Summa sidvisningar

2013-04-13

Att dagboksanteckna


Kära dagbok.
Det är lördag idag. Lördagen den 13 april. En rätt så ”ruffig” dag. Molnigt ute, blåser lite råkallt. Inte alls så där vårigtblåsigt. Mera kallt. Och ruffigt. Klockan är tjugo i fyra på eftermiddagen och jag sitter med fötterna upp på divanen framför den tysta och tomma öppna spisen med laptopen i knät.

I köket håller S på med middagen. Han testar ett nytt köttbullerecept och slölyssnar på en musikkanal på radion. På övervåningen sitter L och B. L lyssnar på Spotify med nyinköpta lurar och spelar Minecraft vid datorn, medan B sitter vid tv:n och spelar ”Black ops 2”. Full aktivitet. Allt detta medan jag känner en liten bortglömd rastlöshet rasa runt i min kropp.

Jag vaknade första gången vid 7. L kikade in i sovrummet och frågade mig om det var för tidigt att sätta igång datorn. Jag sa att det var det. Nästa gång han kom in var klockan 8. Och då påpekade han att det gått en timme. Jag suckade nog högt och ljudligt och sa ok till datorn. Sedan var det fördömt att sova. Låg ändå kvar i min sköna säng till klockan var efter 9.

Klev upp, pussade L, tvättade morgontröttheten ur ögonen, öppnade balkongdörren och kasade ner min slöa kropp i mjukisbyxorna. Gick ner, drog fram brödrost, satte på kaffe, plockade fram bröd, smör, pålägg, ägg. Hällde upp juice till L. Ställde fram kaffemuggar till S, B och mig. Gick ut och hämtade tidningen. L kom ner och åt frukost och S och B vaknade också.

Distriktskongress-lördag. Kongress för socialdemokraterna här i Halland. Utan mig. Kändes konstigt. Läste om Omar Mustafa i den nyvalda partistyrelsen. Blev förbannad. På honom? Och hans åsikter? Och trött. På mitt eget parti. Tills jag läste om Stefan Löfvens krav på honom. Läste om en manifestation på stadens torg. Mot nedläggning av vårdavdelning. Tänkte att ingen reagerade i höstas när vi sossar protesterade mot samma sak. Funderade över människor. Och människors sätt att tänka. Välja.

Bäddade sängar. Satte igång en tvätt. Plockade undan frukost/lunch. Brunch! Klädde på mig. Sminkade mig. Tog med S och L för en snabb tur till vårt outlet för att köpa nya hörlurar till L. Massa folk!! Stötte på en älskad före detta arbetskamrat. Som sa att hon knappt kände igen mig. För ”vilken frisyr du hade M!!!” Funderade över tonen i kommentaren. Men inte förrän efteråt. Så jag hann inte fråga hur hon menade. Och lugna den naggande oron. Tittade på utemöbler. Suck. Vilken grej det har blivit! Snordyrt. Snobbigt. För att få en plats att sitta och fika på. Tappade lusten.

Handlade lite kryddor – paprika och svartpeppar! – till köttbullarna. Åkte hem. Hängde tvätt. Sopade uppfarten. Gick ut med sopor. Ringde syster I – inte hemma. Ringde bror – hemma. Ringde syster II – inte hemma. Bytte om tillbaka till mjukisar. Satte mig på divanen.

Ja du, dagbok. Det är min dag. Idag. Denna lördag. Nu skall jag strax duka. Och äta. Dammsuga. Sedan blir det lite träning. Dusch. Och sortering av fotografier. Kanske? Eller bara ett stilla undrande över min rastlöshet. Och gnagandet. Är nog bara en sådan dag. Att lägga till handlingarna. Och punkt.

Jomensååatteee…  




8 kommentarer:

  1. Känner igen känslan. Men tror man behöver de dagarna.
    Själv vaknade jag klockan 06 å släppte ut Gotteman, sen sov-vaknade-sov-vaknade vi till klockan var ETT!!!!
    Så nu känns klockan som ett ungefär fast det snart är kväll.
    Har städat lite, börjat med maten, gått runda med hunden, ska ha gäster.
    Känner mej tung i kroppen, trött (är över lag sämre igen) å har ont i halsen. Kram.

    SvaraRadera
  2. Håller med Asta helt, ibland behöver man dom där dagarna.
    kram

    SvaraRadera
  3. Liknar min dag, förutom rastlösheten, den har jag sluppit... Och inga barn väckte mig, men en hungrig katt...

    SvaraRadera
  4. Låter som en skön dag tycker jag. Jobbigt att känna sig rastlös dock. Kram

    SvaraRadera
  5. Du är så ärlig i dina tankar och på det sätt du skriver så jag tror alla känner igen sig, dom dagarna som är som din igår är BRA dagar dom med fast med en naggande oro känns dom mindre behagliga än om det är lugnt i sinnet, tror dock att det så klokt att bara acceptera att det är en sådan dag. kram på dig och hoppas du får en fin lugn och skön söndag. Eva

    SvaraRadera
  6. Ojojoj! Vad man känner igen sig i det du skriver.
    Kramar i massor finaste du / Jane

    SvaraRadera
  7. En dag som kan kännas meningslös och meningsfull beroende på humör.

    Kram

    SvaraRadera