Att vila i september

September nu. 2016. Och det finns en hel del att skriva. Om 2016. Om hur vi är mot varandra som människor. Om vad vi blivit. Men så läser jag om Vlad Tepes; Vlad III Dracul. Som levde för 550 år sedan. Och inser att inte ens våldet och ondskan är ny. Vi har alltid varit rätt avskyvärda mot varandra. Samtidigt som vi gjort fantastiskt osjälviska saker för varandra. Vi är människor. Varken mer eller mindre.

Det har varit ganska lugnt ett tag. Men så hade en någon lämnat ett digitalt spår på någon av mina sidor och med en molande värk i solar plexus förstod jag att det var dags för en ”sådan” period. En sådan där jag ser mig lite noggrannare över axeln. Där jag ännu mindre svarar i telefon, där jag mycket sällan klickar in på sociala medier. Tyvärr var jag lite oförberedd denna gång. Vilket gjorde knycken i magtrakten så mycket starkare.

Men det är september nu. Och snart är det höst på riktigt. Dags för vila och kontemplation. I vår del av världen. Allt medan mycket annat fortsätter rasa runt om i världen. Men jag kommer få två nya syskonbarn denna september. Jag kommer att få lyssna till mina kloka söner och fantastiska elever.

Det blir nog en bra september. Även denna.