Att sila verkligheten

Vad är det egentligen vi ser? Och vet? Vi föder och matar vår egen uppfattning av vad verkligheten innehåller. Genom våra sökningar i de sociala medierna ringar vi in ett visst beteende, en viss åsikt. Ty det vi söker är det som matar och föder vår nästa rekommendation, vårt nästa klick.

I septembers sista skälvande minuter tänker jag mig ett inlägg. Om det här med hur vi silar vår verklighet. Hur vi, i vårt moderna samhälle, med tillgång till allsköns information, vet lika lite som våra förfäder visste för hundra år sedan.

Trots att vi har tillgång till världens webb, sorterar vi och skapar vår egen verklighet. Varje klick och sökning vi gör, oavsett var på nätet vi är, skapar vi algoritmer som kommer att rekommendera oss sidor, liknande de vi sökt på, för vårt nästa klick. Lever vi i en värld av carpe diem-ordspråk och klickar på söta koalabjörnar, är det söta koalabjörnar vi kommer att se. Läser vi artiklar om hur alla invandrare tar över vårt land, är det liknande sidor som kommer att komma upp när vi söker.

På det viset förstärks vår känsla av att världen är på ett visst sätt. Att det ALLTID händer en massa liknande saker, att samma typ av människor ALLTID beter sig på ett visst, förutbestämt sätt. Vi har skapat vår egen verklighet. Med tillgången till all möjlig form av information, har vi mutat in en liten ruta som vi skyddar med varje tillgänglig skygglapp vi kan hitta. Vi vet egentligen inte ett dugg mera idag. Än vi visste för hundra år sedan.

Vi silar och stylar vår verklighet. Och slår oss för bröstet, i tron om att vi faktiskt vet något.