Man
kan lyssna på många sätt. Man kan höra vad den andra har sagt.
Man kan lyssna till vad den andre säger. Stor skillnad.
Man
kan sluta ögonen och lyssna. Liksom stänga andra sinnen ute för
att ta in det man hör. Helt och hållet. Man kan lyssna i hörlurar;
antingen för att kunna höra det man väljer att lyssna på eller
för att stänga ute andra, oönskade ljud. Ibland vill man uppslukas
av ljud. Som när man dansar. Hög musik från alla håll. Mumlet
från andra människor runt omkring får bilda kuliss för
upplevelsen man antingen har helt för sig själv eller delar med
någon/några. Man finns mitt i ljudet. Det är så starkt att man
känner det. Förnimmer det. Ljud och rörelse blir ett i en härlig
symbios.
Man
kan ana en viskning. Ett svagt ljud som ännu inte har någon källa.
Nästan som en skugga innan den som äger skuggan stigit fram i
ljuset. Viskningar kan var goda eller onda. Kärleksfulla eller
framvästa mellan hårt i hopknipna läppar. Likväl är de ljud.
Ibland
kan man höra vinden. Suset i en lövkrona när man ligger i gräset
under och tittar upp genom lövverket. Raseriet i en storm som sliter
i naturen och kastar skummande, vita vågor mot vattenblanka klippor.
Vissa
människor hör det som inte sägs. De lyssnar till tystnaden. Läser
mellan raderna och hör inandningarna tala. Ödmjukt räknar jag mig
till dessa människor. När jag är som bäst. Jag är förresten
nästan helt döv på höger öra.
Ikväll, något senare, när alla dagens 'måsten' är klara - tänker jag lyssna till er. Era berättelser. De som syns på raderna - och de som finns däremellan. Tack för att ni tittat in till mig!
Ha en fin kväll!
Jag är en sådär lyssnare... Jag brukar säga att jag läser snabbt men lyssnar långsamt.. Med det menar jag att jag har lättare att förstå och ta till mig det jag ser än det jag hör. Ge mig en text att läsa och jag har förstått och analyserat och kan ha åsikter om den direkt. Låt mig lyssna på någon som talar och jag måste låta orden landa och rota sig och jag kanske kan diskutera det sagda om någon dag. MEN, i och med att jag är visuell så kan jag SE saker hos den som talar som ger mig en djupare förståelse i efterhand. Men talböcker, de går fetbort, de fattar jag ingenting av....
SvaraRaderaFint. Men det oskrivna är så väldigt mycket svårare att läsa än det osagda är att höra. Om jag får lyssna och se, då är det outtalade lättast att förnimma. Tycker jag. Tur att vi är olika.
SvaraRaderaJag är också en lyssnare men en "inkännare".... eftersom jag arbetar m med intuition och känslor i kroppen MEN det är klart att man ser och hör också. Dock tror jag ibland att det är bra att bara "vara" i det inkännande stadiet, att låta vissa saker passera som man både ser, hör och känner. Vi tar akt på så mycket som man ibland bara kan förnimma och börjar analysera... ha en fin fredag :). kramar till dig
SvaraRaderaINtressant att lyssna mellan raderna. Kroppsspråk och syn får väl räknas in där med kanske. Men det går ju att läsa genom raderna med förvisso. Fin text!
SvaraRaderaHej tjejen!
SvaraRaderaDu har en utmaning hos mej ;)