Att ta ledigt

Så är läget så här: en vecka kommer jag inte att vara här. Jag skall jaga i fatt sommaren. Se vart den tagit vägen. Kanske springer jag på den. Då lovar jag att jag skall ta bildbevis!

Ta hand om er.

Att styra tankarna

Vem styr våra tankar om natten? Vem sveper genom rummen och rycker i bortglömda, gömda trådar? Spiller lite lösryckta bilder och känslor rätt i knät på oss. Vem gör det?

Kommer ihåg delar av konversationer. Vänta nu, hur var tonen? Menade hon så, eller så? Delar av minnes sveper förbi, suddiga i kanterna av tidens tand. Hur var det nu igen? Varför blev det som det blev?

Svarar på mail. På brev och på icke uppringda telefonsamtal. Talar om precis hur jag känner, tänker. Är säker på hur jag vill ha det. Allt bara i huvudet, under det att jag vrider och vänder på mig i sängen.

I huset andas andra. Drömmer. På andra sidan jordklotet är det mitt på dagen. Folk lever, skrattar, dör och gråter. Och ändå är jag helt ensam. Mitt i natten. Med mina tankar. Om ingenting alls. Om ingenting som spelar någon roll i morgon. I ljuset.

Så vem styr våra tankar om natten? Det undrar jag. När jag står och tittar ut på den ljusa juninatten. Och undrar om någon annan är vaken, som jag?

Att se händer

Tror att dina händer passar precis med mina. Att de är tänkta att hålla i mina. Att det var det som var meningen en gång, då, i tidernas begynnelse. Och min tanke är att om det var meningen blir det nog så. Oavsett.

Det bästa jag visste var att hålla mina söners händer. Att känna deras mycket mindre hand i min. Att veta att de kände sig trygga med mig och all deras tillit liksom vilade i mitt ömma grepp om deras hand. Där och då lovade jag att inte glömma känslan. Och jag bär den med mig ännu.

Glasfiber. Händer söndertrasade av de tunna, tunna, omöjliga att få bort, fibrerna. Mammas händer sprack. Fingrarna var såriga när hon strök våra kinder. Men det var mammas händer. Hennes fabrikshänder. Treskiftshänder.

Och så såg jag dina händer idag. Såriga handflator av psoriasis. Du var trött berättade du. Lite ursäktande sådär – som om du inte riktigt vill att det skall betyda något. Det att du är trött. Men det betyder mycket. För vet du: en människa är bara en människa – oavsett vad andra vill att man skall räcka till.

Sträck ut din hand. Och se vad som händer.

Att ha drifter

Det är konstigt, det här med drifter. Är det inte så att man säger att våra grundläggande drifter är att äta, dricka och fortplanta oss? Sedan kan man räkna in en ett par, tre, andra saker också: som instinkten vid fara, drivet att överleva. Men det är konstigt. Det här med drifter.

Det slog mig häromdagen att jag saknar drifter. Nästan helt och hållet. Jag blir mycket sällan hungrig. Kan glömma bort att äta flera dagar i sträck. Hade jag inte haft mina två pojkar som behöver äta, hade jag inte själv känt något behov. Jag tycker om mat. Och visst äter jag. Lite. Men jag behöver inte.

Jag behöver inte dricka. Visst måste jag dricka ibland – för att inte torka ut – men en mun vatten räcker. I värmen tränar jag utan problem. Inte hänger jag på mig vattenflaskor när jag är ute och joggar inte. Ibland dricker jag ett par klunkar direkt från kranen när jag kommer hem, men det är allt.

Och den sexuella driften? Nope, tyvärr. Jag förstår helt enkelt inte vad folk pratar om. Det är inte det att jag inte tycker om beröring. För det gör jag. Men sex? Nej. Så vad för sorts människa gör det mig till? Hur hade jag klarat mig som en av de första Homo Sapiens? Utan de grundläggande drifterna? Hade jag varit totalt uträknad? Ja, man kan undra?

Vad blir det av människor som uppenbarligen saknar de grundläggande drifternas drift?

Att förlusta sig

Har äntligen tid att se lite på tv. Så jag har sett att par ”Vänner” – avsnitt. Konstigt att den serien fortfarande är grymt bra!!

För övrigt har jag städat i dag efter jobbet. Och fått munsår. Jisses, vad jag förlustar mig! Ha en trevlig semester alla!