Att låta örat kittlas till att lyssna.
Blott löftet om ett visst ljud fortplantar rysningar av välbehag genom hela
kroppen. Ett minne tar form. Fyller en med lycka. Ömhet. Lust.
Känner stor tacksamhet över att ha kvar
åtminstone hälften av den förmågan. Av det sinnet. Är nästan helt döv på ena
örat. Det är min fysiska nedsättning. Mitt funktionshinder. Men jag lever
verkligen via alla mina sinnen. De kan alla få igång mig – forma minnen och
låta mig få tillgång till att ännu en gång uppleva det som var njutbart. Jag
skall ge er mina favoritljud. Kanske följer någon historia med till något av
ljuden – kanske inte. Men dessa är mina favoritljud, utan inbördes ordning:
- Det
dova, dämpade ljudet av glada skratt, småprat och havet, som blir när man
ligger på mage, med huvudet mot armarna, en het sommardag på en
sandstrand.
- Det
vemodiga, försiktiga ljudet av en fiol i början av en ungersk csarda, som
man vet kommer att öka i takt tills världen snurrar i en rasande fart..
- Ljudet
av Bs och Ls äkta hisnande, gapskratt, som gör att man själv måste skratta
med. Utan att känna till orsaken till glädjen.
- Duvornas
stilla samtal med varandra genom ett grönt lövverk. För en tillbaka till
helt andra platser med lyckliga minnen.
- Det
pysande ljudet av en långtradare med släp som blir när de stannar till på
en rastplats. Förknippat med nattliga pauser på långresor i Europa.
- Tutan
på en färja som låter över ett öppet hav. Det för med sig lukten av
saltvatten och pirrningar av äventyr.
- Det
svagt klirrande ljudet av min mammas halssmycke. Tro, Hopp och Kärlek i
ett hänge på halsbandet. Den första delen av mamma som nådde mig när hon
kom in till mig för att säga godnatt. Trygghet.
- Ljudet
av en viss röst som säger mitt namn. Bara den rösten. Bara den känslan.
- Det
entoniga, tutande ljudet av ett större fordon som backar. Påminner mig om
min älskade bokbuss.
- Ljudet
av syrsor. Förflyttar mig till långa promenader i skymningar med just den
man just då tyckte om. Känslan av förälskelse. Förhoppningar.
Detta var min lista. Säkert helt
obegriplig. Men min.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVackra minnen av ljud!
SvaraRaderaKram
Jag har aldrig tänkt på ljud på det sättet. Dofter kan sätta igång minnen hos mig, men jag kan inte komma på något särskilt ljud... Jag är inte så auditiv, jag är mycket mer visuell. Jag minns nästan inget av det jag hör, men det jag ser (eller framförallt läser) det fastnar... Fast det stämmer ändå inte riktigt, för jag är en jävel på att känna igen TV-signaturer, men de har jag väl nött in...
SvaraRadera