Behöver inte längre stressa mig ut,
inte otåligt vänta på nästa ögonblick. Behöver inte hålla resten av livet på
tomgång för att fånga de dyrbara, flyktiga stunderna. Behöver inte stå med
sinande källor redan i oktober och misströsta över mörkret och kylan. Jag
behöver inte det. För jag har äntligen fått komma ifatt.
Det har fattats mig. Ljuset och
värmen. I åratal har jag gått och saknat något jag inte kunnat identifiera; en
känsla av förlust trots att all rationell ångest var inräknad och redogjort
för. Och så var det så simpelt, så enkelt. Jag har saknat det bekymmerslösa,
stressfria förhållandet till min livsnerv; ljus och värme.
Nu, denna sommar, behöver jag inte
irriterat dammsuga inomhus i vetskapen om att jag missar den enda soliga dagen
vi får. Jag behöver inte ösa ur mig min frustration över att solen går i moln
en sällsynt dag på stranden, ty dessa dagar är inte sällsynta och jag kan somna
tryggt på kvällen i förvissning om att det förmodligen även i morgon kommer att
vara en vacker dag.
Mina vardagssysslor blir inte tunga,
behöver inte stressas igenom, för om jag går miste om mina utomhustimmar denna
kväll, kommer det en ny, lika underbar, dag i morgon. Därför kan jag lugnt leva
min lunk. Och få ljus. Och värme. Och få komma i fatt. Och ladda upp. För
kommande mörker. Och kyla.
Sov gott
Visst är denna sommar fantastisk och har man dessutom fått förmånen som du och jag att vara utomlands där solen skiner så har man kunnat njuta stort! Kram
SvaraRaderaSå fantastiskt! Det är nästan så att jag kan stå ut med den här outhärdliga hettan bara för att jag vet att den gör dig gott. Men bara nästan... Tur att vi bor i olika delar av landet, för själv är jag glad över att vi bara fick en liten släng av värme, nu är det svalare igen!
SvaraRadera