Att skymta det underbara

Scenen är lagd. Ljuset softat och linsen gör konturerna mjuka. Någonstans ifrån strömmar vacker, ordlös musik och färgerna är mättade med guld. Mitt i ett delat skratt skymtar jag så det underbara.

Ändrade planer. Trötthet av utmattning. En ”ingenbrafrisyrdag”. Trots detta. Trots det skymtar jag det sanna. Det förklarade ögonblicket. Ty scenen är lagd. Och, liksom alla härdade skeptiker, ryggar jag lite för det faktum. Tror att det är en fånig, klyschig, illusion. En smetig, tramsig iscensättning av ett lurat öga. Inget kan vara mer fel. För trots att jag blinkar hårt försvinner inte ögonblicket.

Trots att scenen ändras, vet jag att jag såg vad jag såg. Och det värmde i den iskalla, stjärnklara natten. Gyllene mellandagar. Vardagar, med gyllene ögonblick. En gång, någon gång, skall dessa ögonblick vara allt längre. Jag har tid att vänta. Har inte bråttom.  

Ha en god dag!