Att hålla världen i min hand

Det är en sak jag har försökt formulera ett tag. Det här med att vi vet så mycket men att vi aldrig någonsin har förstått mindre. Det är något som inte, egentligen, skall gå ihop, men som dessvärre är en verklighet. Och idag har vi inte någon annan att skylla på, än oss själva.

För en tid sedan, i en tid inte alls särskilt långt borta; en tid innan uppkopplingarna, innan informationsbruset, visste vi inte alltför mycket. Inte i vår vardag. Vi fick informationen via dagstidningar och via radion. I bästa fall bara några dagar efter att något hänt, i många fall flera veckor efter att verkligheten drastiskt förändrats för någon, mycket, mycket långt borta.

Vi förfasades, samtalade om det och sedan fortsatte vi vårt eget liv. Vad som hände var hemskt, men det påverkade inte oss alltför mycket, vi hade fortfarande dagsverken att slutföra, skörden skulle in, torrdassen ute på gården var fortfarande lika trånga och häslovådliga. Men tiderna förändrades.

Idag vet vi. Sekunden någon stenas till döds, skjuts till döds, sekunden en bomb slår ner, når bilderna oss. Oftast vet vi inte vem som håller i kameran eller varför och vi har tyvärr slutat fråga oss det. Vi tittar på bilderna och bilderna blir sanningar även för de stora nyhetsbärarna. Istället för att betala för att ha journalister på plats, ordnar många nyhetssajter sina dagliga nyheter med gryniga bilder på saker som sker, utan något grundligt bakgrundsarbete. Och vi matas med detta. Så vi vet vad som händer. Men vi förstår ingenting.

För det krävs engagemang för att förstå. Det krävs tid och eftertanke. Det krävs ett grundligt arbete där man funderar på handlingar och konsekvenser. Det krävs att man tar ansvar för det. Själv. Och ansvaret har vi tyvärr ofta lämnat över till någon annan. Till Någon. Någon som borde göra något. Någon som borde agera. Någon som borde hjälpa. Någon Annan.

I vår tid håller vi världen i våra händer. Vi vet allt. Känner till om allt som händer. Men vi förstår mycket lite. För om vi förstår förpliktigar det oss att göra något. Därför har många av oss valt: valt att se att demokrati ger rättigheter. Men vi har glömt bort att det också följer med skyldigheter.