Morgonen är redan dallrande het.
Horisonten böljar fram och tillbaka och staden börjar, sömnigt och lite
trevande, vakna till liv. Någonstans ifrån fortplantar sig ljudet av en
bussdörrs pysande stängning och en motor brummar igång. Mannen jag betraktar
från balkongen viker ihop filten han sovit på under natten.
Han skjuter in filten och
pappkartongerna under husgrunden, precis bakom entrétrappan och jag ser hur han
minutiöst noggrant täcker över allt med en sliten, fläckig presenning. Han
sträcker sig in, bortom paketet han gjort, och drar fram ett par slitna kängor.
Sittande på trappan, drar han på sig dem, drar handen genom håret, viker upp
byxornas trasiga ben och gör sig redo för dagen. I en smutsig, fläckig t-shirt, kängor utan snören och trasiga, lappade byxor. Men. Så händer det.
Morgonens sopåkare har svängt in på den sovande gatan. De tidigt uppstigna restaurangägarna slutar sopa trottoarerna
vid sina uteserveringar och skyndar sig att ställa fram sina soptunnor. Också
jag har ställt fram min tunna. Redan i går kväll. Längst upp ligger ett par
gamla, utslitna och färdiganvända, mörka skor. Och då händer det.
Lycklig trycker han skorna mot sitt
bröst. Med förvånansvärt snabba steg var han framme vid min soptunna. Ty i hans
värld scannar man av en tidig morgons händelser på ett helt annat sätt än man
gör från min balkong. Hans vana blick föll med en gång på mina bortslängda
skor. Jag ser hur han sätter sig ner en bit bort, ur vägen för morgonens
människor. Ser hur han snörar ur mina använda skor och sätter skosnöret i sina
egna kängor. Tänk! Vilken lycklig dag! Idag kan han gå med svikt i stegen. Med
snörade kängor. Som inte glappar och skaver. Som inte tvingar honom att hasa
fram. Vilken vidunderlig dag.
Och där står jag på min balkong. Med
den nya kunskapen om skosnörens vikt. Det ger mig en hel del att fundera över.
Välkommen tillbaka! Jag har saknat dig och hoppas du haft det fantastiskt bra. Och så levererar du som alltid en text att förundras över, tack!
SvaraRaderaJa du, olika faller ödets lott. Tankvärd text.
SvaraRaderaVÄLKOMMEN hem min snutta. Hoppas allt varit bra, ser fram emot att få höra om det.
Stor kram A
En så liten sak för en person kan vara så stor för en annan. Så är det. Ibland blir man kraftigt påmind. Som lärare tyckte jag att man fick uppleva den saken rätt ofta, en stor bonus med arbetet.
SvaraRadera