Att tala om allt och inget

Måste erkänna en sak. Nej, två saker. Eller faktiskt en hel del saker. Så här mitt i natten brukar jag få lite tid för filosofiska funderingar. Även om jag alltid lovar mig själv att lägga mig tidigare, att somna. Sova mer än fem ynka timmar per natt. Även om jag lovar det, på heder och samvete, fungerar det aldrig. Någonsin. För det finns så mycket att fundera över. Så jag vill erkänna en sak.  

Älskar värmen. Solen och ljuset. Trots att jag sover sämre i varma sovrum. Trots att jag blir trött snabbare. Så närmast tillber jag värmen, solen och ljuset. Ty mina lätta livsandar vaknar. De, som dansande lätt tar sig an olika uppgifter. De, som sopar undan alla tvivel som lurat i skuggorna. För det här är mitt rätta element. Det är nu jag lättare tar sorger, nu jag alltmer sällan hamnar i tango-mode.

---------

Somnade igår. Mitt i mina tankar. I mina vindlande funderingar över ditt och datt. Över lyckan av att leva just här och nu. Vaknade till ännu en soldränkt morgon. Och kunde inte sluta le. Trots att min kropp fortfarande sov. Villagatan låg tyst och västkustens ständigt närvarande bris rasslade björkarnas blad. Duvorna stack sina näbbar ihop och kuttrade. Det var bara kaffebryggaren som lät lite. Som spred en ljuvlig kaffedoft i köket.

Fönstren skuggades av de neddragna markiserna och plötsligt så rann alla mina killar nerför trappan. Fyllde köket med en annan typ av sommar. Och värme.

Sitter nu på jobbet. Och vaktar på ett prov. Skriver lite tyst samtidigt då jag tagit en paus från alla bedömningar och omdömen. De två som skriver provet böjer sina varma nackar över pappret och datorerna framför dem. Utanför ropar försommaren på oss. Värmen här inne är outhärdlig. 35 grader. Ute känns som det rätta stället att vara.

Men denna dag är lång. Jobbar till fem. Från halv åtta. Sedan skall jag ut. I värmen och försommaren. För att sedan somna efter midnatt i ett varmt sovrum. Med ett leende på läpparna.

Ha en underbar torsdag alla!