Summa sidvisningar

2012-10-21

Att laga mat


Så var det då det Majvor-inspirerade inlägget. Hon som frågade om mat. Matlagning. Som själv är hur duktig som helst på att laga mat. Som finner glädje i att komponera symfonier av rätter och efterrätter. Som just i det är ack så olik mig. För jag finner inget nöje alls i matlagning. Dessvärre.

Ni förstår, jag tycker om att städa. Att organisera och rensa ut. Tvätta fönster och torka lister. Har inget emot att rensa avlopp och diskar mycket gärna. Jag pysslar gärna om bilen. Byter tändstift, däck och olja.  Kan roa mig med att klippa gräs och häck. Men. Jag finner inget nöje i att baka och laga mat. Alls. (Eller annat trädgårdsarbete heller för den delen, än det som nämnts ovan.)

Innan någon drar för hårt efter andan och skakar på huvudet vill jag meddela att jag lagar mat. Varje dag. Mina barn äter ett mål lagat mat hemma efter skolan varje dag. Två lagade mål på helgerna. Vi bakar tillsammans ett par gånger i månaden. Så det är inte det att jag inte kan. Jag har bara absolut ingen lust. Ingen kreativitet. Ingen välbehagskänsla sköljer över mig där jag står vid spisen. Jag gör det av ren plikt. Punkt.

Därför har jag heller inga goda ungerska recept att inspirera med. Trots att det var den maten jag växte upp med. Kanske kan det bero på att ungersk mat inte är så inspirerande. Inte på samma sätt som det italienska. Eller franska. Asiatiska.

Mina släktingar var hårt arbetande bönder. Som åt mat för att bli mätta. Och därmed basta. Mycket fantastiskt gott nybakt vitt bröd. Till allt. Mycket grytor, där man tog till vara på VARJE del av grisen/kon. Blandat med goda egenodlade grönsaker. Gulasch. Som egentligen skall tillagas över öppen eld i en järngryta hängandes över den heta elden. Ungersk mat innehåller mycket paprika. Både i pulverform och som själva grönsaken. Fyllda, hela paprikor, där fyllningen är köttfärs. Mycket kål. Surkål, vitkål. Fantastiska vitkålssallader, kända i Sverige i en sämre version, som pizzasallad.

Mycket gott kallskuret. De starka korvarna – kólbász – med vitlök i. ICA kör någon fånig variant som de kalla ”keobasza” eller något sådant. DEN ”ungerska” korven har föga att göra med den riktiga. De rökta, rimmade, doftande skinkorna. 

Tjaa, det verkar som om det faktiskt finns en del i det ungerska köket som är gott – i alla fall väcker det mycket smakminnen hos mig. Mina pojkar tycker inte om paprika, avskyr grytor och vi äter inte vitt bröd. Min man äter inte fläskkött och därför lagar jag inte mat med fläsk. Inga starka korvar, eller rimmat fläsk. Så är det med det.

De ungerska sötsakerna tycker jag inte om. Alldeles för mycket frukt i. För sött och indränkt med nötter. Dessutom bakar man gärna med vallmo. Min lycka som barn var de saltade gifflarna som min mamma bakade. De tycker även mina pojkar om. Och, en sak till, de tycker om spenaten ”på ungerskt vis”: inte alls så söt som den svenska varianten. Den är gjord med filmjölk, lite vitlök i och en liten, liten gnutta ättika…



Så Majvor/T, hoppas det var lite intressant att läsa – och jag är hemskt ledsen att inte kunde inspirera något vidare. Matlagning är helt enkelt inte min grej.

Sov gott! 

9 kommentarer:

  1. Matlagning är trist. Fast jag gillar inte att städa eller tvätta heller. Och inget trädgårdsarbete (jo, att klippa ner buskar, det gillar jag). Och inte mekar jag med bilen längre (det gjorde jag dock när jag hade en gammal folka...). Det enda jag tycker om att göra hemma är att snickra, måla, tapetsera och sy... Jag borde nog egentligen blivit hantverkare...

    SvaraRadera
  2. Kul att få höra med om ungersk mat. Kålet hade jag nog gillat även om min mage är lite känslig, fniss fniss.

    Och min kille gillar inte heller fläsk men jag smugglar in det ändå när han inte är hemma och bjuder barnen. Till helgen tex blir det raggmunkar o bacon som de älskar :)

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Matlagning är verkligen inte heller min grej. Bara plikt och ett måste. Tur då att matlagning är Challes stora passion här i livet.

    SvaraRadera
  4. Vi är ju alla olika och det är tur det. Vissa är bra på matlagning och andra på något annat. Jag är inte heller så där jätteförtjust i matlagning. Men kan tycka det är rätt kul när man har tid. Men det är sällan man har det. Ofta ska det gå snabbt. Ha en fin kväll. Kram

    SvaraRadera
  5. Det är hit och dit med intressen, trender i mycket. Sticka, virka eller baka...
    Nu funderar jag på om jag skall slå till med ett storbak dvs kanelbullar, mums... När barnen var liten bakade jag på 2liter varje vecka. Tur vi är föränderliga... Kramisar Viveka

    SvaraRadera
  6. Min man äter inte heller fläskkött tror han. Fast jag lurar honom väldigt ofta. Det har jag gjort i alla år.
    En gång så gick jag lite för långt och sa att det var oxbacon. Men han gick på det med. Haha (Karlar)
    Kramar i massor finaste vännen / Jane

    SvaraRadera
  7. Åh en till som känner som jag :) men jag tycker inte man skall känna skam eller dåligt smavete för det, man kan inte gilla allt jag föredrar att baka matlagning gjordes o görs för att man måste äta :) men dom där kringlorna ser inbjudande ut ...kram ha en fin dag

    SvaraRadera
  8. Jag lagar gärna mat om jag är på rätt humör. Men jag är lite som du, jag städar och organiserar hellre! Underbar dikt förresten i inlägget nedan! Kram

    SvaraRadera