Att vara i augusti

Det är möjligt att sommaren varit varm. Fylld med skratt och ljumma kvällar. Solvarma ben och barnaskratt. Men i rutinens trygga, men något slitna famn, är det redan långt borta, blott ett eko i minnesbanken. Det är två veckor sedan jag börjat jobba igen.

Under sommaren har jag påbörjat en ny del i mitt vuxna liv: jag har sökt nya tjänster. Det var så många år sedan jag skrev CV (i skarpt läge – inte för att öva med mina elever) och personligt brev. Vid de byten av arbetsplatser jag gjort sedan jag blev klar med min utbildning har det handlat om inre rekrytering och rekommendationer. Därför var detta något nytt.

Det mest bestående sommarminnet 2017 alltså: skriftlig formulering av mina styrkor och karaktärsdrag. Och reella funderingar över vad som faktiskt skulle kunna hända om jag fick någon tjänst jag sökt. Tänk vad en ny utbildning kan leda till!

På måndag, i morgon, får jag svar från en av intervjuerna.

Att fortsätta existera

Det är en massa förbannat som är fel i vår tid, en massa saker som vetenskapsmen och filosofer i en osynlig framtid kommer ha svårt att greppa om oss. Vad var vi för typ av primitiva sorgemänniskor som inte förstod bättre? Det är den FOLKVALDA(!!) president Trump i USA, den icke så folkvalda stollen i Nordkorea, det är terrordåd utförda i ett narcissitiskt kalifats namn, det är ultra höger, det är sanslösa utvisningar i ”trygga” demokratier, det är polsk riksdag (ursäkta användandet av uttrycket) i världens största demokrati och det är klimatförändringarna. Förutom allt annat.

För dem med samvete är det ingen lätt tid att leva i. För dem med skam i kroppen nästan outhärdligt.

Men jag, och många med mig, fortsätter existera. För någon måste ju anlägga empatins moteld. Och de dagar som är extra tunga tröstar jag mig med följande ord:

GODA NYHETER UNDER DET SENASTE DYGNET:
Planeten fortsatte att vrida sig runt sin axel som vanligt, med resultat att solen gick upp överallt på jorden. Miljarder fåglar sjöng och ett oändligt antal blommor blommade. Jorden välsignades med 340 000 helt nya ljuvliga människobarn. Intelligenta, kärleksfulla och mycket modiga handlingar utfördes varje sekund någonstans på jorden. Miljoner människor avstod från att säga eller göra något elakt. Hundratusentals nya, verkligt bra idéer kläcktes. Miljarder människor skrattade, lärde sig något nytt, rörde med ömhet vid varandra, älskade livet någon stund och vägrade ge upp.

Texten är skriven av Hedda Waldenström och återfinns i boken ”Glädjerapporten” av Bosse Angelöw.

Och jag fortsätter existera.