I kväll, på
kvällspromenad med mina två söner, inser jag att något hänt. Med mig. Världen
är ju den samma, med allt galnare uttalanden till höger och vänster, med allt
fler ljusskygga enfaldingar som kryper upp ur det mörker de borde ha stannat i –
men jag, jag är annorlunda. Jag är lycklig.
De senaste
veckorna har varit fantastiska och då jag är en människa med en förkärlek till
struktur – även i galenskaper – sitter jag nu här och funderar över vad det kan
komma sig av. Den där känslan av lycka. Och det slår mig att det faktiskt
handlar om vad jag har använt mina dagar till. Och att det faktiskt känns som
om jag har uträttat en massa saker TROTS att jag avslutat mina politiska
uppdrag och inte arrangerat aktiviteter med mitt Falkenbergare Tillsammans.
Torsdagen den
6:e april var jag på mitt livs andra aw med fina Å och A – efter jobbet cyklade
jag ut till Napoli som gör den mest fantastiska pizzan på klotet och kunde få
introducera mina kompisar till efterrättspizzan. Efter en promenad tillsammans,
för att smälta all god mat, cyklade jag glad hem vid 8-tiden.
Fredagen den
7:e april var sista dagen med mina elever innan påsklovet och vi diskuterade
den fruktansvärda bussolyckan intet ont anande om att ett par timmar senare
skulle en annan tragedi drabba Sverige. Timmen innan det inträffade, satt jag
och njöt av mina elevers makalösa slutproduktion med musik, sång och teater. Jag
önskade dem ett gott lov och efter mitt gymbesök, skyndade jag mig hem till min
fina syster K och älskade lilla E. Hon hade bakat en gudomlig Pavlova och då
jag ju hunnit träna, tryckte jag i mig två bitar (!). Sittande med E i knät
nådde oss nyheten om terrordådet i Stockholm. En halvtimme senare nåddes jag av
det första hotet av Sd:s svans där jag gjordes ansvarig för vad som hänt.
Men jag hann
inte reflektera över hoten – min fina B med band skulle ha sin första spelning
med egna låtar och innan dess skulle veckohandling göras, mat lagas med mera.
De fantastiska killarna öppnade med en tyst minut för de drabbade i Stockholm
och sedan öste de järnet. Jag klappade i händerna tills de hettade.
Lördag den 8:e
april fick vi övernattningsgäster. Jag hade fått åka hem till mina föräldrar
och lånat en ”fällesäng” då vi bara har en, och nu hade jag bäddat fint och
ordnat för fem personer. Det var lång – iskall och blåsig – promenad på vår strand,
i gamla stan och i centrum. Det var långa nattliga samtal, god mat och mycket
lördagsgodis för ungdomarna. Ibland, när man har mycket sorg och längtan i
hjärtat behöver man prata. Länge.
På söndagen,
tidig eftermiddag, vinkade vi adjö åt våra gäster och L och jag satte oss i
bilen för att köra till Halmstad och vara med på en ljusmanifestation för dem i
Stockholm. Min fina son och jag krokade arm med andra människor och kände att
vi, tillsammans, ändå är flera än dem som inte vill vara tillsammans. I min
ficka vibrerade mobilen av ett par intalade meddelanden om landsförräderi och
skottpengar ”på sådana sm jag”. På kvällen körde jag till gymmet och tränade
bort elaka tankar.
Måndagen den 10
april vaknade jag till en ledig vecka. Att i lugn och ro få äta frukost/lunch
med mina vackra söner, B och L, är som balsam för själen. Trots att jag hade
med mig högar med bedömningsarbeten, nationella prov och gymnasiearbeten, kände
jag mig så otroligt lyckligt lottad. Renbäddning av sängar, flera tvättmaskiner,
städning av kyl-och frys, matlagning och en powerwalk fyllde min dag tills jag
frampå kvällen kunde få duka fint till mina två vänner M och H. En finfin kväll
med en massa skratt och prat och lite tårar.
Tisdagen den 11
april, en dag i trädgården en stund, med bedömningar och rättningar en stund
och så läste jag färdigt en bok. Matlagning, fika och så köra tillbaka
”fällesängen” till mina föräldrar och så en hel eftermiddag hos frisören. Det
tar så lång tid att slinga mitt tjocka hästhår. Men så blev jag barnsligt nöjd
också – underbart att få plocka fram det gråa. Med ett pass Dans fusion på
kvällen kände jag att jag kunde andas – trots mail som jag lämnade halvlästa och
förpassade till ”att anmäla”-mappen.
Onsdagen den 12
april. Onsdagar är storstäddagar hos oss: dammsugning och våttrokning av golv i
hela huset, tömning av alla papperskorgar, skakning av mattor. Våt- och
torrtorka alla lister, trappor, möbler, dörrar och andra ytor i huset. Städa
alla tre toaletter ORDENTLIGT, alla speglar och fönsterbänkar. Tavlor och
fotoramar. Vända alla kuddarna i soffan. Och så lite påskpyntning på det. Efter
matlagning åkte B, L och jag till moster K och lilla E. Vi ville ju kramas och
gosa lite med halvåringen. Sedan var det övningskörning! B skulle öva ”hitta-dragläge-i-motlut”
bland annat och lite annat. Det gick som hejsan – inga bekymmer här inte.
Skärtorsdagen
den 13 april. Jag arbetade på med mina högar av bedömningar och fick upp en
sådan fart att jag kunde maila iväg en mängd med matriser till ivrigt väntande
elever. En snabb vända in till staden för handling inför påsken och för att
posta en födelsedagspresent till min guddotter i Ungern. D fyller 18 år och då
duger inte vilken present som helst och jag lyckades också hitta de sista små ”påskpresenterna”
till de fem småkusinerna. Väl hemma kunde jag äntligen komponera ihop påsarna från
påskharen. Mina killar och jag fånade oss som vanligt och jag hann iväg på ett
pass på gymmet.
… och
fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar