Att älska

Tisdagen den 25 januari klockan 06.02 föddes han. Min förstfödde. Min son. Min älskade, älskade B. Redan innan han kom visste jag vad han skulle heta. Benjamin – ”lyckans son” – ty för honom önskade jag att han alltid skulle vara lycklig.

Han var det vackraste jag någonsin sett. Visa pepparkornsbruna ögon, sammetsbrunt, lockigt hår, långa ögonfransar och perfekta små händer. Där han låg på mitt bröst och såg mig rätt i ögonen visste jag att mitt liv aldrig någonsin skulle bli som det varit förut. För första, och enda gången, såg jag hans pappa gråta. B var ett mirakel.

Ute var det kallt. Mycket snö. Vi hade bytt barnmorskeskift tre gånger under förlossningen. 38 timmar tog den. Med starka, starka värkar, men utan att han ville komma till oss. Den första barnmorskan hade sagt åt mig att inte använda lustgasen för mycket, så jag vågade knappt andas i den. Alltså hade jag ingen som helst smärtlindring. Efter att ha fått se min vackre son sövdes jag. Moderkakan ville inte lossna trots idoga försök.

När jag vaknade till satt S med B i famnen. Vidunderligt vackert. Min lille son föddes med tummen i munnen. En liten blåsa hade bildats av hans idoga sugande på hans lilla tumme. Navelsträngen hade en stolt pappa klippt och nu låg han hopkrupen, som en groda, på sin pappas bröst. Jag tror vi båda kände, där och då, att vi älskade B mer än vi någonsin älskat varandra – att kärleken till detta lilla liv var något så oändligt mycket större.

När vi efter ett par dagar kördes hem från BB, såg jag världen på ett helt nytt sätt. Till och med de smutsiga snöhögarna vid vägkanten såg annorlunda ut. Jag visste att nu existerade något som var mycket större än jag själv. Nu hade vi B.

Han fyller 13 år i dag. Min otroligt vackre pojk. En ack så klok ung man. Vänlig, rolig och kärleksfull. Funderande, kreativ, intelligent. Och vacker. Förundrad betraktar jag honom. Har han kommit av mig? Av oss? Det ter mig helt omöjligt. Ty han ÄR verkligen vacker. Och jag är ytterst tacksam för att jag får dela dessa år med honom innan han lämnar mig för att pröva sina egna vingar. Vilket är precis så som det skall vara. Älskade Benjamin. Min äldsta son.

Benjamin - 1 år