Att skriva som liten Ergo

Krönikören hade en liten önskan efter mitt inlägg häromdagen. En önskan om att kanske läsa något jag skrivit som barn. Dessvärre går jag nog lite bet där. Ni förstår, liten Ergo skrev inte jättemycket. Ty hon älskade det skrivna ordet så mycket och kände sådan vördnad inför det att hon inte ville plagiera det andra redan skrivit så bra. Alla odramatiska försök skrynklades snabbt ihop. Dagbok skrev hon. Brev, långa, långa brev. Vykort till alla och envar, varje jul och påsk och på alla födelsedagar.

När Ergo var 8 år var hennes favoritpoet Nils Ferlin och Olof von Dahlin. Senare tillkom Dagerman och Boye. Petöfi Sándor, en stor ungerska poet. Emily Dickinson och Tennyson. Mycket poesi lästes och deklamerades. Många dikter kunde lilla Ergo utantill och jag kan dem fortfarande.

I 13-års åldern vann jag så en novelltävling som Wahlströms Ungdomsbokklubb – de gröna och de röda ryggarna, kommer ni ihåg dem? – utlyste. Novellen trycktes i deras medlemsblad och jag fick en bok gratis. Nästa år vann jag skolans novelltävling och året därpå kom jag tvåa. Men det var de enda gångerna jag ens skrivit något eget. Förutom inför alla skrivuppgifter i skolan.

I tjugoårsåldern blev jag ibland ombedd att skriva små stycken till någons födelsedag, tal till bröllop, men det gjorde jag bara till de närmsta vännerna. Och som vuxen har jag ju författat en skaplig mängd insändare, motioner, skrivelser och öppna brev. Tills jag för snart ett och ett halvt år sedan började med bloggen. Det är min skrivande karriär.

Kanske kan jag bjuda på lite poesi. Men den är nattrykande färsk. Och den är till mina pojkar. Varsågoda:

Älskade du

Betraktar Dig, älskade, där Du går bredvid mig.

Funderar och undrar, vad ämnade livet för Dig?

Hur kommer det bjudas av stort och smått?

Önskar jag kunde ge Dig det goda blott.

Önskar jag kunde stryka sorg från Din panna,

att alla ord som Dig nådde var ädla och sanna,

Önskar jag kunde Dig lova,

att alltid i ro Du får sova.

Önskar att aldrig Ditt hjärta får brista,

att ingen skall någonsin släcka Din gnista.

Önskar att ingen Dig sårar,

Fast världen är full utav dårar.

Du är min stolthet, min glädje, mitt allt.

Dig skall jag rusta för både socker och salt.

Det blir min yttersta kärlekens gåva.

Det sannaste sanna, i mammautgåva.

Sov gott allesammans.