Att vara mig

Ytligt sett. Att vara som jag är. Se ut som jag gör. Har inte jättemycket att göra med hurdan jag är som människa. Innerst inne. Men. Hur gärna man än skulle vilja bortse från det faktum, och vara klok och ”se” människan bakom det yttre, bildas en allmän uppfattning om vem man är, redan under de första mikrosekunderna man med ögat uppfattas. Man drar vissa, generella, slutsatser om mig som människa. Som är olika svåra att släppa. Som tar olika lång tid att modifiera allteftersom man lär känna mig.

Utseendet är därför viktigt. Ibland viktigare än vi tror. Men var vaksamma medmänniskor! För olika typer av människor scannar av olika delar av den du ser ut att vara. Olika delar är olika viktiga. En av mina vänner som är tandläkare, lägger först och främst märke till folks tänder. Och det är inte alls de som vitat sina tänder som står främst på hans lista. En annan, som arbetar som inköpare i skobranschen, tittar först och främst på vad du har för skor. En tredje, hon är frisör, tittar på hur du är klippt, hur slitet ditt hår är. Och utifrån sådant drar de omedvetna slutsatser om hurdan du är som person.

Fascinerande. För någonstans där inser man att man aldrig kan tillgodose ALLAS krav på att se perfekt ut. För den människan finns inte. De som beundrar tatueringar och piercingar kommer aldrig någonsin se åt en sådan som mig – utan en enda märkning av kroppen. För dem signalerar det en sak. För mina gelikar en helt annan. Som exempel.

Läste Astas inlägg om vikt. Och under dagarna som gått har jag läst flera andra inlägg på samma tema. En underklädesmodells bild har cirkulerat på FB – med helt horribla och tagnaurluften kommentarer till. Vikt engagerar. För vi alla väger något. Och de flesta skulle vilja väga annorlunda. Mer. Mindre. Så det engagerar oss. Och det gör mig nyfiken. På hur JAG egentligen uppfattas. För MIN bild av mig stämmer dåligt med de bilder vi idag anser vara sanningar.

Så här: Jag tycker inte att jag är snygg/attraktiv/fin. Men det är för jag har en kass självbild. (Däremot har jag ett väldigt gott självförtroende!) Och jag tycker dessutom att utseendet är mindre viktigt. Att det alltid kommer på andra plats. Förutom vissa saker då: jag tycker att man skall vara ren. Smutsiga naglar och oklippta, långa (särskilt tånaglar!!) tycker jag är fruktansvärt. Jag smörjer alltid in mig med bodylotion. För jag vill gärna behålla min mjuka hud. Jag tycker smutsiga öron och oborstade tänder är äckligt. Och för mycket parfym likaså. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att botoxa/skönhetsoperera mig. Precis som jag inte tatuerar mig eller piercar mig.

Jag är 173 cm lång. Väger 76 kg. Har gjort det sedan gymnasietiden. (Förutom under mina två graviditeter) Jag har stl 40 i byxor/kjol och 44 i blusar/kavajer. Har BH storlek 80 G. Jag rör på mig så mycket jag kan. Nu under sjukskrivningen har jag tränat fem gånger i veckan. Jag tänker fortsätta med det nu när jag börjar jobba. Jag går till och från jobbet. 25 minuter för 3,2 km enkel väg. Jag yogar. Joggar, cyklar på motionscykeln och tränar på gym (She Shape – bara för kvinnor) Jag dansar, pw:r. Jag TROR (vet verkligen inte) att jag rör på mig mer än medelpersonen.

Jag äter väldigt lite. Har alltid gjort. Har aldrig rökt eller druckit alkohol. Till frukost äter jag två smörgåsar. Fullkornsbröd med solrosfrön och makrill. Dricker en mugg kaffe med mellanmjölk i. Lunch blir det smoothie och en youghurt. Sedan äter vi lagad middag. Oftast något som barnen gillar: pasta, hamburgare, kyckling. På kvällen brukar jag vid träningen dricka en liter grapefrukt juice och sedan äter jag gärna clementiner. Ett par bitar choklad. Eller en näve popcorn eller annat salt som nötter. Jag vet inte. Är detta mycket?

För. Det är nämligen så att jag enligt den vetenskapligt OBEVISADE BMI-metoden är överviktig. Och därmed lever jag farligt. Riskerar min hälsa. Kan ni hjälpa mig? Är det så? I somras gjordes en stor hälsoundersökning av mig. Innan min utmattning konstaterades ville man utesluta att mina fysiska symptom berodde på någon form av brist och/eller sjukdom hos mig. Jag hade fenomenalt bra värden! På allt!! Allt mätbart! Så. Så var det. Trots att jag är överviktig. Eller? Hur är det nu? Vill ni vara så goda och hjälpa mig? Vad sänder jag ut för signaler till omvärlden genom mitt utseende?  

Det här är jag. Bilderna tagna under november/december 2012. Mer avklädd än så här vågar jag inte riktigt visa mig.. *ler* Så. Här har ni överviktiga mig.