Att rannsaka

De senaste dagarna är det det jag gjort. Samtalat med mig själv. Utmanat mina åsikter. Tyst mumlande har jag försökt förstå. Försökt formulera. Och återigen förstå. Rannsakat mig själv. Mina åsikter. Anledningen till mina åsikter. Fröet till dem. Och funderat på andras anledning till de åsikterna de hyser.

Jag har alltid varit intresserad av människor. Deras åsikter. Liv. Historia. Jag talar många språk. Har vänner från många, många kulturer och länder. Religioner. Heterosexuella, homosexuella. Hörande, döva. Rullstolsbundna och elitidrottande.

Jag har vänner som står mig otroligt nära åsiktsmässigt, men också de som står långt ifrån. Ibland är vi rörande överens. Andra gånger har jag mycket svårt att förstå hur de har kunnat komma fram till den åsikt de har, då vår utgångspunkt varit den samma. Men så länge respekten finns oss emellan, har det faktiskt många gånger varit berikande. För vi ÄR ju alla olika. Har olika behov. Bagage. Men.

Men. Så läste jag i veckan en länk på Facebook. Där en kvinna, som är mig bekant, sas uttala sig om en folkgrupp utifrån religion. Det var tragiska rader. Rader som fick mig att må illa. Och som faktiskt hade inbakat ett hot. Ett hot mot min man. Och i förlängningen mina söner. Och förmodligen även mig. För en händelse i denna kvinnas liv hade fått henne att helt kallt dra den slutsatsen att ALLA människor i denna grupp var likadana: ONDA!!!! Och Om de ännu inte visat sitt rätta ansikte, så bidade de bara sin tid. Ty de var inget annat än ONDA.

Jag kunde inte andas först. Tappade besinningen. Och mitt hjärta ropade åt mig att fly. Gömma mig. Gömma mina söner. Min man. Men så tänkte jag. Kanske var också denna artikel vinklad? Hon kanske var ett offer själv? Någon hade utnyttjat hennes namn? Så var det inte. För även om jag inte orkade gå i klinch med henne och ifrågasätta hennes åsikter fanns andra i min omgivning som gjorde det. Och jo, hon höll fast vid det hon sagt i artikeln. Hon skall dessutom kandidera för sitt nyfunna parti, Sd, här i kommunalvalet 2014.

Så. En människa som hatar mina söner. Skall kandidera till kommunpolitiker. I min stad. En människa som påstår att min man är ond. Och att det bara är en tidsfråga innan han visar sitt rätta jag. Hennes benhårda kategorisering skrämmer mig. Naturligtvis beklagar jag det som hänt henne. Det som utvecklade detta hat hos henne. Men hennes rasande, feberaktiga hat, skrämmer mig. Hennes fanatism. För ALL slags fundamentalism skrämmer mig. ALL slags fanatism; kristen, muslimsk, socialistisk, fascistisk, nazistisk eller i annan form. Ärligt talat skrämmer den mig från vettet.

Sov gott, ni som kan. Jag vågar aldrig mer.

PS. 
Kan fortfarande inte komma till ro. Trots en trevlig kväll i finaste Å:s sällskap. Därför kommer ett sent tillägg:

SD hävdar att de inte är invandrarfientliga. Att de absolut inte står för något som BSS stod för (Bevara Sverige Svenskt). Ändå VÄLJER en kvinna AKTIVT att söka sig till detta parti JUST för att hon plötsligt upptäckt och blivit "överbevisad om" att en viss grupp människor är onda. JUST för att detta parti är det enda som tar "problemet" på allvar och JUST för att detta är det enda partiet som "insett faran" med den dolda agendan denna grupp människor uppenbarligen hade. 

Alltså. SD ÄR ett parti som står för precis det de nekar till. Punkt.

Och. Hemska människor finns i alla grupper. Onda och oärliga. Det har inte med en kategorisering att göra. Det har med personligheten att göra. Punkt. DS