Att komma till ro

Den vackra, sommardoftande dagen har kommit till ro. Den lövade naturen sänker nu en annan form av dunkelt nattmörker. Himlen antar en annan djupblå färg. Natten har andra ljud denna tid på året. Som en maklig mö, dröjer sig ljuset kvar – hela dygnet – men mellan träden råder ett sammetsvart mörker, där de nyutsprungna bladen bildar en mörk gardin mot det guldiga nattskimret. Dagen har kommit till ro.

De glada, plaskande barnen har kommit till ro. De, som bara har barns bekymmer, sover sött i sina sängar. Varma och fyllda med dagens lek och sommardofter. Deras skratt klingar fortfarande mellan husen och väntar bara på att plockas upp på ännu en ny, solstänkt dag. Det finns dock andra barn också. Som inte kommer till ro. Denna natt heller.

De förväntansfulla förberedelserna har kommit till ro. Festen är över. Nedplockad och undanstuvad. Borden, stolarna tillbakaflyttade. Diskande, över en balja med hett vatten, ler jag åt minnet. Åt minnet över alla de kära ansiktena, alla smakerna och alla ärligt menade uttryck. Min själ är fylld. Och kommer till ro.

Den lilla 9år har kommit till ro. I hennes plats har 39år blivit en hel människa. De dagar 9år inte orkar, bär 39 henne hur lätt som helst. Talar ömt till henne, stryker henne över kinden och ger henne styrkan och kraften att läka. För då var då – nu är nu. Och 39 hjälper 9 att se orsak och verkan. Ger henne svaren på varför. Vi har kommit till ro – tillsammans.

Önskar er alla att få komma till ro! Ha en god natt!