Att befinna sig i Status Quo

I min feberheta hjärna kan man applicera just Status Quo på min nuvarande situation. Trots att det kanske inte alls är så. Att det går menar jag.för just nu ha jag inte mycket aning om någonting. Mer än att min sängmadrass gör ont mot min kropp. Och att det är väldigt mycket ljud överallt. Som hamrar i min hjärna.

Jag är en sådan som ALDRIG blir sjuk. Någonsin. I höstas hade jag förvisso två sjukdagar - efter min operation av de nedre regionerna - men innan dess kan man gå år bakåt för att hitta en sådan anteckning. Nu var jag tvungen att ta en karensdag. Med nästan 39 i feber kan man inte jobba helt enkelt. Suck.

Det stör mig, där jag ligger. För inga sjukvikarier sätts in. Och många kollegor är också sjuka. Så de som blir kvar får jobba 300 % - utan ersättning. För eleverna kan man ju inte skicka hem. Det känns helt enkelt inte ett dugg bra. Alls.

Jag ligger i sovrummet på nedre våningen. Soffans tyg gjorde alltför ont. Skriver på min iPad. Då slipper jag känna tangenternas tryck mot mina fingertoppar. Det gör ont av ljuset från skärmen, men jag har tröttnat på att bara ligga ner och gny. Tröttnat på att umgås med mig själv. Slarva bort en så vacker fredagskväll sådär. Usch!

Nu skall jag försöka mig på en sittande ställning. Surfa in till er, runt på Fb och läsa lite mail. Om jag orkar. Annars så kanske jag bara fortsätter gny - och tycka synd om mig själv...

Ha en underbar fredagskväll!