Att slaska

klimatförändringar

kolgruvor

DumpTrump – och andra dårar

hybrissammarbetenföregetKAPITALvinningsskull

Kim-Jung-Pung – och andra dårar

beslut för att skydda det egna runkbehovet

barn som dör

propagandafilmer

människor som tror och tycker att propagandafilmer är ”coola”

krypskyttar

våldtäkter som krigföring

gas

varförskalljagbrymigomvadsomhänderminnästanärjag självharmarmortoaletterochannatnödvändigthärilivet

Pjukin’ Putin – och andra dårar i duman

alternativ fakta! (När det regnar så regnar det för f*n!!!)

uttrycket: det är dags att organisera sig! (Det har varit dags i 20 år!!)

urholkningen av välfärdssamhället

vi och dem

IS – och andra dårar

historielöshet

slask!!!

Att röra vid ron

Bortsett från allt det där som skaver. Det där stora som händer och som utkämpas varje dag. Bortanför det – i lä för kampen, beslutsamheten, ståndaktigheten och #inteimittnamn – där befinner jag mig dessa sista minuter av lördagen den 28:e januari 2017.

Under min ensamma stund ute, skådandes upp mot en svagt rosafärgad nattsky, befann jag mig i lä för allt. Det var bara jag och himlen ovanför mig och det svaga suset av en motorväg långt bort. Det fanns ingen historia, inga krig, ingan konflikter och maktgalna, hybrisdrabbade män. Inga interneringsläger, folkmord och förföljelser. Inget uppdelande i ”vi och dem”. Där fanns bara jag.

Jag rörde vid ron. Under en kort stund kände jag mig fullkomligt lugn. Orädd. Viss om att jag andades och existerade och också viss om det faktum att jag skulle fortsätta andas och existera – oavsett vad. Och ron stannade kvar hos mig. För någonstans tillät jag mig röra vid tanken att mitt uppdrag i allt det som händer för alltid förblir att fortsätta vara jag. Det är allt:

Forstsätta bete mig mot andra som jag vill bli bemött, inte tystna vid orättvisor, leva som jag lär och aldrig förneka eller glömma bort historien. Det är allt.

Svårare än så är det inte att leva.

Och med det fylldes min själ med ro.

Trots allt.

Att vara sist på bollen

Det är nog så – att jag är alldeles för sent och sist ut. Men ändå; om något inte lämnat en, om något dröjer sig kvar under flera ensamma långpromenader i vinterkyla, behöver det nog bli sagt. Ty det som fortfarande blir obearbetat efter att ha lyfts upp i det skarpa vinterdagsljuset och ruskats om av dess höga luft, det behöver kläs i ord.

Jag är nog ute lite på hal is här, för jag har inte, enligt de nya, rådande, gängse normerna, lusläst varenda kommentar på sociala medierna i ämnet och jag har inte heller satt mig in i alla sidospår som skapats i ett alternativt universum, och TROTS det har jag en åsikt. Jag har något jag vill säga om debatten kring det som Katerina Janouch uttryckt i tjeckisk tv. Eller, rättare sagt, jag har något jag vill säga i det som kom efter det som Janouch sa.

Vad Janouch anser, eller inte anser om hur det ser ut i Sverige idag är inget jag tänker något särskilt om. Hon har rätt till sina åsikter även om jag tycker att de inte stämmer. Att, och OM, tjeckisk tv sedan tar dem för Sanningen med stort S, säger det mer om tjeckisk tv än om något annat. Janouch sitter inte inne med någon ensklid expertkunskap i ämnet. Hon tycker – precis som du och jag. Även som en offentlig person har hon den demokratiska rätten till en egen åsikt, trots att man kanske skall vara försiktig med hur det man säger sedan tolkas. Men jag kan inte tjeckiska. Därför vet jag inte heller vilken ton man kunde läsa in mellan raderna, eller huruvida detta satte något större avtryck i det tjeckiska medvetendet.

Vad jag däremot tycker är att efterspelet har varit utomordentligt ovärdigt. Att Janouch uttrycker att det är att likna vid nazizternas bokbål att en privat bokhandel väljer att sluta sälja hennes böcker är så vansinnigt löjligt att jag inte riktigt vet var jag skall börja någonstans! Janouch verkar ha fått lite hybris?! Om jag har ett privat företag så väljer jag själv i vilken mån jag vill vara politisk/miljövänlig/religiös etc. Så länge jag följer lagarna i Sverige kan jag välja vem jag vill göra affärer med. Om jag vill ”nischa” mig gör jag det. Denna bokhandlare valde att nischa sig. Janouch höll på att gå i taket. Bokhandlaren mordhotas!!

De nazistiska – och kommunistiska och andra – offentliga bokbålen som Janouch försöker dra en koppling till har INGET med denne enskilde handlare att göra! De var offentliga, av staten, pålagda bokbål!!! Som privat företag, oavsett om du är i nöjesbranschen, hotellbranschen, eller någon annan j*a bransch har du rätt att själv välja VEM DU VILL GÖRA AFFÄRER MED!! Oavsett om det handlar om artister, föreläsare, korv, ansiktssalvor, böcker eller kopieringsmaterial!!

Jag har köpt Janouch barnböcker och tyckt om dem. Jag hade inte tänkt bränna dem jag har heller. Men jag tycker att bokhandlaren gjorde rätt. Och jag handlar gärna böcker där. Samtidigt respekterar jag dem som kanske väljer att inte handla där. Vad jag däremot ALDRIG mera kommer att göra är att köpa en bok skriven av Janouch. Inte för att hon skriver dåligt. Utan för att hon är ovärdig.