Att cirkulera

Man gräver för fiber. Spörsmålen handlar om när det kan tänkas bli inkopplat, när gruset kommer att sopas upp, när groparna kommer att fyllas igen. I den bleka vårvintersolen avslöjas det faktum att vår lutande gräsmatta blivit en mossmatta, att vindskivorna nog behöver tvättas och att altanmarkisen måste bytas.

Man hukar för krypskyttar. Alltmedan man vänjer sig vid en ohygglig tillvaro, drunknar andra i höga vågor på ett helvetes hav. Miljardärer känner att man kan låta andra betala och oombett beger sig våldsverkare ut i våra städer för att beskydda deras obefintliga manlighet.

Världen är upp och ner. Och ändå blir det natt. Och dag.

Jag hjälper L att läsa på inför provet om den svenska medeltiden. Får slå upp Birger Jarl och hans sonson Birger som nämns i Håtunaleken i Erikskrönikan. Inser – ännu en gång – att inget är nytt under solen. Dessvärre. Då, som nu, drev girigheten folk; då som nu, utnyttjade en mindre elit eländet och armodet bland de mindre bättre beställda och bussade dem på varandra, medan de förnöjt och ostört tittade på.

Världen är upp och ner. Civilisationer dör ut och nya kommer i deras ställe. Precis som det alltid blir natt. Och sedan dag igen.

Och vi arma människor kämpar. I ena sekunden mot mossa i gräsmattor. I nästa sekund mot våld och förtryck.

Och massmördaren från Utöya åberopar de mänskliga rättigheterna.