På
avstånd hördes barnaskratt. Doften från en schersmin följde med vindens
svepande bana. Gruset knastrade under mina fötter. Gång- och cykelvägen
vindlade sig igenom en vacker lövskog. Detta var min skog, mitt hem.
Så
slog det mig hur fantastiskt det egentligen var. Ty jag mindes en annan kall,
regnig sommar. Jag hade en liten B i barnvagn och promenerade dagligen i detta
bostadsområde. Han låg i en mycket välanvänd, begagnad vagn och jag gick hela
sommaren i samma mjuka byxor. Men att titta på allt det vackra kostade ju
inget.
Jag
tittade på de vackra villorna, var och en olik den andra. Stora trädgårdar runt
om, staket eller murar framför husen. Vackra rabatter och fina uteplatser.
Alla gatorna var omgärdade med vacker lövskog med bok och ek och på andra sidan
vägen låg jordgubbsland på rad. Från den högsta punkten kunde man se havet och
vänd åt andra hållet kunde man se hela den vackra Ätradalen. Det var så
inimärgenvackert.
Drömmande
och fantiserande sa jag att jag en dag skulle vilja bo där. I en av de vackra
villorna. Om jag fick lov att önska. Sådär som man ibland fantiserade om att
vinna högsta vinsten. Det var så otroligt utom räckhåll för mig.
Det
slog mig häromdagen, när jag mindes en annan kall sommar för femton år sedan.
Att allt det som då var bortom räckhåll faktiskt var min verklighet idag. Så
magiskt kan livet vara. Att man vinner högsta vinsten.
En skön känsla att inse att man uppfyllt en del av sina drömmar...
SvaraRaderaHa en toppenkväll fina du!
Så härligt!
SvaraRaderaJa, tänk så fantastiskt.
SvaraRaderaCa fyra år innan jag träffade min man gick jag i vimmerby längs den gata jag nu bor på och drömde om att bo just på denna gata.
Och tja nu gör jag det.