Denna tid. Denna tid på året. Oxveckorna. Den mörka
tiden efter alla helgerna. Uppenbarligen en tung tid. För de många. Kall.
Ruggig. Isig. Och hal. Har då helgerna inte heller erbjudit en lindring, inte
heller givit värme, står man verkligen där. Naken och avklädd. Huttrande och
med molande värk.
En handfull av mina vänner har under den närmaste
månaden drabbats av förlamande förluster. Ångestskrifyllda mardrömsscenarier.
Deras hjärtan har rivits ur kroppen på dem och stampats på. En äkta make, en
pappa, en älskad själsfrände, en dotter och en mormor. Oxveckorna har fått en
ny, smärtsam betydelse för dem.
Det är vid sådana här tillfällen inga ord hjälper. Ty
innan de ens är uttalade faller de till marken som klyschor, plattityder. Men
jag försöker ändå. För det är inte orden som är viktiga. Det är det att de
kommer från hjärtat. Att de kan plockas upp, vid ett senare tillfälle, när
smärtan är mildare. Och då hjälpa till att läka det vidöppna, pulserande såret.
Mitt 2013 började bra. Liksom mitt 2012 slutade
väl. Men jag är också medveten om att nästa gång är det kanske min tur. Min tur
att fasa för oxveckorna. Min tur att andas i stackato. Så för er mina vänner;
låt mig hjälpa er att bära sorgens börda. Känn er tillåtna att tänka alla fula
tankar i min närhet, slå på mig om smärtan lättar. Svär åt mig och gnäll. För
jag dömer inte någon av er. Ni har fortfarande min kärlek. Låt sorgen tala sitt
språk. Jag hör era röster igenom den.
Sov gott!
Fint. Vi behöver närvarande och tillåtande vänner när livet är svårt och överjävligt.
SvaraRaderaKram
Låter som ett fint erbjudande - men ofta är en sorg så personlig att det inte finns mycket man kan göra som medmänniska annat än att bara leva på som vanligt. Och komma ihåg att man själv får vara glad även fast andra sörjer. Jag har aldrig ens under de mest plågsamma studerna i mitt liv missunnat någon annan lycka. Var lycklig och lugn om du är det, jag tror det hjälper upp balansen i universum.
SvaraRaderaÅsa sa det. Oxveckorna. Det har jag inte hört. Stämmer.
SvaraRaderaOh, ja inte för att jag kände lyxen i att köpa gardinstänger men annat!! Ja det klart att det finns massor men inte får reda på som inflyttad i sverige, som vi tar för självklart. Vore roligt med ett inlägg om detta...
SvaraRaderaKram
Du har så rätt Monica, och man kan som du säger ta fram något när man behöver det , jag tog fram ett gott bröd och god bok från dig :)
SvaraRaderaKRAM
Vi går mot ljusare tid tack och lov o mörkret byts ut. Men jag har också svårt för januari, då Min mamma gick bort den månaden för 16 år sedan, men jag glömmer aldrig det..Så januari är tung. Isig och hal också, men piggar upp mig med en ny bok, skön musik, bakning el något nytt att sätta på MIg, Och så m å s t e jag ha tulpaner varje vecka på bordet, en lyx jag unnar Mig faktiskt..Många varma kramar till skönaste poeten på Bästkusten. Mia
SvaraRaderaÄr inte så påverkad av mörkret, tycker kylan är värre. Jag får ju lite depp när vårljuset kommer och gillar ju hösten bättre. Vet att de kallas Oxveckor men tycker sportlovet kommer snabbt på efter jullov. Inte för att jag brukar vara ledig då, men tycker precis allt återgått till ordningen så ska tjejerna vara lediga igen!!
SvaraRaderaHa det gott! Kram
När jag jobbade som chef hände det förstås tragiska och svåra saker för mina medarbetare (de var 30-35 stycken, så det händer något hela tiden, både glatt och sorgligt) Jag brukade sätta mig med dem i ett tyst rum och bara sitta där tillsammans med dem. Prata om de behövde, krama dem om de behövde, sitta tyst bredvid om det var vad de behövde. Att finnas, det är det viktiga tror jag, precis som du skriver. Vad man säger är inte det viktiga, men att man finns!
SvaraRaderaDet är så svårt när sorgen slår ner folk omkring en. KRAM
SvaraRadera