Att njuta

Hur fångar man essensen av att njuta något till fullo? Så här tror jag att det är. Men detta tror jag bara – vet inte säkert. Allt har två sidor.

Yin/Yang, ljus/mörker, dag/natt. Det ena existerar inte utan det andra. Dock tror jag inte att man i alla lägen och alltid måste vara medveten om att allt har två sidor. Vilka vi väljer att vara bestäms av vilken sida vi upplever eller känner av. Har vi inte haft möjligheten att välja, upplever vi det som erbjuds oss.

Njuter av skillnaderna i en upplevelse. Min sinnesstämning avgör vad jag njuter av. Är en social person. Tycker mycket om människor. Uppfattas som en som man kan släppa ner i vilket sällskap som helst. Och jag tycker det är intressant och kul. Men ibland drömmer jag om att vara helt själv. Ensam.

Njuter i fulla drag av enbart drömmen om att en gång i livet – när ingen behöver mig mer – kunna vara helt ensam. Bo öde. Inte behöva prata, ta beslut, släta över, ordna. Bara vara. Stå med en mugg rykande kaffe på någon grovhuggen rustik veranda och se ut över en massa trädtoppar på en bergssida.

Kan redan se mig själv: håret ihopsamlat bak i nacken, i grova kängor, välanvända, bekväma byxor med många praktiska fickor och en tjock kofta i någon grå nyans. Förmodligen är det tidig morgon – kanske gryning – för jag huttrar och väntar på att få se solens strålar träffa berget och skogen framför mig.

Men denna bild är ändå SÅ fel. Är nämligen ingen som skulle stå en tidig morgon på en veranda. Om jag skall njuta av min ensamhet är jag nog mera någon som skulle tycka om att vara ensam i mångsamhet... Bland massa andra människor, betraktandes dessa, men utan att känna behovet av att ingripa i deras öden. De skulle nämligen förmodligen inte ens lägga märke till mig. Där, mitt bland de andra. Det är ett sätt som jag skulle njuta på. Sen. En annan gång. I ett annat liv.

Nu njuter jag av alla växlingar, alla regniga dagar och alla soliga. Av alla tysta dagar och alla dagar fulla med liv.

Sov gott