Villig, intresserad. Av att vara jag. Vet ni, Asta
skrev i ett inlägg om att någon sagt att alla människor helt enkelt inte föds
som LYCKLIGA människor. De kan känna lycka en tid eller kortare stunder, men de
är inte genuint och lättgånget lyckliga. ”Man kan inte VÄLJA att bli en lycklig
människa”. Tydligen sa psykologiproffesorn Daniel Kahneman det. På Skavlan i
veckan.
Och jag tror att han har rätt. Men jag skulle
kanske vilja använda andra termer. Förnöjsamma människor och de som inte är
det. Kanske är det därför de upplever att de är födda som lyckliga människor?
För att de är nöjda. Tillfreds. Med det som bjuds. Finns. Och den känslan går
inte att välja. Förnöjsamheten. Precis så som Kahneman sa.
Det vet jag. Ty jag tillhör inte de förnöjsamma.
Tyvärr. Men i takt med ålder och vishet, tillfrisknande och att jag känner mig
hugad, har jag blivit allt bättre på att vara lycklig/förnöjsam. För även om
jag inte kan välja det, kan jag leva det. Och vill uppmana alla er att försöka.
För även en irrande, otillfredsställd själ behöver vila då och då. Vila i
förnöjsamhet.
För övrigt vill jag bara visa vilka fina fransar
jag fick med min nya mascara som jag vann inne hos rara Pia! Min första vinst
sedan jag var sju år. Tack Pia!!
Sov gott!
Jag håller med dig där, "lycklig" ställer sådana krav. Jag är av naturen ganska nöjd och lugn och...jämn, antar jag. Men jag blir aldrig sådär hysteriskt olycklig eller lycklig.
SvaraRaderaLycka, det tror jag är något man upplever i bland, i korta, ögonblickliga stunder. Jag tänker på Alfons Åberg, när han inte vill att julen ska ta slut, han vill ha roligt jämt, och hans farmor förklarar att om man hade roligt jämt skulle det roliga bli tråkigt till sist... Så är det med lycka med, vore jag lycklig jämt skulle jag till sist inte känna mig lycklig.
SvaraRaderaSen är jag nog en förnöjsam människa på vissa sätt och inte alls på andra... Jag är inte en avundsjuk person, jag brukar unna andra det de ha uppnått i livet och det de har. Jag har gjort mina val i livet och de står jag för och får leva med följderna, både de bra och de sämre. Om andra gör andra val och får ut något av det som även jag skulle vilja ha, så kan jag glädjas åt deras lycka utan att ångra att jag inte valde samma väg. Men jag är inte förnöjsam på det sättet att jag inte strävar vidare för att utvecklas och hitta nya delar av mitt liv att utforska, jag blir lätt uttråkad och vill pröva nytt, en rastlös själ...
Jag tror inte att det finns några "lyckliga" människor. Ibland känner man lycka och ibland inte. Somliga oftare än andra förvisso beroende av olika omständigheter. Men sen har vu ju olika temperament och somliga är kanske lite mer grunnande och stämda i moll. Fast desto mer moll,,,,ju starkare känslor av lycka ibland då...eller? Inte helt lätt.
SvaraRaderaMen förnöjsam...ja bra ord....och när man är bra på att "gilla läget" utifrån förutsättningarna men kanske ändå strävar framåt. Men jag tror inte att livet behöver bli väldigt besvärligt rätt igenom för att man haft en dålig barndom...beror på hur dålig och vilken hjälp man får. Tja.Men om man överlag är i konntakt med sig själv så tror jag man har det rätt så bra här i livet....även när de yttre omständigheterna trycker på. Snurrigt resonemang...jag vet
Lycklig är ett stort ord men nöjd det kan jag nog säga att jag är.
SvaraRaderaMan har så mycket att glädjas över i livet och livet är så kort så det är synd att kasta bort det på att gå och må dåligt.
Jag tror att alla människor kan göra det bästa av den situation de lever i, och har man det inte bra så får man göra något åt det, allt är upp till en själv, jag vill, jag kan, jag ska.
Kram
Jag är rätt förnöjsam och lycklig. Gillar läget i de flesta sammanhang och trivs eller ser till att trivas och må bra där jag är. Finns ett fåtal sammanhang eller ställen jag inte gillar, så de undviker jag och lyckas bra med det ;-)
SvaraRaderaHa en fin måndag och vecka du med! Kram
Ska erkänna att jag blev lite bedrövad när jag läste inlägget och kommentarerna. Jag är nog som Theres. Kram
SvaraRaderaJa Duu M, vad ska man svara på det, det är nog omständigheterna omkring en som gör om man är lycklig eller inte. Om man har flyt i livet helt enkelt, är nöjd med sin tillvaro, sina vänner och sin omgivning. Om det går bra helt enkelt, inga störningsmoment i livet som sjukdom, mobbing, stress, depression el något annat. Om Du är glad i ditt förhållande, med Din sambo, familj el liknande.
SvaraRaderaIbland kanske man får gilla läget som det är el inte. Men om Du visar upp en positiv närvaro så får Du glädje omkring dig. Så tror jag att det kan vara. Humöret skiftar och likaså vädret, ibland är man lyckling ibland inte. Många soliga energifyllda kramar till Dig på Bästkusten !!! Mia
Detta om lycka och förnöjsamhet. Kanske troligen är jag en person som har lättare att känna lycka, eller kanske har jag tränat mig själv i förnöjsamhet!
SvaraRaderaGläder mig att du börjar känna dig alltmer förnöjsam.
Var ute och gick med H och vi pratade om att vara lycklig och vi konstaterade att ibland känner vi oss lyckliga flera ggr per dag och att vi nog för det mesta var förnöjsamma.
Så det gör mig lite bedrövad att läsa att både du och några som kommenterat tycker att Lycka är ett starkt ord.
Men precis som du skriver hos mig. Hur beskriver man "lycka" hur kan man hitta en generell tolkning?
Och kanske är det så att jag skulle beskriva dig som lycklig om vi pratade med varandra. Jag kanske skulle se tillfällen då jag troligen känt lycka om jag vore du.
Medans du skulle beskriva det på ett annat sett.
Fin bild och väldigt tänkvärt inlägg. Jag skulle vilja dra resonemanget ännu ett steg längre och säga att man kan välja vad man fokuserar på och därmed bli mer eller mindre lycklig. Många tycks fokusera mest på saker som gör dem ledsna och saboterar för den egna lyckan eller framstegen. Hade jag inte valt vad jag fokuserade så hade mitt nuvarande jobb slukat mig med hull och hår för länge sedan. Men jag har valt mitt fokus och det i sig gör mig lycklig oftare än jag är olycklig. Så funkar det för mig. :-) Kram
SvaraRaderaVad snyggt det blev med mascaran!
SvaraRaderaJa, du jag tror det handlar lite om övning också. Jag brukar be aftonbön med min yngste och efter det får han be till gud och tacka för något (vad han vill). Ibland vet han inte vad han ska säga så då får han tänka. Och det är viktigt att man tänker till. För det finns alltid något att vara tacksam över hur jäkligt än livet är ibland. Och man behöver inte gå så långt ifrån sig själv för att kunna se det. Jag brukar säga till min son tex men visst var det kul när vi var på badhuset, vad roligt att du fick det du önskade i julklapp, vilken tur att du inte är förkyld nu när alla är sjuka.
Det låter kanske fånigt men det har verkligen hjälpt mej. När min äldste son inte ville bo hos mej så tvivlade jag på mej själv som mamma och som människa. Jag kände mej misslyckad. Och känner så då och då. Men när jag gör det försöker jag tänka; min yngste son älskar mej fortfarande, jag är älskad och känner mej viktig för min kille, jag lever (min pappa dog ju hastigt i cancer när han var 52) och så tänker jag att någon gån kommer min son att ändra sig, för jag är rolig att vara med.
Så att vara lycklig är för mej är något jag måste öva mej till.
Kram!
Du har nog rätt att skrivna ord gör att det inte alltid blir tydligt att man ibland uttrycker samma sak.
SvaraRaderaJa just det. Tänkte inte på "skärselden" *ler* och arvssynden.
Det är tankar som krockar i mitt huvud. Ja arvssynden är arvssynden, men att den skall göra livet till en kamp...
Nej, Gud satte oss i denna värld för att vi skall leva I den NU. målet OCH vägen. Så tänker jag.
Skönt att det börjar släppa!
Kram