2018 är snart
en tolftedel gången. Och jag har inte tagit mig tid att skriva. Det är ju lite
underligt, då jag faktiskt haft tid. Men ibland är det så. Att andra saker får
ta tid. Som att fundera. Och tänka. Och vara. Det är viktigt, det också.
Nu i januari
har min äldsta son, B, fyllt 18 år. Det är en hisnande känsla. Inte för att det
kom som en överraskning eller för att jag inte har velat se det, utan mera för
att det sätter saker och ting i andra perspektiv. Som det faktum att jag måste
få en annan slags relation med honom nu. En på mer lika villkor. Där vi båda
möts som vuxna. Och tänk om han inte vill vara lika nära mig som vuxen? Tänk om
han, med all rätt naturligtvis, väljer bort mig?
Hur gör man då?
Ja, det har
varit en hel del att fundera på. Att tänka kring. Och existera i. Denna januari
2018.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar