Att julstämma

Det har inte alltid varit så. Det är inte så att man hemfaller åt någon gammal bortglömd känsla. Längtande tillbaka till något som svunnit. Nej. Då längtade man inte. Inte till julen, påsken, loven eller högtidsdagarna. Inte dopen, kalasen. Man stålsatte sig. Bet ihop käkarna till stelnade grimaser. Inte på något högljutt vis, inte våldsamt protesterande. Bara viss om utgången. Sammanbitet väntande.

Men ögonblicken fanns där – då också. När man stirrade in i den största, mest glittriga julgranskulan och såg en annan värld speglas. När man höll sprakande tomtebloss i händerna. När man hjälpte till vid julstädningen och hela huset luktade hett vatten med såpa. När man lyssnade på sången: ”Stjärnorna faller i natten nu, himlarna sänker sig, ner över jorden”. Det var små, dyrbara ögonblick av julefrid. Som jag vårdade ömt och bäddade in i hjärtat. Och lovade mig själv att – om jag någon gång fick barn, trots att jag egentligen inte ville ha barn – så skulle de vara så rika på julstämning att allt inte skulle få plats i hjärtat.

Det löftet har jag hållit. Skam vore annars. Och med det följde att jag har hittat min julstämning. Nu. Det handlar nu också om de delar som vårdades ömt i det förra livet: doften av hett vatten och såpa. Alla böcker åker ur bokhyllan, de få prydnadssakerna. Bokhyllor torkas, lister, sladdar, gardinstänger, ovanpå, sidorna, under. Överallt. Kylskåp, skafferi, besticklådan. Allt skall vara rent. Sången om himlarna som sänker sig, ljuder i hela huset. Mängder med stearinljus överallt.

Men också nya julefridsstämningar har smugit sig in: pepparkakshuset på luciadagen, julklappskalendern, julgodisbaket. Julbreven till älskade, älskade B och L. Kransar på dörrarna. Julaftonsmorgonmys i soffan med en film. Glögg. Säkert gamla traditioner. För andra. Nya för mig. Och friden sänker sig över min själ. Den lilla Ergo skrattar i mitt hjärta. Hon vågar sig försiktigt fram dessa dagar för att ta igen lite av det som de sammanbitna käkarna inte fick uppleva. Och till min stora glädje är det just denna tid som B och L värdesätter mest – tiden i ro, tillsammans. I ett hus som doftar såpa, pepparkakor, stearinljus och clementiner.

Julstämningen har välsignat även det förra livets stålsatta familj. Alla dagar under julen träffas vi allihop. Nu är vi många fler och starkare så tillsammans jagar vi de förflutna jularnas ande genom dörren och bjuder in den nuvarande julens ängel. Det som varit, har varit. Slut. Nu är nu. Då var då. Sedan är sedan. Nu väljer vi julstämning. Utan stålsättning. Och det gör vi medan vi högt sjunger: ”För de som inte finns hos oss, tända vi nu ett bloss, brinner en låga klar, kom hit, här är den.."

Sov gott!