Summa sidvisningar

2012-04-17

Att musikutmanas XVII


På västfronten intet nytt. Känns det som. När jag sitter på det kalla hallgolvet och sorterar månadens räkningar. Allt under varsin flik, i olika pärmar. För att i slutet av året hamna i mappar. Katalogiserade. Undanstrukturerade och bevarade i tio år. Allt enligt konstens alla regler. Den våta drömmen för vilken pedant som helst. Det vill säga mig.

Dagens i-lands bekymmer har blivit motade i dörren. Har deklarerat. Har en enorm kvarskatt i år. På grund av en jämkning. Insåg att elavtalet skulle gå ut. Har pysslat med det. Också. Förutom allt annat. Suck. Märker att jag glömmer. Blir stressad. Stelnar. Ständiga funderingar om pengar. Ekonomin. Skäms dock över detta i-landsproblem. Så. På västfronten intet nytt. Alls.

Hemska händelser dryftas på TV. I radio. De talar om en person jag medvetet valt att glömma namnet på. Som fylld av sig själv ansåg att han kunde ta andra människors liv. Avskyvärt. Fruktansvärt. Och livsfarligt. Jag väljer att koncentrera mig på en mera greppbar pseudokatastrof. I radio Rix har Ola Lustig verkligen gjort bort sig. Betett sig så barnsligt, fånigt omoget så jag kräktes lite i munnen. Man blir ingen revolutionär när man slår in redan öppna dörrar. När man förnedrar andra. Och gör det i yttrandefrihetens namn. Det finns något som heter eget etiskt ansvar också. Makten att välja bort. Nää, radion går nog bort för mig ett tag. Den med. Förutom noggrant utvalda program i p1 och p2. För jag har ju också makten att välja. Bort.

Kvällens musikutmaning: Låt som får dig att stänga av radion

MYCKET enkelt i ESC-sammanhang. För det finns en sångare som gav mig skoskav i öronen och magkatarr i ögonen redan första gången jag såg honom. Dåligt. På alla sätt och vis. Popöst. Och äckligt nedlåtande. Tycker jag. Jag ger er:

Dima Bilan ”Never let you go” för Ryssland 2006



Dima Bilan ”Believe” för Ryssland 2008 (denna är värst!!)



Ha en god natt!!

6 kommentarer:

  1. Ha, jag håller med dig om musiken.

    Jadu... jag vill inte heller ägna det där någon tid. Man kan ju inte påverka något ändå utan man blir bara frustrerad.

    Jaså det trampas i klaveret på radio. Jag orkar inte med sådana där kanaler. Gör som du, P1 och P2, ibland lokalradion. Vissa tider. Man förundras över hur lågt man kan sjunka. Hävda yttrandefrihet in absurdum och liksom ifrånsäga sig allt ansvar därmed. Jag tycker man kan visa på lite stil och klass ändå.

    Kram =)

    SvaraRadera
  2. Vann de inte med den sista? Jag tyckte inte heller om honom och den usla engelskan...

    Jag vägrar oxå att lyssna på honom och att memorera hans namn. Ganska snart efter händelsen deklarerade han att det han ville uppnå var att alla skulle känna till hans namn och hans tankar, det tänker jag INTE vara med och uppfylla...

    SvaraRadera
  3. Jag är definitivt lagd åt det pedantiska hållet. Men det är rätt viktigt när man reser och flyttar mycket att man har koll på läget, annars blir det rätt svårt... Sv: Pluggade högskola (statsvetenskap) i Halmstad 2003 - 2007. Himla härlig stad! Kram

    SvaraRadera
  4. Jag älskar att städa bland papper, arkivera och sådant.
    Det där är fruktansvärt i min öron också.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Ens egna problem kan te sig futtiga när man hör och ser vad som händer i omvärlden. Men ändå kan de vara stora för en själv.

    Ja, tyvärr går ju en av hans drömmar i uppfyllelse nu. Egentligen borde alla såna knäppskallar inte få synas i media - det är ju det dom vill.

    Men varför sitter du på kalla hallgolvet? Det blir ju inget bättre av.

    SvaraRadera
  6. Min ryske sambo och hans vänner har ett fantastiskt roligt sätt att härma denne sångare. ( Han är inte särskilt populär bland ryssar heller, mest bland tolvåriga flickor). De åmar och kramar sig och gör en fantastisk överdramatisk pose och säger: Ni kan kalla mig Milaaan (supersliskigt).Men ack så roligt att titta på.

    Vackert skriver du.
    Cogito, ergo sum :)

    /Jessica

    SvaraRadera