Att lyssna

Man kan lyssna på många sätt. Man kan höra vad den andra har sagt. Man kan lyssna till vad den andre säger. Stor skillnad.

Man kan sluta ögonen och lyssna. Liksom stänga andra sinnen ute för att ta in det man hör. Helt och hållet. Man kan lyssna i hörlurar; antingen för att kunna höra det man väljer att lyssna på eller för att stänga ute andra, oönskade ljud. 

Ibland vill man uppslukas av ljud. Som när man dansar. Hög musik från alla håll. Mumlet från andra människor runt omkring får bilda kuliss för upplevelsen man antingen har helt för sig själv eller delar med någon/några. Man finns mitt i ljudet. Det är så starkt att man känner det. Förnimmer det. Ljud och rörelse blir ett i en härlig symbios.

Man kan ana en viskning. Ett svagt ljud som ännu inte har någon källa. Nästan som en skugga innan den som äger skuggan stigit fram i ljuset. Viskningar kan var goda eller onda. Kärleksfulla eller framvästa mellan hårt i hopknipna läppar. Likväl är de ljud.

Ibland kan man höra vinden. Suset i en lövkrona när man ligger i gräset under och tittar upp genom lövverket. Raseriet i en storm som sliter i naturen och kastar skummande, vita vågor mot vattenblanka klippor.

Vissa människor hör även det som inte sägs. De lyssnar till tystnaden. Läser mellan raderna och hör inandningarna tala. Ödmjukt räknar jag mig till dessa människor. När jag är som bäst. 

Sov gott!