Att åter hämta återhämtningen

Så var det nog dags. Att summera denna sommars ledighet. En vän gjorde det så vackert i sin blogg häromdagen - Astas - och när jag läste hennes stämningsfyllda ord kände jag att jag också ville hylla dessa dagar som gick. För om jag sätter ord på mina dagar och minnen tenderar de att stå än klarare i mina tillbakablickar. De lyser upp som stjärnorna på en somrig sammetshimmel.

Denna sommar var fylld med en massa AHA-insikter. Bland många av de sakerna som jag insåg var bland annat det faktum att jag är en idealist. Att vissa saker inte på något sätt är förhandlingsbara hos mig. Överhuvudtaget. För då slutar jag vara jag. Och så var där upptäckten att andra saker – tidigare så oändligt viktiga – inte alls var lika viktiga längre. Mer om detta en annan gång dock.

Sommaren började med en knapp vecka i Washington DC. Tillsammans med ett par kollegor och min rektor hade vi den enorma förmånen att få besöka en nationell konferens om Arts Integration. För stipendiepengarna vi fått upplevde vi några otroligt intensiva och berikande dagar. Några av mina förutfattade meningar bedrog sig, medan åter andra fick nytt vatten på sin kvarn. En magisk kväll och natt kunde jag också träffa en mycket kär gammal vän som jag inte sett på 24 år. Finaste J – love you and thank you! 

Att stå på den plats Martin Luther King Jr höll sitt berömda tal gav ståpäls nog för ett liv. 

Med J, mitt i natten, utanför Jefferson Memorial. <3

Med de som står mig allra närmast körde jag, dagen efter hemkomst från DC, till Dubrovnik i Kroatien. En fantastisk bilresa och en obeskrivligt vacker semester! En varm luft att andas, kristallklara vatten, sången från syrsor och förtrollande, ljumma nätter… Och en ro i själen. Den ro som infinner sig efter miljoner skratt, kortspel, bad och förtroliga samtal. Jag är så otroligt lyckligt lottad med två så enastående söner!

Med en lyckosam utsikt mår själen väl! 

Teatergläntan sedan i regnrusk en natt; ”Bröderna Lejonhjärta” spelades så stämningsfullt att mina tårar blandades med det strilande regnet. Grillkvällar med vänner och familj. Födelsedagstårta och födelsedagshängmatta. Varma dagar på vår egen fantastiska sandstrand. Jordgubbar och grädde, persikor och vattenmelon. Hemvändande syskon som byggt hus bara tio minuter bort och långa promenader utmed ån som ringlar och för med sig ljud från konserter och föreställningar. Tjuvlyssnande, utan biljett, är också ett lyssnande.

Bangolfutmaningar och pizzor från Napoli, kombinerat med djupa samtal och fula danssteg, träning tidiga morgnar och så en träff med klasskamrater från gymnasietiden. 25 år sedan vi tog studenten!! Kan det verkligen vara sant?

Så går de lediga dagarna – mellan slit med trädgård och målning av hus – samlar jag ljus och värme. Till de andra dagarna när det är mörkt och kallt. För en av de saker jag fått insikt om i sommar är att jag faktiskt, helt och sant, är en människa som gör mig bäst i just ljus och värme.