Hon gick upp 7.15
Väckte Sonen, drack kaffe och åt frukost.
Borstade tänderna, sminkade sig och tog på sig
kläderna som plockats fram kvällen innan.
Hon packade väskan, släckte lamporna, laddade
diskmaskinen.
Körde Sonen till skolan. Kom in på jobbet tio
minuter i nio.
Jobbade. Höll en lektion om Förintelsens minnesdag.
Frånvarorapporterade. Bytte ut böcker. Reserverade andra. Hämtade upp biljetter
till klassen. Sms:ade elever.
Försökte sortera tankar kring praktikplats.
Körde hem tio minuter efter tolv. Kom innanför
dörren hemma. Hon satte igång tvättmaskinen. Plockade ner den torra tvätten.
Vek. Bar upp. Satte igång diskmaskinen.
Bäddade sängarna. Plockade in tvätten. Hon åt en
banan och drack ett glas juice. Lade sig att vila en stund.
Lilla Sonen kom hem med bussen. Gav honom mellis. Plockade ur diskmaskinen.
Hängde upp tvätten. Åt ett digestivekex. Pratade om
dagen.
Hon lagade mat. Pasta och köttfärslåda. Med sallad.
Diskade undan och torkade av köksskåp och bänkar. Hämtade stora Sonen.
Bytte om och körde till yogan. Kom försent fem
minuter. Hon försökte vila i nuet.
Körde hem. Åt pastalådan med lille Sonen. Stora
sonen på judo med pappan. Gjorde läxor med lille Sonen. De tittade på
månkalendern och ritade månar. Ingen måne ute ikväll.
Läggdags för lille Sonen. Hon läste en bok. Lade
fram kläder. Pussade och gosade. Satte sig i soffan. Tittade på ”Det okända”.
Hade arbete kvar att göra. Mail att skicka. Men hon skrev ett inlägg först.
Allt medan tango-modet fortfarande inte lämnat
henne.
Sov gott!
Jag har också ett vemodsläge som pockar på uppmärksamhet då och då, en melankolisk ådra, nedärvd sedan ett hundratal år eller mer ...
SvaraRaderaEn känsla av sorg över att tillvaron, världen inte är vad den borde vara, inte som jag vill se och leva i den och ändå har just jag det rätt så bra ... Så sorgen gäller i första hand de andra, de utstötta, de ensamma ... och jag närmar mig dem så gott det går ...
God natts sömn önskar jag dig nu!/Mormor
Denna dagen ett liv. När ska vi ses snäckan?
SvaraRaderaIbland gör man det man måste. Helt enkelt. Fast inte alltid så enkelt.
SvaraRaderaKram
Det var en hel del grejer att fixa det där! Var rädd om dig! Kram
SvaraRaderaLåter som du har fullt upp! Ta det lugnt nu, gå inte för hårt ut! Kram
SvaraRaderaDet Okända var bara nån mil från där jag bor igår. =) Ja så fort man kliver ut i vardagenn så är det "PÅ" liksom. Svårt att ta det varsamt. Men man måste prova. =)
SvaraRaderaHoppas tango-modet släpper snart, känner av det här också. Skulle behöva dyka rakt ned i det och låta det blomstra så att jag kan få det ur mig!
SvaraRadera