont i magtrakten. Som den luttrade tonårsmamma/gymnasielärare jag är var jag övertygad om att han hade stressmage. Kanske tom. magkatarr? Jag sa att han skulle se att det skulle gå över. Jag värmde vetetkudde och gav honom och köpte hem godabakterieryoghurt. Han fortsatte, med jämna och ojämna mellanrum, klaga på att det liksom stramade i övre magtrakten. Jag lugnade. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>L fick ibland lite andnöd i samband med magsmärtan – jag tänkte att det kanske handlade om att han satt och spelade relativt mycket datorspel och att han, med sin långa, gängliga kropp, hade en dålig sittställning. Kanske var det därför? Så en dag i maj kom han ner för trappan: ”Mamma, nu har jag så där ont igen och titta här!!” Han lyfte sin t-shirt och på hans bröstkorg, på vänstra sidan, strax under bröstet, syntes en stor utbuktning. Vi kom överens om att om den inte försvunnit under helgen, skulle vi till läkare. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Vi åkte in till vår vårdcentral måndagen efter. En fantastisk läkare undersökte L noggrant. Hon tog blodprov och mätte blodsocker, tryck mm. Hon tog tempen och intervjuade L om smärtorna, Hon klämde och tryckte. Och ja, hon kände att det var något som var där det inte skulle vara något. Men inget av proverna visade någonting. Alls. Alla värden var tipptopp. Men hon var bekymrad. För det kändes fel. Och det kändes som att det i det som var en konstig utväxt, också fanns någon form av vätska. Det kluckade i L. Vi skulle skyndsamt få en remiss för ultraljud i vår större grannstad. L tittade på läkaren och frågade: ”Är det en tumör?”. Hon svarade helt ärligt att hon inte helt säkert kunde utesluta det, men att det med 90% säkerhet inte var det. Vi valde att tro på henne. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Ett par veckor senare var vi på ultraljud, L och jag. Vi fick träffa en vikarierande, pensionerad läkare som hade stor erfarenhet och som vi därmed kände oss trygga med. Han förklarade efter noggrann undersökning att L hade en stor cysta växande runt mjälten. I cystan fanns ett hålrum som var fyllt med en oidentifierbar vätska. Det var inte blod, inte urin och det såg inte heller ut som cystvätska. Han var lite bekymrad då skador rörande mjälten handlar mycket om olika blodsjukdomar med leukemi som en av de allvarligare. Men L:s blodvärden var fortfarande mycket bra. Läkaren sa att en remiss skulle skrivas till Drottnings Silvias barnsjukhus i Göteborg. För oavsett vad det var för något, behövdes det tas bort. Utväxten tryckte mot L:s lungor. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Vi fick operationstid i september. Under sommaren hade L ont ibland och vi kunde höra hur det kluckade från hans bröstkorg. I Göteborg opererades han så en tisdagmorgon. Operationen tog längre tid än man räknat med och jag väntade oroligt i fem timmar på att få komma in till honom. Den duktiga kirurgen och överläkaren hade kunnat få bort nästan hela cystan utan att skada mjälten och de hade fått tömma cystan på en liter vätska. Hon berättade för mig att allt gått så bra det kunnat och att de fyra titthålen efter operationen snart skulle läka. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>En liter vätska. En enorm cysta. Det var det magontet som jag hade ignorerat. Fantastisk mamma?! Dessutom var L:s uppvaknande från narkosen mycket dramatiskt med ett kort hjärtstillestånd, vilket gjorde att jag inte var särsklit kaxig där ett tag. När jag sakta strök min son över hans bleka kind kände jag mig inte särsklit duglig och stark. Jag kände mig rätt värdelös. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Nu är det knappt två veckor kvar tills vi skall träffa kirurgen igen på ett återbesök. Vi har varit och gjort ett nytt ultraljud och de bilderna är skickade till Göteborg. Av kirurgen skall vi få veta vad cystan innehöll, vilken typ av cysta det är och om det är något som L kommer att behöva operara fler gånger. Vid operationstillfället kunde hon berätta att cystan förmodligen var något som L fötts med, men att den sedan vuxit alltför mycket. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Vi tänker att allt är som det skall. Förmodligen kommer L att behöva kolla hur mycket cystan eventuellt växer, men det är en sak för då – för framtiden. Just nu är det bra. Och som den tonåring han är har L redan gått vidare. Nu är nu och nu har han inte ont i magen och kan andas hur djupt han behöver. </b></span><span style="font-family: Apple Casual;"><o:p></o:p></span></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-22493495695234382822019-10-26T23:55:00.000+02:002019-10-26T23:55:10.493+02:00Att fundera i oktober<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Jo, jo, man tackar. Ser man på. Fru Bloggare vaknar till liv och får för sig att skriva lite? Har det hänt något nytt?? Är det månne lite tango-mode en kulen oktobernatt som tränger sig på? Eller är det en allmän olustkänsla inför tingens ordning i en alltjämt förvirrad värld? <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Det är inte helt enkelt att veta. Denna lördagens väder har inte direkt främjat vidlyftiga, ljusa tankeresor och jag gjorde dagen en ytterligare otjänst genom att läsa om stora delar av Backmans ”Björnstad” och ”Vi mot dem”. Smärtsamt vackra personbeskrivningar som kryper in under huden och pockar på uppmärksamhet. Inte ens ett par sena timmars träning på ett folktomt gym lyckades skingra tankarna. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Tant Bloggare har det bra. Om ett par veckor skall L på ett sista återbesök efter sin operation. Allt har gått bra och cystan är kraftigt reducerad, vätskan innuti borttagen och som den 15-åring han är, är han redan långt förbi allt som haft med sjukhus att göra. Det var ju då – för en månad sedan! Inte tänker han på det nu?! I kölvattnet håller denna mamman fortfarande på att vänja sig vid att han numera inte har ont, att vi inte behöver oroa oss.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Storebror B har fått jobb. Fast jobb med en provanställning nu i början. Han bygger ställningar högt ovan marken och tant Bloggarmamman kommer snart att vänja sig vid det också och kunna andas normalt och inte glömma att andas av oro. B är vuxen, fyller 20 år i januari och tjänar redan nästan lika mycket som oss andra två vuxna i familjen. Göta Petter, vad tiden går! <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Alltså har verkligen tant Bloggare det bra. Pojkarna mår väl och allt är väl i Mellanmjölkens land. Förutom allt som inte är väl. Ni vet, allt det där andra. Det där med hur många människor beter sig mot sina medmänniskor. Hur ignorans och rädsla skapar avgrunder mellan vett och sans. Människan är en ynklig skapelse. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Då tröstar jag mig med att det nog tyvärr alltid varit så – om man bemödat sig med att titta noga. Ferlin skrev 1933:<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b><span style="background-color: #f8f1ce; font-size: 10.5pt;">Si, världen är förklarad - i vetenskapens ljus</span><span style="font-size: 10.5pt;"><br /><span style="background-color: #f8f1ce; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial;">fördunstar all vår oro och smärta.</span><br /><span style="background-color: #f8f1ce; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial;">Nu är det inte långt emellan människornas hus, </span><br /><span style="background-color: #f8f1ce; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial;">men långt emellan hjärta och hjärta.</span></span><o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Sedan dess har man förkastat vetenskap och kunskap och pratar om demokrati som rätten att förolämpa. Förutom att det för vissa verkar vara långt mellan hjärta och hjärta, verkar en hel del ha fått problem med hjärnan också. </b></span><span style="font-family: Apple Casual;"><o:p></o:p></span></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-72781771606294654512019-08-24T22:31:00.000+02:002019-08-25T17:05:30.482+02:00Att forma augusti<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Augustis sommarnätter är verkligen speciella. Särskilt de gånger som de tryggt får vila i sin verkliga form, när inte sena september, med sin begynnande höst, tränger sig in. Nätterna i augusti är mognare, djupare och för med sig en alldeles egen doft. I augustis sanna sommarnätter kan jag mycket lätt hitta mig själv. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Jag får tillåtelse att vila en kort sekund. Sitter blickstilla på soffan i mörkret i mitt uterum och låter augusti finnas. Jag hör naturen, vinden. Ser månen och stjärnorna. Anar fortfarande en liten gnutta värme, men förnimmer också den nya luften som komma skall. Det är en gåva. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Veckorna sedan jag sist skrev här har varit intensiva. Men underbara. Jag har kommit att förstå att jag älskar mitt jobb och att jag, trots allt, faktiskt gör skillnad. Och det är gott så. Att vara en av rektorerna på en stor skola är ett fantastiskt äventyr. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Något annat som finns här i augustis form är tankarna kring L:s förestående operation. För nu har vi fått datum och snart är det inskrivning. I mörkret i uterummet kan jag nästan, men bara nästan, erkänna att det skaver i mig. Det är ingen oro som gnager, utan mera en insikt om att det är något som han kommer att behöva gå igenom helt på egen hand. För första gången i L:s liv kan jag inte prata honom igenom proceduren, för jag har inte själv gjort någon sådan operation. För första gången behöver han göra det helt själv. Vilket han inte har några betänkligheter inför. Det är bara hans mamma som har det. Just för att hon är mamma. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Augusti känns verkligen som årets mamma; maj och juni är de små ystra systrarna, december med julen är farmorn och januari är pappan med de pampiga talen om nystart och annat. Men augusti är mamman. Den som lägger sommarens lite fria, fnittriga tonåringar till rätta och i ordningställer onkel och tant hösts inträde. Förmodligen är det därför luften är fylld varmaste, svalaste sammet, av kärlek och omtanke. Och av ett litet mamma-skav. I form av ett augusti. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-5477896637019104522019-07-27T01:07:00.001+02:002019-07-27T01:07:29.864+02:00Att bli ett original <div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Först vill jag förklara en sak: uttrycket ”tango-mode”. Ordet ”mode” är engelska och betyder ”läge”: ”Which mode feels best/worst/easiest…” Det har alltså inget med uttrycket ”mood” (”humör”) att göra, inte heller har det något med det svenska ordet ”mode” (kläder eller annat som är populärt just nu) att göra. Det betyder helt enkelt att man är i ett tango-<i>läge</i>. Det innebär vemod tillsammans med en längtan efter något och intensitet. Och det är nog där jag är i sommar. Och i min tango-mode behöver jag promenera. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>I min stad finns det en charmerande äldre dam. Varenda dag ser jag henne promenera. Raskt och med en kasse, tidning eller väska i ena handen. Hon är smal och helt kortklippt. Oftast går hon helt barbent oavsett väderlek och alltid i fina kappor eller rockar. Ibland med någon hatt på huvudet. Hon går långa sträckor utan att prata med någon. Och jag har blivit lite lik henne. För nästan varenda dag i sommar har jag promenerat. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Jag behöver promenera för att få ordning på vad det är jag behöver sätta ord på. En mil, en och en halv eller två. Allt mellan 75 till 160 minuter. Till skillnad vår stads charmerande äldre dam ser jag inte lika samlad ut. Svettas mer och dessutom lyssnar jag mera aktivt efter olika saker. Ibland våra sommarpratare, ibland musik och ibland bara på naturens alla ljud: studsande bollar på tomma skolgårdar, sorl från trädgårdar, hästgnägg från hagar, humlors och trollsländors hummanden. Då de tjugotals promenaderna ännu inte hjälpt mig sortera något, inser jag att det lär bli många fler. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #351c75; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Mitt tango-mode gör mig till ett original i vardande. Så det kan bli. </b></span><span style="font-family: Apple Casual;"><o:p></o:p></span></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-82425725963637035192019-07-25T23:17:00.001+02:002019-07-25T23:37:07.984+02:00Att tråna<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Tråna. Trängta och längta. I dag, sittandes i min ensamhet bland tusentals människor på vår vackra, vita sandstrand, hörde jag genom mina lurar detta vackra verb. Det slog mig hur mycket fylligare det var än uttrycket ”längta” eller ”sakna”: det anslog en djupare sträng inom mig. Trots att jag kunde höra sorlet av alla sommarfirande människor runt omkring mig, svagt genom lurarna, skickades jag långt bort i tanken. Tråna. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Jag lyssnade på en av årets sommarpratare i P1. Jag har nästan aldrig någonsin tidigare gjort det och om jag gjort det har jag gjort det långt i efterhand, när kollegor eller vänner ivrigt diskuterat något och det därmed stått klart för mig att jag nog borde lyssna. Denna sommar har jag lyssnat på så gott som alla. Ty denna sommar har verkligen inte varit som sommrar förr. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Hur som helst. Denna sommarpratare använde inte verbet ”tråna” på ett begränsande sätt; nej, det handlade inte om att sukta efter kärlek eller närhet, det handlade om att tråna efter en historia, ett minne. Och det kändes fint. För det var liksom den förstärkning av uttrycket ”längta efter” som jag behövt. Något som kunde förklara att det jag kände inte var som att ”åhh, jag längtar efter en glass” eller ”åhhh, jag längtar efter semester”. Nej, för jag trånar efter semester. En semester från min tråcklande hjärna som även i sömnen löser världsproblem. Som inte kan njuta av något, som ständigt är katastrofinställd. Nej, den här sommaren har inte varit bra. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det är flera saker: L och jag har behövt vara på sjukhus en hel del. Det kommer nog att bli helt bra så småningom. Det är både han och jag överrens om. Min pappa fick en massiv stroke för lite drygt ett år sedan och det följdes upp av två grand mal epilepsianfall. Trots en fantastik fysisk återhämtning är det en hel del övrigt att önska. Och min mammas tålamod och ork tynar. Ni som har följt min blogg och känner till lilla 9-år och resten av historien anar nog hur kaoset ser ut. Och så är det mitt älskade jobb där jag inte har lyckats särsklit bra. Alls. Så jag har jobbat alla dagar för att försöka få rätsida på saker och ting, så att andra inte skall snubbla i oredan. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det finns annat också. Som gnager som en trånad, men jag kan inte få fatt i ord att formulera det. Därför avfärdar jag det som en förklimakteriell känslovallning och därmed förminskar jag det som den duktiga flickan jag är. Tids nog faller säkert formuleringarna på plats. Och gör dem inte det får jag fortsätta tråna. Efter nästa sommar. </b></span><span style="font-family: "apple casual";"><o:p></o:p></span></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-86364052923567146152019-07-18T01:14:00.002+02:002019-07-18T01:14:45.870+02:00Att julia<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det är mitten av juli. Till och med lite mer. Ute i natten avtecknar sig en enorm fullmåne och bäddar in världen i ett ljus som känns välkomnande och förlåtande. Lite sådär som när man kisande betraktar sin spegelbild och känner att ”nej, du har inte förändrats särsklit mycket de senaste åren”. Jag har inte ens besvärat mig med att ta in kuddarna till utemöblerna, för för första gången denna sommar är jag nästan säker på att det inte kommer att regna i natt. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Jag kan inte riktigt förlika mig med att det faktiskt är sommar. Trots att jag emellanåt känner doften av varmt grus, nyklippt gräs och kolgrillar vandrar jag odrabbad genom dagarna. Ett tag trodde jag att det handlade om att jag faktiskt inte var ledig på samma sätt som jag varit under många yrkesår. Sedan tänkte jag att denna sommar ju inte varit särsklit somrig, inte varm och het. Men. Jag tror inte att det är det. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Det är mitten av juli. I går – eller förrgår egentligen då klockan är efter midnatt – fyllde jag 47 år. Finfint det. Tänk om man inte fått fylla år?! Då hade man varit död. Så därför ser jag framemot varje födelsedag jag får uppleva. Inte för att man behöver slå på stora trumman eller så, men att stillsamt fira att man faktiskt fått vara med ett år till är inte dumt. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<span style="font-size: 12pt;"><span style="color: purple; font-family: "courier new" , "courier" , monospace;"><b>Annars händer inte särskilt mycket i mitt juli. Lite skratt och gos med syskonbarn, samtal och promenader med L, träning, läsning, städning, omorganisering och en hel del oro. Kanske inte konstigt att denna sommar känns lite… lite som en ogreppbar månskensnatt. </b></span></span>Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-43201831831792631692019-05-11T22:07:00.002+02:002019-05-11T22:07:37.014+02:00Att gästspela<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Gästspelar lite här – i min egen blogg. Bisarrt det där; att dyka upp i det som är det egna och känna sig som en främling, en gäst. Som sitter sådär lite försiktigt, längst ut på kanten av en stoppad finstol, balanserande på en kopp kaffe i en spetstunn söndagskopp med guldkant. Lite nervös och lite lätt obehaglig till mods; måtte jag bara inte göra bort mig, orsaka någon obehag eller trampa någon på tårna. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Jag halvligger i sängen uppe i vårt gästrum och utanför fönstret tändes just nu gatlyktorna. Mitt liv, min familj, rör sig i huset runt omkring mig, men härinne är mitt enda sällskap mina tankar. Genom fönstret ser jag toppen på vår syrenbuske med de djuplila blommorna avteckna sig mot den mörknande himlen. Snart, om någon dag eller två, kommer de knoppande blommorna slå ut. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Det är tango-mode som gäller just nu, om någon nu missat det. En molande ledsen känsla som liksom finns i en ogreppbar bakgrund. För som vanligt finns det ingen källa till känslan, ingen förankring. Bara ett molande. Därför låter jag det vara där och sysslesätter mig med vardagen. Med det som skall göras, älskas, värnas och vårdas. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Min förtfödda tar studenten om en dryg månad. Det är stort. Jag har snart jobbat halva tiden på mitt rektorsvikariat. Det har varit otroligt lärorikt. För en månad sedan var jag i Kina. Också mycket lärorikt. I nästa vecka är det Eurovision Song Contest och dessutom skall jag ta med min familj och rösta i EU-valet. Kanske skall vi åka till Amalfikusten i sommar. Kanske blir det bra. Kanske bäst. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Och under tiden händer världen. Diskussioner som blir kamper. Kamper som förs mot en inbillad fiende medan det verkligt onda sticker kniven i ryggen på mänskligheten. Utan vett och sans smutsar vi ner våra demokratiska rättigheter och glömmer bort att de går hand i hand med solidaritet och med vänlighet. Med simpel vänlighet och omtanke. Ty demokrati har aldrig handlat om vad JAG har rätt till utan vad VI har rätt till – tillsammans. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: purple; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Förmodligen har jag fel. Och det är kanske därför jag sitter där, lite obekvämt, och balanserar på yttersta kanten av en stoppad finstol, med en spetstunn porslinskopp med guldkant, och gästspelar i min egen verklighet. </b></span><span style="font-family: Apple Casual;"><o:p></o:p></span></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-680963961239503814.post-47120886428064573672019-02-23T22:15:00.000+01:002019-02-23T22:15:17.058+01:00Att döda manuskript<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #4c1130; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>En mycket god vän och jag promenerade för någon vecka sedan och pratade om högt och lågt. Vi brukar göra det under våra promenader: formulera våra tankar och testa dem på någon vi litar på. När vi gick där i det lite gråmulna kom frågan upp om varför jag skriver. Och i svaret jag blev tvungen att verbalisera kunde jag så sätta ord på varför mina mauskript aldrig har blivit färdigarbetade. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #4c1130; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Insikten om varför jag skriver stod plötsligt helt klar för mig: jag skriver inte för att jag vill bli bekräftad eller för att jag skall bli berömd. Jag skriver inte för att min historia är viktig eller för att jag har något budskap som jag vill nå ut med. Att det är mitt namn som står på någon framsida av en bok är oviktigt. Mina karaktärer skall egentligen inte bära spår av människor jag verkligen träffat, ty berättelser som man delar med andra är faktiskt inte ens egna att berätta – det finns alltid en annan historia. Också. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #4c1130; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Nej. Jag vill skriva för att det finns så många människor som behöver gemenskapen i orden. Människor befinner sig så långt ifrån varandra många gånger. Man tror att man famlar omkring i ensamhet och att man inte är förankrad i någonting eller något. Att man inte är av betydelse och att man är tyngdlös. Jag vill låta mina ord svepa in människor i en förlåtande, jublande kör av vackra meningar som låter dem förstå att vi alla gör avtryck i världen, att vi alla kan göra skillnad. För någon. Och att det är gott så. Vi behöver inte göra så mycket mer. Än att göra så gott vi kan. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="color: #4c1130; font-family: Courier New, Courier, monospace;"><b>Jag förstod där och då i klartext att mina manuskript aldrig kommer att nå längre. Att skriva en fiktiv historia baserad på något som skulle kunna härledas till mig är inte intressant. Alls. Eller en helt påhittad livsåskådning av ännu en medleålders kvinna – tämligen tröttande. Jag kan inte skriva spänning eller skräck. Jag är verkligen ingen romantiker annat än i djupaste hemlighet och erotik ligger lika lite för mig som att skriva manualer i hur man lägger halmtak på ett korrekt sätt. Jag vill skriva för gemenskapen i orden. För det vackra och det bisarra. För det vidunderliga i livet – denna korta tid som vi har. Därför raderade jag ikväll mina manuskript. <o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Cambria; line-height: 24px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
Ergo Sumhttp://www.blogger.com/profile/05669931066671031944noreply@blogger.com0