Att lyssna på mörkerröster

Vet du att mörker har röster? Nej, inte ”mörkret”: ”mörker”. Att det har röster? Jo, men det har det. Förvisso hör man dem inte om man inte riktigt anstränger sig. För oftast hör man bara ett hjärtdunk, andetag eller sådant som egentligen inte är nattljud, utan mera hjärnspöken. Men mörker har röster.

Sitter på min soffa. I ett nersläckt hus. Hör trägolvet på övervåningen knäppa. Fiskarna i akvariet rasslar runt i stenarna på botten. Vanliga nattljud. Men tystnaden ute på gatan har röster. Det låter om försommaren. Just i detta korta, mörka mellanrum i den ljusa sommarnatten röjer sig inte fåglarna. Så de lånar inte sina röster till natten. Natten lånar andra röster.

Det är typiska, försommarmörkerljud: dova ljud från grannträdgården, människor som samtalar, glass som klirrar och skratt. Dessa mörkerljud låter annorlunda en kall, stjärnklar vinternatt. Dessa röster fortplantar sig genom den kyliga natten på annat sätt. Kanske är luften annorlunda i densitet vid de olika årstiderna? Kanske är den regniga höstens eftermiddagsmörker tyngre? Den kalla vinterns tunnare? Och försommarkvällens luft mera sammetslik? Mjuk och böljande? Kanske är det därför mörker viskar med olika röster?

Sov gott