Att betrakta

En bild. Säger mer än tusen ord. Säger dem. Och utan att närmare fundera har jag nickat medhållande. Tyckt att det stämt. Att det är så. Att en bild säger mer än tusen ord. Men så ångrade jag mig.

Jag blev en komplexist. Det komplexa tilltalade mig. Trots att det ofta gäckade mig, kunde jag inte komma runt det. Det komplexa var inte krångligt, utan intressant. Det som fanns bortom och utanför, var det som var det intressanta. Det som bar lösningen.

Så därför betraktar jag numera sällan bara det fångade ögonblicket. Sällan jag tittar på bilden enbart för bilden skull. Jag är mer intresserad av vad som hände innan, efter. Vad som fört in stämningen i bilden, människorna. Jag funderar på dofterna, på ljuden. På det som inte syns.

Så nej, bilder säger inte mer än tusen ord. Längre. För en komplexist.