Att få ett slut

Till alla er som vilseletts att tro att det finns något som heter ”lyckliga slut” vill jag härmed återge hoppet. Till alla er som därmed också trott att ni gått miste om den egentligen essensen i det som är vårt enda liv, vill jag nu, en gång för alla, ställa saker och ting till rätta.

Låt mig få förklara; under de dagar som gått har jag läst två böcker. Båda böckerna hade ett fantastiskt slut. Men inte alls på något av de sätt som jag hade trott, önskat, spekulerat i. Böckerna levde sina egna liv, hade sina egna slut.

Och jag insåg där och då: ett lyckligt slut kan se ut på så många olika sätt. Något som jag anser är lyckligt, kan vara på någon annans bekostnad. Och därför kan mitt lyckliga slut skada en medmänniska. Vilket skulle kännas ytterst bittert för en människa som mig. Och därmed skulle mitt ”lyckliga slut” inte vara just det.

Ergo: ”lyckliga slut” finns inte, lika lite som ”absoluta sanningar”. Och därför är vi alla fria att enbart göra vårt allra bästa. Och det är gott så.