Tänker sticka ut hakan här. Ta en käftsmäll. Orsaka irritation och lite ångest. Men också få medhåll. Skänka tröst och bejaka en känsla. Ta det som ni vill – mig kvittar det lika. Till syvende och sist är det en åsikt som kommer bli den härskande och det är min. För detta är min text.
Att berusa sig. På kärlek. Är vackert. Hisnande, vansinnigt otroligt och fullkomligt uppslukande. Man nuddar inte vid marken när man går. INGET känns för stort. För svårt. Och allt annat, det tidigare, känns fattigt, futtigt. Man är inte rationell. Och man befinner sig i en sagolik bubbla. Förhoppningsvis är kärleken besvarad.
Att berusa sig. På alkohol. Med barnen närvarande. Är fult. Tarvligt. Smutsigt. Under ALLA omständigheter. Inget vackert, charmigt förmildrande med det. Alls. Inget ”men jag blir ju bara lite fnittrigt rolig, sådär”. Inte heller ”jamen, vi vuxna har också rätt att slappna av och festa lite” Nej. Inget argument är roligt, troligt, med sanningen överensstämmande, för barn. Inget.
Aldrig har jag stött på något barn som tyckt att det var lite ”skojsigt” eller charmigt. De har äcklats, blivit lite rädda och undrande. Fnissat med skräckblandad förtjusning åt att mamma dansar så roligt, åt att farbror Sven kissade i mammas blomlåda i trädgården. De har förvånat fått äta sig mätta på chips som pappa stuckit åt dem samtidigt som han blinkande sagt: ”Vi säger inget till mamsen om detta, eller hur?”
Sedan finns de mörkare gångerna. De nattsvarta saker som sker när mamma och pappa är för berusade för att se vad som händer. För att de blir lite för förlåtande i sin uppfattning om vad som är okej att göra mot deras barn eller inte. För att inte tala om alla de gånger berusningen går över i något annat. I slag. Hot. Våld.
Att berusa sig. På alkohol. Med barnen närvarande. Är bara fult. Bara tarvligt. Inte lite charmigtmysigtsådär. Alls. Punkt.
Men det är ju bara min åsikt. Uttryckt i denna text. Efterleven i mitt liv. Inför mina barn. Dansar jag, gör jag det nykter. Fnissar jag är jag nykter. Låter jag dem åta sig mätta på chips gör jag det i nyktert tillstånd. För då kan jag aldrig skylla ifrån mig. Och då kan jag ärligt ta ansvar för det jag väljer att göra.
Ha en härlig lördagskväll!!
PS: Loreen har en fantastisk röst. Men. Scenshowen var RIKTIGT skrattretande dålig.
En sund åsikt, tycker jag. Som svar på din fråga är jag ingen riktig författare. Jag bara låtsas det ibland. Och drömmer om det.
SvaraRaderaHåller med dig, berusande alkohol hör inte till barns närvaro, de ska slippa sånt. Loreen var vinnare i kväll!
SvaraRaderaHåller med. Är barnen med är jag helnykter. Det är ingen uppoffring. Håller med om Loreen också. Jag gillar inte när det blir sådär hysteriskt: "ÅH! Jag älskar er, jag älskar er alla så mycket!!"
SvaraRaderaJa jag håller med dig. Det finns ingenting roligt i att se sina föräldrar förändras.
SvaraRaderaSåg tre sekinder av Loreen och det första jag tänkte var att dansaren höll på att sparka henne i huvudet med den där mysko dansen.
Håller med. Till fullo. Har ALDRIG druckit i min dotters närvaro. Vill inte att hon ska behöva känna sig så liten, hjälplös och förkrossad som jag gjort många gånger. Näe. Trygghet är en av de viktigaste byggstenarna man kan ge till sitt växande barn. Varför sabba det?
SvaraRaderaKramis
AMEN!
SvaraRaderaKram Ulrika