Att recensera "Tusenskönor"

Så var det – sent omsider från min sida – dags än en gång, att recensera en bok ur Bloggdalas Bokcirkel. Denna gång läste vi en bok ur en genre som jag helst undviker, nämligen en kriminalroman/deckare. Boken ”Tusenskönor” av Kristina Ohlsson. Motvilligt lånade jag boken, men tänkte samtidigt att det är bra att utmana sig själv ibland och att alla genrer och företeelser utvecklas och förändras hela tiden. Kanske passade genren mig bättre nu? För ärligt talat, har jag medvetet undvikit att läsa kriminalromaner/deckare. Jag blir illa berörd av dem, blir arg och ledsen och tycker att de ofta är dåligt skrivna. Så, vad tyckte jag nu?

Ohlsson är skicklig. Hon behandlar språket proffsigt, tilltalet känns spännande. Anslaget i början av boken gör att jag verkligen vill läsa vidare. ”Tusenskönor” behandlar ett mycket viktigt ämne: människosmuggling och människohandel.

Boken följer tre, egentligen fyra, parallella berättelser, för att slutligen vävas samman i ett gemensamt slut. Boken är också den tredje boken i en serie, med samma ramberättelse, där utredaren Fredrika Bergman och hennes kollegor löser olika fall. Just detta, att boken är en tredje del i ett större sammanhang, stör mitt läsande lite – man antas känna till saker om karaktärerna, saker som dessutom skulle kunna vara av större betydelse.

De tre parallella människoöden är intressanta, håller en intresserad och man vill veta mer om Ali och de andra. Till en början. För det konstiga är att boken liksom inte håller hela vägen. Den blir rörig och de, till en början, intressanta karaktärerna blir platta och stereotypa. Handlingen går ifrån att vara trovärdig till ytterst konstlad. Det är synd. Synd på en bok som berör ett viktigt ämne, synd på en kriminalroman/deckare som skulle ha kunnat väcka mitt obefintliga intresse.

Men så kan det vara. Liksom prästen, Jakob Ahlbin, ställs inför en oväntad fråga i början av boken, ställs jag inför ett oväntat oengagemang. Från min sida, läsarens sida. Ty, om inte författaren orkar engagera sig i sina karaktärer ända till slutet – varför skall jag?