Så klart såg
jag det framför mig; ett nytt sätt att uttrycka det jag under dagarna samlade
på mig i form av oavslutade meningar, vankelmodiga tveksamheter och frivoltande
sarkasmer. Och så blev det ännu en paus. Men denna gång en högst ofrivillig och
oväntad sådan.
För drygt en
vecka sedan drabbades min far av en massiv stroke. Jag vill med en gång skriva
att han återhämtar sig ofantligt bra och att han faktiskt mår så bra det går.
Kanske kommer han hem redan nu i veckan. Min mor och bror bad mig att inte
skriva något om detta i sociala medier. Och därför har jag låtit bli. Men i
kväll kände jag att jag på min blogg – som nästan ingen läser – ändå ville
återkoppla till er få trogna läsare om vad som händer i min mars.
Förmodligen
kommer jag återkomma till ämnet när det inte längre känns som ett öppet sår för
mor och bror min. Ibland är det inte de egna känslorna och önskningarna som är
de viktigaste.
Men min mars i
övrigt? Jo, så här:
- L fyller
snart fjorton år. Och jag tackar kosmos för denna fantastiska människa som jag
får kalla min son varenda dag. Vilken lyckosam människa jag är!
- Min svärmor
har fått ett tillfälligt visum och kommer och bor ett tag hos oss. S skall
hämta henne nästa söndag. Frågor på det?
- Vi är inne i
omdömmesskrivningarnas tidevarv, vilket toppas med ett dussintal utvecklingssamtal.
En ickeavundsvärdtid i ett pedagogiskt arbete.
- Det är val i
Ryssland. Utan något att välja på. Det är fint ordnat det.
- Kent Ekeroth,
min nemesis, skall flytta till Ungern. DET är något av det mest ironiska i mitt
vuxna liv. Ni som känner mig vet. Annars kan jag ju berätta: mina båda
föräldrar är ungrare och Ungerns nazister, Pilkorsarna, var värre än Tysklands
nazister mot judarna. Kents mamma är judinna. Suck. Men Kent skall flytta dit.
Och förmodligen då lära sig ungerska. Sok szerencsét med det Kent.
Och så var det
det här med att inbilla sig att saker och ting kommer att bli som man
visualiserar det. Det blir det sällan. Men ofta blir det bättre även om det blir
sämre, eller så blir det inte så dåligt i alla fall. Trots att det inte alls
blir som man önskat.
Vad bra att din pappa återhämtar sig väl.
SvaraRaderaKram och ha en fortsatt fin dag!
Ja du, jag som har ynnesten att känna dej åtminstone en del förstår att det ryms en del känslor som inte skrivs ut kring mars månad. Det är hög tid att ses tycker jag. Kram A
SvaraRaderaHåller med! Kram
Radera