Att sakta ner

Helst skall tillfredställelsen komma innan man ens medvetandegjorts om den eventuella avsaknaden av någotet. Synapsen, som i århundraden fungerat i hjärnans eminenta virrvarr har, liksom intestenum caecum, blivit överflödigt. Ni vet. Den synapsen som i hjärnan skickar signaler om att inte öppna munnen innan man tänkt över det man skall säga. Den synapsen. Den verkar vara bortevolutionerad.

Ty, nuförtiden är det ytterst sällan man slås av tanken att man kanske skall ha lite tålamod. Vänta. En minut eller två. Läsa färdigt de första kapitlen i boken innan man anar författarens upplägg. Läsa instruktionerna till spelen innan man rasande konstaterar att det inte fungerar. Läsa igenom kriterierna för ett visst betyg innan man klagar på varför man fick det betyg man fick. Det är sällan man gör det. För allt skall vara här. Och nu. Och med en gång.  

Tillfredsställelsen skall vara direkt. För dessa barn av lust. Lite förnärmat surar de sedan när bristen av tålamod leder till en konsekvens. Som de liksom inte brytt sig om att komma ihåg. Och detta fenomen, denna regression i evolutionen verkar tyvärr vara smittsam. Den drabbar också äldre generationer. De som faktiskt en gång tänkte efter. Som hade tålamod. Som kunde vänta ut saker och ting.

Det är konstigt det här. Och en smula oroande. För var skall det sluta? Om tillfredsställelsen måste komma direkt? Utan något förspel? Spänning och febrig väntan? Tja, de mindre skabrösa effekterna blir väl det vi redan ser i våra affärer: halloween kommer direkt efter sommaren och följs innan slutet av oktober av julen. Och i november äter vi semlor. För vi vill ju tillfredsställas nu. Med en gång. Världshistoria lär vi oss via några lösryckta twitterinlägg och vi väljer att tro på någons mindre genomtänkta Facebookinlägg. För vi är så på. Så nu. Carpe Diem.

Men. Jag hoppar av. Eller, jag hoppar inte ens på. För jag har inget emot att vänta. Allt har sin tid. Saker och ting är värda att fundera kring. Jag vecklar hellre sakta ut livets karta, än drar ogenomtänkta slutsatser. För vem vet? Jag kanske upptäcker något helt nytt medan jag kontemplerar? 

Sov gott!