Att årskrönikera

Nja, det här med en sammanfattning av året, av 2016, känns inte som någon särskilt lustfylld övning. I julbreven till mina pojkar påmindes jag allför mycket om allt det mörka som året haft med sig: de stora händelserna som, genom hur allt så vidunderligt hänger ihop, påverkat även de mindre skeendena. Vi skaver emot varandra, mot världen och mot oss själva och många gånger styr vi omkring utan vare sig kompass eller andra navigeringssystem. Vi är mer än någonsin utelämnade åt oss själva och åt vår egen förmåga att fatta beslut och aldrig någonsin har vi varit så handfallna. Så oförberedda att just ta ett beslut.

Jag återkommer ofta i tankarna till en mycket banal fråga i en kvällstidning för ett antal år sedan: en reporter ställde en ”dagens fråga” till fem personer i vår huvudstad och frågan handlade om hur man kände inför stora strömavbrott – förmodligen var detta i samband med någon av våra större stormar – och en ung kvinna svarade som följer: ”Jag är inte så beroende av el – jag bor ju mitt i centrum”. På bilden syntes en glad tjej i 30 årsåldern. Och på något sätt har detta fastnat hos mig; att jag behöver väl inte oroa mig så mycket jag – det drabbar inte mig… Är det inte så att det på något sätt känns som ”vår tids melodi”? Generellt sådär? Jag menar, lite vapenexport till Mellanöstern kan väl inte spela så stor roll? Så länge vi får andrum?

Nåväl. Det var ju egentligen inte det jag ville skriva om denna kväll. Jag ville skriva om hur otroligt tacksam jag är. För det jag har. Varje gång jag skall starta en tvättmaskin och tar ut plåtburken som jag förvarar tvättmedlet i slås jag av lyxken av just detta: att ha så mycket pengar att jag till och med kostar på mig att köpa en helt onödig plåtburk, bara för att hälla över tvättmedlet, som ju redan finns i en behållare. Hur otroligt lyxigt är inte det?

Hur otroligt lyxigt är det inte att ha TVÅ uppsättningar sängkläder – så att man kan byta och lägga sig och sova i nytvättade sådana med jämna mellanrum? Och hur lyxigt är det inte att kunna ha råd med att skicka i väg så mycket pengar att en hel storfamilj får en fantastisk jul – och ändå själv ha råd med några baconlindade dadlar?

Det ÄR fantastiskt och magiskt. Och jag är innerligt tacksam för denna fantastiska tur jag haft. Vad som än händer kommer jag alltid ha haft detta.

Ha en fin sista-dagar-2016!