Att följa med i tiden

Förundras och förfäras. Förfäktar och försmäktar. En lördagseftermiddag med min lokala dagstidning. Ack, så underlig världen är! Så otroligt annorlunda man kan vinkla saker och ting och så annorlunda vardagen kan te sig ur andra människors synvinkel. Hur mycket lyckas vi då egentligen med den livgivande, livsviktiga kommunikationen? När tolkningen lämnas helt öppen, fri?

Journalister är människor. De är olika duktiga på sitt yrke. Precis som inom alla yrkesgrupper. En artikel, ett reportage kan skrivas av en anledning och med ett visst patos, men sedan missar den sitt mål och faller som ett tomt skrämselskott i ett vakuum. Mottagaren, läsaren, på andra sidan artikeln läser nämligen in helt andra saker i det skrivna. Ser helt andra konsekvenser. Drar helt andra slutsatser. Än det som var tänkt. Av avsändaren.

Nåväl. Dagens ”gott och blandat” innehöll bland annat:

”Våldet på gatorna i vår kommun”. Falkenberg är en liten kommun. Med sin tilldelning av våld, fylla och annat mindre roligt. Man har snabbintervjuat sex personer. Och talat med ett borgerligt kommunråd (vi har två). Artikeln avslutas med att en tjänstekvinna tydligt påpekar en brist: kommunen saknar ett ungdomens hus. För ungdomarna behöver en samlingsplats. HALLÅÅÅÅÅÅÅ ute i den Falkenbergska rymden!!!! Jag har motionerat om precis detta!!! Och det röstades igenom alldeles nyss.. Varför står inget om det?? Är det för att en före detta ”toppolitiker” faktiskt tagit tag i något och agerat? Sett bristen och motionerat? Argumenterat? Eller drömde jag det hela.. Glömde jag det hela.. Fast nej – JAG glömde det inte.

”Åsnor”. Ullika i Falkenberg har tre åsnor. I hela landet finns bara 400 st. Och tre finns alltså här. Hos oss. En intressant artikel. Så skriver journalisten att Ullika säger så här: ”Hästar har inte mycket innanför pannbenet, men åsnor…” Och jag drabbas av hjärtklappning. För vilka kommentarer lär det inte bli på detta uttalande? Nu i hästköttstider? Alla dessa ungdomar som rider? Och det i en före detta självutnämnd hästkommun?? Ojojoj.. Förstår att det nog inte var så illa tänkt. Men förstår att inte alla kommer att förstå. Alls.

”Massutpressning av svensk-eritreaner”. Eritreaner som flyr eller flyttar utomlands tvingas till att betala horribla summor pengar till sittande diktator för att kvarvarande anhöriga inte skall skadas. Detta är påstådda skatter som drivs in med tortyr och hot om att döda. Alltså. Fy FAAAN. Fy fan för diktatorer, för regeringar, revolutionärer och maktkåta människor!! Det som irriterar mig mest är att sådant här händer på MYCKET närmare håll än Eritrea. Det händer i Europeiska länder. Också. Utan att uppmärksammas. Flyktingar får besök – av indrivare – som kommer för att ”be” om ett ”bidrag” till det gammla hemlandets uppbyggnad. Om man inte vill bli sedd som förrädare, ger man bidraget. Annars namedroppar de anhörigas namn. Bara lite sådär. Så att man vet att de vet. Och pengarna används sedan inte alls till någon uppbyggnad. Av någonting. Skit.

Ja, det finns saker och ting att förundras över. Förfäras över. Sådant man förfäktar och försmäktar över. I en helt vanlig lokal dagstidning. Det märks att jag blivit friskare. För det tar en hel del kraft att läsa tidningen.

Ha en bra kväll!