Att bli vis i september

Och så är vi redan i mitten av september. En högsommarvarm september. En september med den intrikata upplevelsen av att leva i ett land där sådan värme inte på något sätt förväntas; därför är inte heller våra byggnader uppförda med någon som helst kapacitet att ge någon form av lindring. I alla våra skolor sitter elever i klassrum utan ventilation, utan öppningsbara fönster, 32 stycken själar inklämda i ett dammigt rum utan luft som rör sig, i närmare 35 grader värme. Och de skall insupa viktig kunskap. Under 90 minuter. Mellan halv tre och fyra. DET är inget drömscenario. Alls.

För visst kan man ha lektion utomhus, passa på och ha en ”walk and talk”, men inte i fyra veckor. Kurserna på gymnasiet är mycket komprimerade och inrymmer ingen egentlig flexibilitet, inte många studerauteidetfriaochvarkreativ-lektioner. Och som lärare vill man verkligen att alla skall få möjligheten att faktiskt komma till sin rätt, att nå sin fulla potential. Det vill jag helst göra i en miljö där eleverna inte glider av stolar på grund av att de svettas i värmen.

Vår amerikanska utbytesstudent finner situationen lite fånig; i ett så fantastiskt land som Sverige kan man inte vistas i en skolmiljö som bjuder in till lärande. I USA kan de i alla fall andas luft under lektionstid menar hen. Tanken är intressant. Mind blowing so to say.