Att gå genom märg och ben

Funderade en stund eller två på hur jag skulle summera 2015. Vilken typ av årskrönika skulle jag leverera? Informativ? Sarkastisk? Politisk? Sentimental? Så slog det mig; jag skall skriva ett inlägg som går genom märg och ben. Ett inlägg som genomsyrar och som ger en resonans in i det året som komma skall. Jag skall skriva en tacksamhetskrönika.

Då jag naivt tror att det vi gör och tänker, faktiskt, på något kaosteoretiskt sätt, sprider osynliga ringar på vatten, tror jag bestämt att jag vill avsluta 2015 på det sätt som jag vill att 2016 skall börja, nämligen positivt! Så här är min lista:

1. Jag är oerhört stolt och glad och tacksam och vansinnigt lycklig över mina två söner. Under året har de, varje dag, gjort mig så obeskrivligt tacksam över att få vara deras mamma! De är fantastiska människor båda två: med empati och patos och klokskaper. Och det mest magiska med dem är att de kan kännas vid och erkänna deras egna brister – de går inte omkring och tror att de är ofelbara, så som många av oss människor kan göra.

2. Jag har världens bästa pappa till mina söner. En otroligt god förebild om vad som gör en människa sann och om hurdan man är mot andra.

3. Jag har fantastiska syskon med familjer. De förgyller mina pojkars vardag och visar på sätt att växa upp till kloka, kärlekfulla, tokiga och unga vuxna.

4. Min fina vän Å. Som alltid finns där för mig att spegla min tankar i – att pröva mina funderingar emot. Som är så olik mig, men ändå precis på samma sätt. Vilken fantastisk tur att våra vägar korsades!

5. Mina roliga, kompetenta och hängivna arbetskollegor och rektor. Om alla ändå visste hur många kloka människor som faktiskt arbetar med att utveckla deras ungdomar! Om folk visste hur ni gläds åt deras framgångar som om de vore era egna, om de visste hur mycket oro och kärlek det finns bakom varje lektionsplanering och genomgång! De skulle dyrka er!

6. Mina kämpande partikollegor – hatten av för er. Det är inte lätt. Svårare än på mycket länge, att vara politiker. Av så många skäl. Men jag vet vad det kostar. Och önskar så att många fler förstod och visste.

7. Älskade, kämpande, lågande antirasister!! Varenda en av er tänder stjärnor på min himmel!! Att mötas av alla fantastiska människor som dagligen tar debatter, stöttar, tröstar, samlar in, delar ut, kämpar och vaktar – alla barn som vill sprida kärlek och vänskap – ni är sann KÄRLEK.

8. Kramar. Alla kramar jag har fått i år. Det är glädje. Och de gånger jag fått fina kommentarer, meddelanden.

9. Alla resor: verkliga resor, resor i fantasin, resor i samtal, resor i nya möten. Tack!

10. Och så ett STORT TACK till mina älskade, fina, vackra och kloka elever! Med er finns det hopp för mänskligheten.

Och därmed: tack 2015 och välkommen 2016!