Att dofta in våren

500 inlägg har det blivit. Står det i statistiken. Med detta så är de 500. Ett jubileum som borde firas och slås på pukor inför. Men min kväll är tyst. Och lite trött. Doften av gödsel dröjer sig kvar i rummet trots att dörrarna till uterummet varit stängda ett tag. Så är det att bo där vi bor: mellan vidsträckt hav, böljande kullar, rytande fors och stilla å. I en stad, men precis utanför, med bara 100 meter till en jordgubbssjälvplockning på sommaren. Och 100 meter till gödslade åkrar under tidig vår.

Såg vitsippor idag, blinkande yrvakna mot den klara solen. De vände sina ansikten mot värmen och fick mig att glömma bort de torra löv från hösten som skymt dem. De fick mig att le. Precis som dammet ifrån kommunens sopbilar. Sakta, sakta, sopade de rent vägarna från vinterns halkgrus. Och beredde en väg för andra tider, nya tider.

Bångstyriga cabrioleter for blänkande förbi mig och mopeder sladdades intill vägkanten. Gödseln spred sin vårdoft över nejden. Småfåglarnas kvitter blandades med fiskmåsarnas rop. Detta är min vår. Våren i min bygd. Så även om snön faller över oss om en vecka, vet vi att det bara blir ett sista besök. Ett kortvarigt ett. För NU är det baske mig vår!

Att recensera "Svinhugg" av Marianne Cedervall

Så kan jag åter vara med – på att recensera en Bloggdalabok. Den förra, ”Örfilen”, kämpar jag fortfarande med och nu när den vackra, spröda våren närmar sig, finner jag det allt svårare att ta mig igenom den. Men, att skyndsamt stänga grinden till mitt lilla stenhus, och med nytvättade trädgårdshänder, ta mig till torget att diskutera ”Svinhugg” är inga bekymmer.

Utan vidare omsvep kan jag erkänna att jag tycker om boken. Den var otroligt enkel att läsa, lätt att komma in i och Cedervall behandlar språket med respekt. Inga krusiduller och så, men likväl en hedersam gnutta respekt. Språket passar boken och berättelsen och jag tycker om skrönan. Det är inte första boken i denna genre vi läser, ”Kaffe med rån” av Catharina Ingelman-Sundberg tillhörde samma. Den lite småputtriga, mustiga historien, som egentligen handlar om olycka och död. Eller i alla fall lite kriminalitet. Men där jag inte alls tyckte om ”Kaffe med rån” klarar sig ”Svinhugg” mycket bättre.  

Den handlar om Mirjam och Hervor. Och en mycket händelserik sommar på Gotland. Mirjam är återvändaren och Hervor är hennes nyfunna väninna från Lappland. Tillsammans rustar de upp ett kapell. Och smider sina hämndplaner. Eller åtminstone Mirjams hämndplaner. Tre män befinner sig, utan att de egentligen anar det, i skottgluggen. De är de männen som orsakade Mirjam total förnedring för många år sedan och det är deras verk att Mirjam befunnit sig i Lappland under flera år för att bygga upp sig själv som människa igen.

Jag tycker om att läsa om kvinnornas vänskap. De är starka och tillsammans bildar de en urkraft. Hervor är välsignat chosefri och genom hennes tro på sin väninna sätter hon igång uråldriga krafter. Cedervall tecknar dessa kvinnor väl. Och även antagonisterna skildras med, om inte med hjärta, så med en mänsklig humor. Trots deras oduglighet som medmänniskor, framställs de i en ömkande dager. Man tycker allt liiite synd om dem. (Men bara lite)

Så. Så långt allt väl. Vad jag hade svårare för var Mirjam relation till sin dotter. Den kändes så otroligt konstlad. Så fånig. För om nu dottern var så duktig på ekonomi och administration så måste hon ju känna till den världen och veta att det var många bolag som arbetade som de tre männens bolag? Med bulvaner och andra människor som de lurade pengarna av? Jag förstår inte riktigt hennes ilska gentemot hennes mor? Dessutom irriterar Mirjam rädsla för Kronofogdemyndigheten mig.  Jag blir rentav lite arg. Kanske för att jag själv känner folk som lever med skuldsanering och jag tycker inte att de är mindre värda människor för det.

Men. Min samlade åsikt blir i alla fall att det var en helt ok bok. Inget kittlande mästerverk, men helt ok att läsa och ta till sig de dagar man vill le lite gott. Bra gjort Cedervall!

Att leva händelserikt

En händelserik dag. Min fina L fyllde 10 år. Dagen han föddes var också solig, men inte lika varm som i år. Redan från första början var han naturligtvis världens finaste lillebror. Och är man världens finaste någonting, så får man frukost på sängen. Nygräddade plättar. Med sockerkanel. Och Nutella.

En händelserik dag. Tårtan skulle hämtas från konditori och maten till födelsedagskalasgästerna skulle tillagas. En lyxig taco-buffé var beställd av L. Och alla åt. Med god aptit. Och vi behövde inte kompostera en endaste smul. Ty, är sällskapet gott, äter man gott. Och vi sjöng. Tre gånger. Och dansade till.

En händelserik dag. Tillsammanspromenaden - för alla människors lika värde och för det faktum att vi alla är delar av en gemensam kedja och utan var och en är vi förlorade. L följde med. Valde det. Prioriterade det. 10 år. Och vi lyssnade till vackra ord. Om att innesluta människor.

En händelserik dag. Vid hemkomsten bullade vi upp med en chokladbuffé: chokladtårta, dounuts, chokkladbollar, macroner. Kaffe och saft. Åt alla och envar. Hoppade på studsmattan. Jagade lillkusinen i trädgården. Och skrattade åt felsägningar.

En händelserik dag. Så var det Earth Hour. Och vi släckte ner. Och tände stearinljus. Diskade i ljusets fladder. Torkade av bord. Och läste godnattsaga. Och pratade förtroligt med en lycklig pojke. Som hade haft en bra dag. Sådana kan dagar också vara. Händelserika. Och välsignade.

Att inte kunna hålla sig

Jo. SÅ här är det: demokrati gäller inte för ett URVAL av personer eller grupper. Förundrat har jag uppmärksammats på att man tycks tro det. Den, demokratin, gäller nämligen ALLA i det land den gäller. Demokratin är vår styrka samtidigt som den är vår svaghet. Det är så den är uppbyggd och det är så det skall vara. Så du – UTNYTTJA inte det!!! Skämmes på dig!!

SD har, av elever vid en gymnasieskola, blivit utestängda från att hålla ett bokbord. Alla partier var inbjudna, men eleverna protesterade just emot SD. Och nu går SD ut och spelar ut demokratikortet: att de minsann inte fått komma in på skolan som de andra. De är ”kränkta” och ”tänker vidta åtgärder”. Jösses!!

Demokrati fungerar inte bara åt ett håll! Den handlar inte BARA om att främlingsfientliga krafter – partier eller grupperingar, från vänster, höger eller långtbortistan – skall har SIN rätt till åsiktsfrihet. Den handlar även om att de som lyssnar har rätt att välja bort det de lyssnar till. Man har rätt till att ha raka motsatta åsikten och agera. Men här kommer det fina i kråksången: man har rätt att agera emot så länge man inte skadar eller hotar andra. Så länge man inte tar till järnrör, eller knivar. Så länge man inte hotar någon till tystnad genom hot om våld. En liten viktig detalj. Som vissa borde lära.

Skolans värld är ingen offentlig plats. Skolan har som uppgift att undervisa och fostra. I skolan skall ALLA känna sig trygga. I det nya betygsystem som infördes skall man redan på lägsta betygsnivå ha förmågan att analysera en given situation. Man skall dra slutsatser av en handling och kunna se handlingen i dess fulla kontext. Alltså skall man ha förmågan att räkna ut vad en handling får för konsekvenser för många människor, på många olika samhälleliga nivåer, i olika delar av världen och genom olika tider. Det är otroligt komplext.

Men glädje märker jag att många ungdomar HAR denna förmåga. De funderar, analyserar, och tänker långt. De diskuterar och ifrågasätter. Därför är jag, som arbetar som gymnasielärare, HELT övertygad om att man på denna gymnasieskola tagit ett förnuftigt beslut som elev. Man har, efter alla möjliga funderingar, granskningar av fakta, kommit fram till att man INTE ville ha SD där. Och som folkvalda politiker MÅSTE vi acceptera detta!! Ty, jag är också folkvald politiker.

Som politiker kan vi inte åberopa ”demokratins rättigheter” hela tiden. Som politiker MÅSTE vi förstå och inse att vi blir granskade, ifrågasatta och kritiserade allt som oftast. Det ligger i vår uppgift att kunna ta ett nederlag, ta kritik och inte känna oss ”kränkta”. Det vi inte kan acceptera är våld och hot. Men det handlade inte om detta i det här fallet. Det handlade om ungdomar som visar på en förmåga som ligger till grund för vårt nya betygsystem: en förmåga att kritiskt granska, sätta i sammanhang och därefter argumentera för taget beslut. Dessa ungdomar gjorde det de hade rätt till i demokratins namn: de valde bort att lyssna på propaganda från några de kände skulle kränka dem. Det har de sin fulla rätt till.

PS. Att jag sedan i en tråd på FB, hos en vän, läste en kommentar från en stackare som inte kunde se hur ungdomarna kunde känna sig kränkta av SD, är sorgligt. Välkommen kära ”vän-till-vän” till min värld. Kom hit till min klass. Så förstår du kanske. Eller så kan du fortsätta ”kämpa för demokratin på alla plan” utan att veta vad du egentligen säger. DS

Att vakna upp

Kaffet är ångande varmt. Ångan singlar uppåt och kalla händer värms mot den varma muggen. Värmen är avstängd någon vecka tillbaka, så den kyliga vårvinternatten dröjer sig kvar som kalla svepningar över golven. I mörker hade detta varit av ondo, men den tidiga morgonen till trots finns det att njuta av: ljuset - det välsignade ljuset!

Helt skirt, lite prövande och försiktigt kryper det över kullarna och möter dagern. Helt nytvättad och fräsch, knuffar den ursäktande bort mörkrets natt och den börjar städa rent efter frosten. Från fönstret följer min blick dessa tidigaste strålars väg genom trädgården. Ser hur de träffar nyvakna knoppar och hur de smeker trädens ännu kala grenar.

Jag betraktar ömt hur försiktigt världen vänder sitt anlete mot ljuset. Som om man inte riktigt vågar tro på det, som om man inte riktigt vågar lita på, vis av erfarenhet, att detta ljus åtföljs av den efterlängtade värmen. Ty värme krävs, för att allt som är nyknoppat och nyfött, skall kunna fortsätta leva. 

Denna tidiga morgon vaknar försiktigt, tvekande. Vågar inte riktigt lita på ljuset som möter dess nyvakna ögon. Allt är återigen nytt, pånyttfött, tvättat av den långa mörka vintern. Med den varma kaffemuggen i handen ler jag åt morgonen. Liksom knopparna när jag ett hopp om den kommande värmen. Så längtar jag också efter ännu fler ljusa morgnar, det mera mogna ljuset, det gyllene, omfamnande ljuset.

Jag dricker ur. Och drar på mig mina värmande tofflor - ty ännu värmer inte ljuset. 

Att en annan gång

Du är så. Så. Sååå MYCKET! Så himla PÅ hela tiden! Som om hela du vore VERSALER jämt och ständigt. Lägg av! Komma här och komma. Med din förbannade ”medvetenhet”, din förbannade ”kamp”. Som du slänger i ansiktet på mig, på oss, jämt och ständigt.

Det är väl så j*a bra att du vill ta upp ”kampen”. Men gör det utan att blanda in mig. Utan att kräva något av mig. Jag har ju faktiskt ett liv. Skall ju faktiskt storhandla. Plantera vårblommor. Ut på tjejmiddag. Baka bullar till fotbollssammanddraget. Du vet – LIVET?!

Jag förstår inte riktigt vad du menar? Insinuerar du att jag lever i en skyddad kokong??? Bara för att jag faktiskt inte orkar bry mig?? OM ”kampen”. Jag skiter väl i ”alla människors lika värde”. Ja, alltså, jag skiter inte i det – men Sd har ju faktiskt liite rätt.. Liiiiiite rätt i det där om att de flesta som kommer hit faktiskt utnyttjar systemet? Tycker jag. Faktiskt. Men visst är de lika mycket värda. Alltså, det är ju inte så att jag skulle, typ, slå någon eller så. I alla fall inte ett barn.

För, vaddå att det här med lika människovärde skulle gälla mig? På vilket sätt skulle mitt värde sjunka? Om andras sjönk? Du bara snackar en massa pk-skit. Gör dig viktig! Din irriterande subba. Jag är alltid lika mycket värd. Vaddå, att allt hänger ihop?? Är du galen? Jag är ju inte flykting. Jag är inte någon homo eller så. Jag vill hem till mitt fredagsmys. Och gå på tjejmiddag. Inte ut på någon jävla promenad för tillsammansskap. Inte denna helg. Kanske nästa.

En annan gång. Men bara för att du tjatar så. Och får mig att se dum ut inför de andra. Även om de inte heller kommer att gå. För du är så jobbig och får andra att se dumma ut – bara för att du ”engagerar” dig. Så jag skall väl gå. En annan gång. Inte nu.

Och en annan gång kom aldrig.