Doften
av rent. Att kunna dra med handen längst med kaklet och bara känna dess glatta,
rena yta. Inga klibbiga ledstänger, inga dammiga lister. Inga tunna, tunna
spindelvävar (?) uppe i hörnen på trätaket. Inga smulor i soffan, rena täcken
och kuddar att borra sig ner i. Nypiskade mattor. Nytorkade golv. Min själ
vilar. Och njuter långa andetag.
Kanske
är min enorma besatthet av struktur och min pedantism ett uttryck för
tillåtelse? En tillåtelse att sväva ut i socialt pladder och småprat? Att
skratta och umgås med folk? Kanske har jag alltid på detta sätt undermedvetet
givit mig själv lov att göra det jag vill göra – efteråt. Efteråt, när allt
annat är färdig och ordnat. Lite som Askungen. Som först skall göra det och
det. För att sedan.. Sedan kanske få gå på balen.
Sov gott!
Vad härligt med ett rent hem! jag städade också i helgen (kors i taket) och lillkillen hjälpte till utan att jag behövde fråga så jag blev så chockad att jag gav honom dubbelt så mycket som jag brukar i veckopeng :)
SvaraRaderaKram på dej fina Ergo!
Visst är det härligt när allt är rent! Krispigt, doftande, slätt och svalt! Pissigt bara att det ska vara så trist att komma dit. Och ännu värre, att det håller så extremt kort tid. Jag storstädade kök och badrum i helgen och sen kom familjen hem och nu känns det helt ogjort...
SvaraRaderaJag har inte skaffat bokcirkelboken än, men jag läste om den på nätet. Låter som en bok jag kanske gillat när jag var 15... Men jag får ge den en chans!
önskar jag var med strukturerad kring städning och hemmet. Det är inte så att det ser ut som en bomb men lite skit stör mig inte. Kram
SvaraRaderaJag är lite som du. Gör det som göras skall, och sen kan jag vila. Men ibland är jag rätt bra på att skjuta upp saker också. Tråkigheter som att stryka kan gärna vänta tills jag sett minst 3 gamla avsnitt av "How I met your mother", haha! Kram
SvaraRaderaÄr det inte typiskt kvinnligt? Att vi liksom måste förtjäna något. Städa innan en fika, diska innan långfilmen och blablabla. Ibland är det bra, för det blir gjort men ibland önskar jag att jag hade lite mindre av duktig-flicka-syndromet i mig.
SvaraRadera