Att konspirera

Nej tack. Och verkligen inte. Har jag kommit fram till efter funderanden fram och tillbaka. Nej tack – jag tror inte på konspirationsteorier. Alls. Däremot förstår jag mekanismerna bakom och också människors längtan efter något att tro på, något att luta sig mot, hur galet eller otroligt det än månde verka.

Konspirationsteorier. En handfull sådana som är kända runt hela världen, ett hundratal andra som är än mer obskyra och hemlighetsfulla, ofta exkluderande den stora massan. Ty, det är en av de parametrar som skall fulländas för att man skall få tillhöra en av de två grupper som finns kring olika konspirationsteorier; de som följer den eller de som exklusivt anser sig ha avslöjat den. Utan båda dessa grupper faller teorin. Den behöver dem båda för att leva.

Låt mig förklara min ståndpunkt: i alla dessa olika teorier om konspiration – vare sig det handlar om makt och politik, om religiös dito och/eller pengar – talar man om en elit och om de enkla, lite korkade underhuggarna. Underhuggarna är alltid hjärntvättade, förslavade människor, som på ett eller annat sätt lyder en större, osynlig ordning och spelar makten i händerna. Vi är helt enkelt för dumma för att inse att vi inte har en fri vilja, att vi styrs mot ett uppsatt mål som någon annan bestämt och att vi inte ens kan förstå det.

Allt det här är fel. Säger jag. En enkel, medelålders, högskoleutbildad i-lands kvinna. För inget av det här är en nyhet. Så klart att vi styrs! Alla styrs vi; av våra olika referensramar, av de olika livsvillkor livets lotteri erbjuder oss. Vi styrs av olika hereditära sammanhang, av sociala arv och av vårt förstånd. Det är ingen nyhet under solen att människor i olika maktpositioner ibland har varit onda och styrt länder och riken rätt in i krig och manipulerat sanningar. Det är tyvärr ingen hemlighet att den fruktansvärda slakt till exempel IS håller på med, är en konflikt som skapats för att en annan part, i ett svagt ögonblick, tog ett girigt beslut.

Det är inte heller något sensationellt bakom det faktum att en människa enbart är en människa. Ge en svagare människa lite makt och hon vill ha mer makt. Fjäska för honom och se till att själv vinna på hans storhet och du har en konspirationsteori. Ta viktiga beslut i slutna rum, ljug sedan för media och tro på dina egna lögner och du har en färdig religion. Eller en ny stat. Diktatur. Många är de ledare som följt samma filosofi: en lögn skall vara stor, för mindre lögner genomskådas alltid. L R Hubbard. A Hitler. J Stalin. Pol Pot etc.

Och i alla dessa läger följer paranoia. Man gör sig av med alla – till sist sin egen skugga. För man har ju själv varit med om att skapa alla lögner, allt falskspel. Och när de blivit sanning – vad är då sant? Så nej, jag tror inte på någon konspirationsteori. Jag är endast sorgset medveten om människans lite egoistiska natur. Och tillsammans med andra som också är det, hoppas jag göra en liten skillnad. Inte lockas in i förtal och hat. I ränksmideri och egoism. I skärseldar och helveten. 

För mina tankar äger jag faktiskt själv. I samma ögonblick som jag blir medveten om dem.