Att fortsätta existera

Det är en massa förbannat som är fel i vår tid, en massa saker som vetenskapsmen och filosofer i en osynlig framtid kommer ha svårt att greppa om oss. Vad var vi för typ av primitiva sorgemänniskor som inte förstod bättre? Det är den FOLKVALDA(!!) president Trump i USA, den icke så folkvalda stollen i Nordkorea, det är terrordåd utförda i ett narcissitiskt kalifats namn, det är ultra höger, det är sanslösa utvisningar i ”trygga” demokratier, det är polsk riksdag (ursäkta användandet av uttrycket) i världens största demokrati och det är klimatförändringarna. Förutom allt annat.

För dem med samvete är det ingen lätt tid att leva i. För dem med skam i kroppen nästan outhärdligt.

Men jag, och många med mig, fortsätter existera. För någon måste ju anlägga empatins moteld. Och de dagar som är extra tunga tröstar jag mig med följande ord:

GODA NYHETER UNDER DET SENASTE DYGNET:
Planeten fortsatte att vrida sig runt sin axel som vanligt, med resultat att solen gick upp överallt på jorden. Miljarder fåglar sjöng och ett oändligt antal blommor blommade. Jorden välsignades med 340 000 helt nya ljuvliga människobarn. Intelligenta, kärleksfulla och mycket modiga handlingar utfördes varje sekund någonstans på jorden. Miljoner människor avstod från att säga eller göra något elakt. Hundratusentals nya, verkligt bra idéer kläcktes. Miljarder människor skrattade, lärde sig något nytt, rörde med ömhet vid varandra, älskade livet någon stund och vägrade ge upp.

Texten är skriven av Hedda Waldenström och återfinns i boken ”Glädjerapporten” av Bosse Angelöw.

Och jag fortsätter existera.