Att komma till insikt

Och så förstod jag, fast jag egentligen förstått tidigare. Men att kunna sätta ord på det gjorde det mycket klarare – tydligare. Du är som du är, inte så mycket på grund av ditt arv, ålder eller situation, utan på grund av vilka delar du förstärkt hos dig själv, genom de val du gjort.

Hade betraktat dig ett tag. Tyckt att du börjat likna en äldre släktning, att åldern verkade ha hunnit ifatt dig. Du hade verkat lite långsammare, lite mera ryckig, i dina rörelser. Du var lite bitter. Dragen kring din mun hade hårdnat. Och jag tänkte att ja, det var som det var för att det varit som det varit.

Så slog det mig idag. Hade du gjort andra val, bara ett fåtal gånger i ditt liv, hade du varit annorlunda idag. Den samma, javisst, men andra egenskaper hos dig hade varit dominerande och annat hade varit utmärkande. För förstår du, det lyser faktiskt igenom, det där andra, till och med idag. Trots att du valt som du valt. Tillsammans med andra lyser du upp. Dragen kring din mun mjuknar bort och bitterheten ter dig helt obekant.

Så underligt. Och otäckt. Ty, det blir så tydligt att även jag drabbas av mina val, även jag väljer bort något till förmån för något annat. Och plötsligt så känns mina val än viktigare. Om de nu påverkar så långt i tid. Och så tydligt att andra faktiskt också kan se. Samtidigt som det gör mig än mer ödmjuk inför dig. För du är du, även om du är någon annan tillsammans med andra.

Synd bara att risken finns att välja fel. Och att man faktiskt ändå måste välja. Men med insikten klar om vikten av valen, kan jag göra dem medvetet, istället för att vandra blind genom livet.